Hur bygger man ett lag, som har som mål att vinna, vi säger, SM i handboll?

Jag tror man kan få många olika svar. Ola Månsson, H 65 Höörs skicklige tränare, gav ett recept, när han intervjuades, väl förberett av Lasse Holmström, för en tid sedan vid Idrottsgillet i Lund.

Olas väg, när hans H 65 i våras detroniserade Sävehof på damtronen, gillar jag.

Samhörighet och inte minst delaktighet var hans ledord.

Under grundsäsongen i SHE, 22 omgångar, plus Europaspel betonade Ola vikten av att ge rejäl speltid till alla. Alla skulle känna att de bidrog. Även i ”spänt läge” var det viktigt att alla spelare fick matchtid. Ola menade att när alla kände delaktighet höjdes intensiteten vid i stort alla de många träningspassen.

Till SM-finalen hade H 65 en bred trupp med motiverade bra tränade spelare med viktig matchvana.

Enligt Ola Månsson var detta den främsta anledningen till Höörklubbens SM-guld.

***

De många tv-sända matcherna från Handbollsligan har gett många möjligheter att fundera över hur herrarnas topplag funderar inför SM-slutspelet. Grundserien innefattar 32 matcher, kvarts- och semifinaler kan innebära tio matcher ytterligare. Så skall laget i säsongens 43:e match vara som bäst. (Jag har bortsett från spel i Europa).

Detta kräver en bred trupp. Inte bara på pappret. Utan även en trupp med matchvana för många spelare och då inte bara i möten där loppet är kört.

Som jag ser det, när snart halva serien är spelad, är det bara fem lag som har den bredd och topp som behövs för att gå hela vägen, det vill säga nå final, Kristianstad, Alingsås, HK Malmö, Ystads IF och Sävehof.

Jag är imponerad av unga Redbergslid, liksom av Lugi, men med drygt 35 matcher är trupperna inte mogna för ett sista steg.

Kristianstad med sitt manskap har nationellt inga som helst problem att efter 42 matcher ha ett lag med kapacitet på alla punkter.

Alingsås har konsekvent säsong efter säsong matchat sin trupp ”brett”. Det har gett fyra raka SM-finaler. Nog sagt.

YIF? Vilken väg viker den nye tränaren Jerry Hallbäck in på? Han har en trupp där många unga hade mått bra av mera speltid.

Sävehof, höstens stora missräkning. När skador och djupa formsvackor kommit har unga stortalanger fått chansen – och tagit den. Partillelaget är fortfarande en het finalkandidat, när de etablerade återkommer motiverade och skadefria.

HK Malmö är det lag jag följer mest. På målvaktssidan är HK bäst rustat av alla. På niometer finns skyttekraft som få kan konkurrera med. I kontringsfasen är Jim Andersson och Fredrik Petersen giftiga. Men hur klarar laget eventuella frånvaron av startspelare på alla sexmeterspositionerna? Kan exempelvis Simon Nyberg och Hampus Nygren med ringa speltid i täta matcher under en hel del säsonger leverera, om det blir nödvändigt i ett slutspel med dess intensiva matchande?

***

Så kan tankarna fladdra en novemberförmiddag efter att ha tagit del av en intressant ledarfilosofi, signerad Ola Månson. Väl värd att ta efter.