Det är sällan jag kör bil inne i Malmö.

Och än mer sällan parkerar jag bilen i City.

Men i går hände det.

Efter det alltid lite vemodiga Allhelgonabesöket på kyrkogården i Skurup var det i det strålande höstvädret ett ypperligt tillfälle att ta en extratripp i det vackra landskapet. Det är i det klara ljuset fantastiska vyer som dyker upp i ”Bygden mellan åsen och havet”. Det är väl så Akademimedlemmen och den ständige sekreteran Anders Österling kallade Wemmenhögstrakten?

Nåväl, bilturen ändrade tidsplaneringen och beslutet kom om att ”äta ute”, någonstans i stan, fortsatte bilfärden, hittade en parkeringsplats mitt i smeten.

Letade efter parkeringsautomat, men se, det var ju en röd dag. Och då är det fritt att parkera i centrum. Nöjd naturligtvis, alltid skönt att slippa utgifter.

Men samtidigt irriterad.

Kring många av Malmös idrottsanläggningar är det nämligen avgiftsbelagt dygnet runt, alla dagar. Ledare, tränare och funktionärer tvingas betala för att ideellt ta hand om våra barn.

För att ta ett exempel: En friidrottstävling i Atleticum I Malmö kräver per pass kanske upp mot 75 funktionärer. För varje timme får de som tvingas ta bil dit betala åtta kronor. Men man är så human att det högst kan bli 50 kronor/dygn.

Jag förstår inte prispolitiken över huvud taget.

Gratis mitt i stan, samtidigt som man avgiftsbelägger ideellt arbete på en massa platser runt om i Malmö.

Ofattbart.