Tävlingar är idrottens nerv.

Detta sagt utan att på något sätt nervärdera de idrotter där tävlingsdelen är en mindre del av verksamheten, som ridsporten, gymnastiken, racketsporternas motionsspelande, de många löpargrupper som finns runt om oss. Listan kan göras större. Spektret är stort.

***

Att arrangera tävlingar är också ett utmärkt sätt för klubbarna att finansiera delar av sin verksamhet. Om klimatet för detta är bra i kommunen. Jag tycker inte klimatet är gynnsamt i Malmö.

I min värld är stans förvaltningar serviceorgan för stans innevånare och organisationer. Jag har på senare år inom fritidsförvaltningen sett och fått reda på händelser, där serviceandan ersatts av någon slags polisiär åtgärd. Som när en förening glömt att 24 timmar före avboka en träningstid och bötfälls med 800 kronor. Det hjälper inte att påminna om att föreningen skött sig perfekt 100-tals gånger.

 Eller när en kreativ ledare får vetskap om att den ordinarie träningsplatsen är upptagen och tar sina 30 ungdomar till en annan idrottsplats, som är ledig. Men se, så får man inte göra. Man måste boka tid! Det blir böter: 800 kronor.

Det finns fler exempel. Petitesser kan tyckas, men det skapar irritation mot en förvaltning, som – mänskligt – också gör sina misstag. Det förekommer dubbelbokningar och låsta lokaler, som gjort att barn inte kunnat träna. För dessa fadäser får klubbarna ingen ekonomisk kompensation. Samma fel, fast tvärtom, ger inte samma straff.

***

Att arrangera en tävling kräver stora ideella insatser, olika stora i olika idrotter. Jag vet att många chefer på idrottsplatserna (och i idrottshallarna) känner stolthet över att kunna presentera en

välskött anläggning för sina gäster. Men jag vet av erfarenhet också att den arrangerande klubben kommit till en ostädad arena, där inget var klart för att kunna tävla och alla tekniska hjälpmedel inte fungerade.

Funktionärerna, som jäktat från sina arbeten, fick börja med att städa och ställa i ordning idrottsplatsen.

Utan någon hjälp av någon vaktmästare. Inte ens vid ett arrangemang finns alltid professionell personal på plats.

Föreningarna har inte fått sina hyreskostnader reducerade trots bristerna. Malmö stad tar betalt för allt vid alla evenemang. Bra betalt vill jag påstå. I synnerhet i förhållande till hur mycket ideellt arbete som är en nödvändighet.

***

De höga damerna och herrarna inom fritidssektorn, inte minst politikerna, pekar gärna på de stora nationella- och internationella arrangemangen i Malmö (de största sker förstås i privatägda Malmö Arena). Men de ser inte att de mindre tävlingarna, de viktiga för en inspirerande, levande, bred idrott, är få för en stad av Malmös storlek.

Inspirationen sinar i klubbarna.

Malmös befolkning ökar i de bidragsberättigade åldrarna 4—25 år. Likväl minskar antalet redovisade aktiviteter inom fritidssektorn. Det oroar mig. Och borde också oroa de bestämmande.

***

Läste i dagarna fritidsförvaltningens ”Reviderade förslag av föreningsstöd 2020”. Det handlade mest om teknikaliteter i skrivningen och redovisningssystemet. Inget omskakande för att underlätta för ett pressat föreningsliv att förverkliga sin målsättning, som oftast är hög.

***

Det finns anledning att återkomma med ett inlägg i ärendet inom kort.