Fotbollsallsvenskan är slut.

Kan faktiskt vara rätt skönt med en liten paus. Det tar sin lilla tid att vara lite väl intresserad och ha en önskan att se så många matcher det bara går. Tv ger onekligen möjligheter. Har faktiskt bokfört hur många matcher jag med allsvenska lag jag sett under 2018. Summan blev 169, inräknat några träningmatcher och cupmatcher av olika dignitet. Till detta skall läggas ett antal landskamper och andra internationella möten.

Det finns personer i min närhet som har synpunkter på mitt kanske nördiga – jag medger – fotbollsintresse. Samtidigt kan man replikera att deras tittande på olika serier och filmer tar minst lika långt tid i anspråk.

Alla gör sina val.

Det hör till att utse Årets spelare och ledare i olika kategorier. I kväll är det Fotbollsgalan. Den hoppar jag. Firmafester, när man inte själv är inbjuden, är inget för mig. Det blir i stället Hammarby mot HK Malmö på webben i Handbollsligan och sen Vår tid är nu.

Intressantare är för min del den gala som bland annat C More arrangerar, där man belönar prestationer i Allsvenskan. Kriteriet för att bli nominerad är att man medverkat i minst 15 matcher. Här faller många av vårens bästa spelare bort, de försvann under sommaruppehållet och många, som kom i detta fönster, hann inte upp i 15 matcher.

I den moderna fotbollen är det svårt att klassificera en spelare. Det beror på  vilket spelsystem laget tillämpar. Är Häckens Paulinho mittfältare eller forward?

Här har du min lilla eftermiddagslek.

Målvakter

1)    Oscar Linné, AIK

2)    Isak Petterson, Norrköping

3)    Johan Wiland, Hammarby

4)    Johan Dahlin, MFF

5)    Oscar Jansson, Örebro

Isak Pettersson har svarat för många spektakulära räddningar men hade en svajig inledning av säsongen, speciellt på fasta situationer.

Förvisso bakom seriens bästa defensiv men Oscar Linné har övertygat, Nu litar också övriga AIK-spelare på honom. Det har varit lite tveksamt tidigare.

De tre övriga är rutinerade och stabila spelare.

Försvarare

1)    Per Karlsson, AIK

2)    Andreas Johansson, Norrköping

3)    Björn Paulsen, Hammarby

4)    Rasmus Lindgren, Häcken

5)    Viktor Elm, Kalmar

Per Karlsson har i över ett decennium varit en av Allsvenskans bästa mittbackar och har guldåret varit den viktigaste kuggen i AIK:s defensiv, Allsvenskans bästa.

Andreas Johansson har den här säsongen inte varit lika stabil som de senaste spelåren men har en auktoritet som inger respekt.

Björn Paulsens defensiva kvaliteter kombineras med kraftfull agerande offensivt.

Har någon sett Rasmus Lindgren göra en dålig match?

Viktor Elm är den sammanhållande länken i ett svajigt Kalmar.

Mittfältare

1)    Rasmus Elm, Kalmar

2)    David Batanero, Sundsvall

3)    Fouad Bachirou, MFF

4)    Kristoffer Olsson, AIK

5)    Serge-Junior, Hammarby

Frisk, och det var han faktiskt under stora delar av hösten, är Rasmus Elm Allsvenskans bäste spelare.

Säsongens största överraskning, både tabell- och spelmässigt, är GIF Sundsvall. Orsak: David Batanero (och Joel Cedergren, tränaren).

Jag gillar Fouad Bachirous enorma arbetskapacitet. Han har under året räddat många farliga kontringslägen för motståndarna. Är dock ingen poängspelare.

Kristoffer Olsson rörlig och kreativ.

När Serge-Junior blev långtidsskadad tappade Hammarby sin främste bollerövrare och Europaplatsen.

Forward

1)    Paulinho, Häcken

2)    Samman Ghoddos, Östersund

3)    Markus Rosenberg. MFF

4)    Linus Hallenius, Sundsvall

5)    Henok Goitom, AIK

Vinner man skytteligan och har en hel del assists är man bra. Det är Paulinho.

Östersund tappade många av sina bästa under sommaruppehållet. Samman Ghoddos var mest kännbar.

Det finns mycket att säga om Markus Rosenbergs uppträdande på plan. Men en duktig spelare är han.

Ett härligt genombrott på ”gamla dar”, Linus Hallenius.

En av de stora hos mästarna, Henok Goitom.

Värdefullaste spelaren

1)    Rasmus Elm

2)    Paulinho

3)    Per Karlsson

4)    David Batanero

5)    Issam Jebali, Elfsborg

De fyra främsta se ovan!

Elfsborg hade ett tungt år. Issam Jebali drog ett stort lass i alla delar under våren. När han försvann till Norge blev det än tyngre

Tränare

1)    Joel Cedergren, Sundsvall

2)    Jens Gustafsson, Norrköping

3)    Rikard Norling, AIK

4)    Stefan Billborn, Hammarby

5)    Uwe Rösler, MFFG

Ifrågasatt av de flesta och med ett lag/en trupp som alla trodde skulle åka ut formade Joel Cedergren ett både sevärt och effektivt lag.

Jens Gustafsson lyckades återigen skapa ett vinnande kollektiv trots de senaste årens många spelarförluster.

En guldvinnare, även med en bra trupp, är en bra tränare, så Rikard Norling skall naturligtvis finnas på listan.

Tillsammans med Sundsvall var Hammarby, efter förhandstipsen att döma, 2018 års överraskning. Det är Stefan Billborns förtjänst.

MFF:s höst var bra. Uwe Rösler bidrog naturligtvis till detta. Med, det skall inte glömmas, seriens dyraste och bredaste trupp.

Årets nykomling

Diffusa regler gör att jag nöjer mig att utan rangordning nämna spelare 20 år och yngre:

Norrköpings islänning Arnor Sigurdsson och Ian Smith från Costa Rica.

Kalmars tonåringar Isak Magnusson, Johan Stenmark, Adrian Edqvist, Nils Fröling och Adam Hellberg.

Givetvis BP:s Jack Lahne.

Trelleborgs Felix Hörberg och Isak Jönsson platsar också på listan.

Tyvärr ingen MFF-are. I årets/höstens lagbygge finns inte plats för att kontinuerligt spela in klubbens talanger i seniorfotboll.