Pandemiallsvenskan är en omgång från slut.

Har sett 103 matcher, inte alla i 90 minuter, men de flesta.

i morgon blir det den 104:de. Förmodligen Kalmar—Häcken. Ett litet dilemma. Vill nämligen att båda skall, om inte vinna, så behålla sin topposition (Häcken) eller som för Kalmar få chansen att återigen kvala.

Är man så nördig att man ser över 100 allsvenska matcher skaffar man sig (jag i alla fall) favoriter i de olika lagen. Inte alltid den bäste, kanske hellre någon, vars personlighet och agerande tilltalar mig.

Om du är intresserad kan du tal del av min lista, baserad på att jag sett några lag upp mot 25 gånger, andra bara tre, fyra.

Håll till goda!

Malmö FF

Eric Larsson, den ende i laget (med viss liten överdrift) som inte med gester ord protesterar mot vareviga domslut, även de solklara, som går MFF emot.

IF Elfsborg

Johan Larsson, den återvändare i år, som betytt mest för sitt lag, både spelmässigt och psykologiskt och som i tv-intervjuerna alltid har ett smittande leende.

BK Häcken

Godswill Ekopolos arbetskapacitet och kraft är imponerande med kvaliteter både offensivt och defensivt samtidigt som han visar respekt för domarna.

IFK Norrköping

Simon Thern, ingen av sina bättre säsonger men hans frispråkighet är en krydda i den svenska elitfotbollen.

Djurgårdens IF

Haris Radetinac en lagspelare med hög moral som klarar av sina roller i olika positioner med stor framgång.

Mjällby AIF

David Löfquist, succé för laget och även för honom. Han har verkligen visat hög allsvensk klass som spelare och med ledaregenskaperna.

Hammarby IF

Gustav Ludwigson, vilken allsvensk debutsäsong med en aldrig sinande energi som gör honom till seriens jobbigaste forward att möta.

Örebro SK

Nordin Gerzic är säsong efter säsong en av lagets bästa och viktigaste spelare och en av dem som betyder mest för sitt lag.

AIK

Eric Kahl är Allsvenskans bäste 19-åring som imponerar med snabbhet och teknik och spelar utan respekt mot etablerade allsvenska spelare.

IK Sirius

Yukiya Sugita måste man bara imponeras av, snabb, teknisk och en imponerande arbetskapacitet. Har någon sett honom protestera mot ett domslut, japansk uppfostran?

Varbergs Bois

Joakim Persson. tränaren, lättaste valet, främst på grund av lagets prestation och sättet att coacha det men även på grund av han tillför debatten nya infallsvinklar.

Östersunds SK

Aly Keita, målvakten, trotjänaren, vars hela attityd i med- som motgång inger harmoni.

IFK Göteborg

Pontus Wernbloom, ett måhända kontroversiellt val, ”hatad” av alla motståndare, älskad av alla Blåvita men uppriktigheten att leende erkänna sina tillkortakommande imponerar.

Kalmar FF

Piotr Johansson, okej, kanske subjektiv (han är en Skurupspåg) men både före och efter sin skada har han varit en av lagets bästa med en pådrivande roll, varhelst han behövts.

Falkenbergs FF

Carl Johansson, innerbacken, som under hela säsongen varit en av lagets främsta, ja, hela Allsvenskans, spelare i sin positon-

Helsingborgs IF

Martin Olsson har visat en härlig attityd i lagets prekära situation och visat sig professionell i alla hänseenden.