Det blev trots allt en stunds tittande på Fotbollsgalan i går kväll, den sista timmen efter att ha sett Vår tid är nu.

Jag fick se en mjuk och varm intervju med Jimmy Durmaz, några klipp från en film med svenska herrlandslaget som jag inte begrep ett dyft av, och så utdelningen av Diamantboll och Guldboll,

Blev förvånad över att Nilla Fischer aldrig fått Diamantbollen tidigare. Hon har ju varit en av landslagets främsta ända sedan min tid som journalist. En värdig pristagare.

Victor Nilsson Lindelöf som vinnare av Guldbollen? Tja, ett svår val ett fotbollsår, där kollektivet under VM prisades. Han var duktig under VM och är den svenske spelare som spelar på högsta internationella nivån. Är du ordinarie i Manchester United, trots svackan, håller du hög klass.

Nu skall jag ta mig ut på minerad mark. Jag skall kommentera Nilla Fischers tacktal.

Jag är inte feminist. Jag är liberal, som anser att alla människor har lika värde. Feministerna ser ur sin position alltför ensidigt på skillnaderna mellan könen. Jag menar att Nilla Fischer generaliserade, drog alla män över en kam. Visst är löneskillnaderna stora i den internationella toppfotbollen. Herrlönerna är groteskt svinaktiga. Men i väst härskar marknadsekonomin. Det kan inte ett brandtal på en Fotbollsgala ändra på.

Den dag damfotbollen lockar lika många åskådare som herrfotbollen och lika många sponsorer, kommer de ekonomiska skillnaderna att utjämnas. Det är dit man måste sträva.

Det känns lite ”tradigt” – för att uttala sig på skånska – att Diamantbollvinnarna vart och vartannat utnyttjar tillfället att beklaga sin situation.

Det som irriterade mest i Nilla Fischers tal var hennes generaliseringar. Hon ”glömde” helt bort att det är män i stor grad som byggt upp den svenska damfotbollen och fortfarande leder den. Jag menar att dessa herrar skulle vara oerhört tacksamma om de fick kvinnlig hjälp.

I årets tolv allsvenska klubbar har två en kvinna som ordförande (fem är vice ordförande), två sportchefer är kvinnor, en är tränare.

Min uppfattning är också att betydligt fler män än kvinnor ser dammatcher.

 Med denna bakgrundsfakta känns det helt fel att Nilla Fischer år så generaliserande i sitt fördömande av männens roll inom damfotbollen.

Utan män hade svensk damfotboll inte varit vad den är i dag.