Jag brukar – mest för eget nöjes skull – summera den allsvenska fotbollssäsongen.

Så även i år.

De två skånka lagens, Trelleborgs FF den 2 november och Malmö FF den 11, säsong och insatser har jag kommenterat.

Här är min amatöranalys efter att ha sett ett eller två allsvenska lag vid 169 tillfällen. MFF, TFF, BK Häcken och IFK Norrköping har jag sett flest gånger, Dalkurd, BP och Sirius betydligt färre.

Mästarna AIK:s defensiv var just mästerlig. Detta trots att tunga tapp i den lagdelen under försäsongen. I fjor värvade man fel för Isak-pengarna, i år rätt, Milosevic, Adu, Elyounoussi och under sommaruppehållet Sebastian Larsson.

Och så inte minst Robin Jansson, Årets nykomling i elitfotbollen.

(En intressant värvning i ett större perspektiv: Det finns talanger i de lägre svenska divisionerna. Man behöver inte söka i de utländska ligornas reservlager. Robin Jansson, uppbyggnaden av Östersunds FK och mera lokalt TFF:s Felix Hörberg och Isak Jönsson från två division 2-klubbar från Malmö är ytterligare exempel. Närodlat är aldrig fel 2018.)

Norrköping har en skön förmåga att hitta fullgoda ersättare till alla dem som försvunnit under de senare åren. I sina bästa stunder spelade Norrköping den mest sevärda fotbollen i Allsvenskan och då var man även effektivt. Det är ett ungt lag med framtidspotential. Men risken att många av startspelarna försvinner är förstås uppenbar.

Att fyran Hammarby skulle fixa den bronsmedalj man spelade sig till var överraskande. Truppen hade en internationell prägel och en bra bredd. Under 2018 var Hammarby landets framgångsrikaste på ungdomssidan, blev svenska mästare i U 21, U 19 och U 16. Vågar man ge talangerna chansen i det tuffa klimatet i Allsvenskan eller förlitar man sig på utlandsspåret?

BK Häcken har egentligen alla förutsättningar att bli ett ständigt medaljlag. Är dock alltför mycket beroende av konstgräs och har svårt att ta tre poäng mot toppkonkurrenterna även hemma på Bravida. Ungdomssektionen är en av landets framgångsrikaste.

Östersunds FK:s prestation att komma sexa är beundransvärd. Att trots att all turbulens kring ordföranden Daniel Kindberg bibehålla fokus är starkt och att dessutom mitt under säsongen tappa tränaren Graham Potter och fem av de bästa spelarna gör insatsen än starkare.

När Kadewere, åtta mål på elva matcher, försvann, försvann också Djurgårdens möjlighet till att bli ett topplag. Andreas Isaksson, målvakten, och innerbacken Jonas Olsson visade för många gånger att de passerat zenit. Många av spelarna har också stagnerat. Inte minst Kerim Mrbati.

Vilken revansch för tränaren Joel Cedergren, ifrågasatt av alla, och hans GIF Sundsvall, nedflyttningstippat av de flesta. Årets överraskning både resultat- och spelmässigt. Tre lysande stjärnor i ett på riksplanet i övrigt anonymt lag gav en åttonde plats, målvakten William Eskelinen, mittfältaren David Bantanero och anfallaren Linus Hallenius.

Återkommer med de sju återstående lagen.