Hur bygger man ett lag, som har som mål att vinna, vi säger, SM i handboll?

Jag tror man kan få många olika svar. Ola Månsson, H 65 Höörs skicklige tränare, gav ett recept, när han intervjuades, väl förberett av Lasse Holmström, för en tid sedan vid Idrottsgillet i Lund.

Olas väg, när hans H 65 i våras detroniserade Sävehof på damtronen, gillar jag.

Samhörighet och inte minst delaktighet var hans ledord.

Under grundsäsongen i SHE, 22 omgångar, plus Europaspel betonade Ola vikten av att ge rejäl speltid till alla. Alla skulle känna att de bidrog. Även i ”spänt läge” var det viktigt att alla spelare fick matchtid. Ola menade att när alla kände delaktighet höjdes intensiteten vid i stort alla de många träningspassen.

Till SM-finalen hade H 65 en bred trupp med motiverade bra tränade spelare med viktig matchvana.

Enligt Ola Månsson var detta den främsta anledningen till Höörklubbens SM-guld.

***

De många tv-sända matcherna från Handbollsligan har gett många möjligheter att fundera över hur herrarnas topplag funderar inför SM-slutspelet. Grundserien innefattar 32 matcher, kvarts- och semifinaler kan innebära tio matcher ytterligare. Så skall laget i säsongens 43:e match vara som bäst. (Jag har bortsett från spel i Europa).

Detta kräver en bred trupp. Inte bara på pappret. Utan även en trupp med matchvana för många spelare och då inte bara i möten där loppet är kört.

Som jag ser det, när snart halva serien är spelad, är det bara fem lag som har den bredd och topp som behövs för att gå hela vägen, det vill säga nå final, Kristianstad, Alingsås, HK Malmö, Ystads IF och Sävehof.

Jag är imponerad av unga Redbergslid, liksom av Lugi, men med drygt 35 matcher är trupperna inte mogna för ett sista steg.

Kristianstad med sitt manskap har nationellt inga som helst problem att efter 42 matcher ha ett lag med kapacitet på alla punkter.

Alingsås har konsekvent säsong efter säsong matchat sin trupp ”brett”. Det har gett fyra raka SM-finaler. Nog sagt.

YIF? Vilken väg viker den nye tränaren Jerry Hallbäck in på? Han har en trupp där många unga hade mått bra av mera speltid.

Sävehof, höstens stora missräkning. När skador och djupa formsvackor kommit har unga stortalanger fått chansen – och tagit den. Partillelaget är fortfarande en het finalkandidat, när de etablerade återkommer motiverade och skadefria.

HK Malmö är det lag jag följer mest. På målvaktssidan är HK bäst rustat av alla. På niometer finns skyttekraft som få kan konkurrera med. I kontringsfasen är Jim Andersson och Fredrik Petersen giftiga. Men hur klarar laget eventuella frånvaron av startspelare på alla sexmeterspositionerna? Kan exempelvis Simon Nyberg och Hampus Nygren med ringa speltid i täta matcher under en hel del säsonger leverera, om det blir nödvändigt i ett slutspel med dess intensiva matchande?

***

Så kan tankarna fladdra en novemberförmiddag efter att ha tagit del av en intressant ledarfilosofi, signerad Ola Månson. Väl värd att ta efter.

 

Jörgen Ekdahl

29 november 2017 04:15

Hej Magnus! 171129
Intressant läsning som alltid. Jag tror att du har Stian i dina tankar när du skriver om Ola M som coach.
Jag tror att sanningen ligger någonstans mellan Stians och Olas sätt att leda sina lag. Klart närmre Ola enligt mig. Helt klart är att ingen spelare blir en bättre handbollsspelare genom att sitta på bänken match efter match.
Har man ett brett spelarmaterial, vilket innebär att man har två spelare på varje plats. Då tror jag att de flesta tränarna har klart för sig vem som är nummer ett respektive nummer två på varje position. Även spelarna har klart för sig detta.
Det är nu den berömda fingertopps känslan ska komma fram. Att byta in spelare när matcherna är avgjorda, är helt meningslöst som jag ser det. Ett bra exempel på detta var HKs match mot GUIF.
Nej byten ska ske när matcher inte är avgjorda. Lyckas inte spelare nummer ett, det är då man ska byta. Med sådana här små förändringar gör definitivt inte laget sämre i just den matchen. Kan till och med göra att laget får en extra kick när spelare nummer två kommer in och presterar en väldigt bra insats.
Om man som ledare tillämpar detta, så har man ett lag där de flesta har ganska mycket matchtid när det börjar dra ihop sig till slutspel och annat. Spelare ett har förmodligen trotts allt ändå mest speltid.
Slutligen, att byta flera spelare på en gång när det går dåligt för laget, är helt förkastligt. Byt enstaka spelare, och gärna då när det går bra för laget. På detta vis håller man trycket uppe, och en tongivande spelare får också tid till lite vila.

Mvh Jörgen Ekdahl
PS Lyckas man inte med herrlag, då går man över till ett damlag!

Magnus Månsson

29 november 2017 15:53

Tack, Jörgen.
Vi är i stort ense om hur man under en lång säsong matchar en trupp.
Min blogg i dag var i stora drag skriven innan jag läste ditt inlägg och det visar på i stort samma synsätt.
Det behövs olika psyken för att träna ett dam- eller herrlag. Även om Ola M inte vunnit SM-guld för herrar har han väl hyggliga meritet även bland herrar. Tog han inre H 43 till semi?
Spelarmaterialet har ofta större betydelse än tränarnas kapacitet.
Ha det bra.
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...