En fredagskväll i Höör. Kan det va något?

Nja, med facit i hand kunde man kanske haft trevligare, handbollsmatchen i damernas elitserie mellan H65 och Lugi, 20—27, var ingen höjdare.

Anledningen till besöket i Björkvikshallen var egentligen två:

1. Jag hade lovat min gamle löparkompis från tiden i Heleneholms IF på 1960-talet (vi var bland annat med om 1963 att vinna den på tiden prestigeladdade Parkstafetten) Karl-Gustav Holmgren, som förutom en lång ledargärning inom friidrotten även är en av dem som byggt upp H65 till en bred elitklubb, ett besök vid en elitmatch.

2. Jag ville på plats se en damelitmatch. Skam till säges har jag varit en sällsynt gäst på dammatcher.

Jag blev besviken på kvaliteten. Det var ändå Sveriges trea och fyra med landslagsspelare från olika årgångar och spelare med ambitioner att nå dit. Ok, jag är bortskämd från tv efter VM för en tid sedan och från den danska Elitserien, men att klasskillnaden skulle vara så stor hade jag inte trott.

Nu är det kanske inte rättvist att bedöma kvaliteten efter ett enda besök och efter en lång helg, där träningsintensiteten i alla fall hos H65 inte varit det man förknippar med elitidrott.

Det syntes hos hemmaspelarna. Men inte heller Lugi var genomgående bra. Trots utklassningen.

Jag skall ge lagen en chans till. Kanske till och med en fredagskväll i Höör.

Med den här matchen på näthinnan är det lätt att förstå Sävehofs fullständiga överlägsenhet i svensk damhandboll för närvarande.

 ***

Det positiva från besöket i Höör var den inblick man fick i idrottens storhet, kraft och utbredning.

Den fina ändamålsenliga Björkvikshallen har kommit till genom privata initiativ och är givetvis en viktig samlingspunkt i ett litet samhälle som Höör.

Hallen var fullsatt. 653 personer hade mött upp, några var förstås Lugianhängare, för att stötta ortens idrottsstolthet, som med cirka 20 lag dessutom har en bred ungdomsverksamhet.

Och överallt syntes ideella ledare i alla åldrar fixa service (och sälja lotter) till alla besökare.

En bild av Idrottssverige.

Som naturligtvis gläder en idealist.

Det hade förstås inte skadat med bättre, intensivare handboll.

Men man kan inte få allt en regnig fredagskväll i Höör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson. Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi r...

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus. Illavarslande förstås. Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas? Vi har fått två armar f...