Sällan har jag sett två elitmatcher i handboll med så många tekniska fel som de i går.

Jag tänker på Handbollsligans HK Malmö—Lugi, 26—24, och EM-mötet för damer, Sverige—Spanien 23—23.

Det var spänningen in i det sista som räddade timmarna framför tv-skärmen. Just det ovissa med stora scenförändringar under matcherna och slutdramatiken i jämna matcher är två faktorer som gör att jag gillar handboll. Plus finessrika kombinationer med tempo, kryddade med individuella prestationer.

***

Det som förvånade mig i går var de många tekniska felen i herrmatchen. Tempot i passningsspelet var överlag lågt. Det borde innebära ett minimerat antal felpass, Speciellt Lugi drog ner på tempot, lite underligt att det unga laget inte utnyttjade sin kvickhet mera konsekvent.

***

EM-mötet höll ett helt annat tempo, som spelarna inte fullt behärskade. Därav de många bortkastade bollarna.

Det har sagts och skrivits många gånger att internationell handboll på landslagsnivå för damer är en av bästa idrotter man kan se. Sverige—Spanien var, trots tempot, ingen spelmässig höjdare men efter att ha sett några andra EM-matcher med bra kvalitet ser jag fram mot fortsättningen.

Liksom mera tempo i revanschmötet på måndag mellan Lugi och HK Malmö.

Men först: Hur skall IFK Kristianstad hantera en ny eventuell förlust mot Ystads IF i dagens Skånederby?

***

Några fler handbollsfunderingar denna söndagsförmiddag.

Jag är införstådd med svårigheterna att döma handboll med sina många närkontakter på liten yta av många spelare. Detta plus de flytande bestraffningarna mellan frikast, straff, gult kort och passivt spel eller inte. Man kan tillägga med mera.

Det som just nu irriterar mest är att det ibland i samma match blir lite hipp som happ.

Ta tröjdragningarna och försvarsspelet innanför egna målgården!

Jag medger: Ibland fattar jag inget.