I söndags försvann en epok i Malmös friidrottshistoria.

Efter 33 är som tävlingsledare för Pallasspelen tackade Lennart Samuelsson för sig. Det har den gode ”Salle” förvisso gjort tidigare men nu är avskedet definitiv. Och han lämnar över med gott samvete och med ålderns rätt, även om 1939 är en sällsynt slitstark bra årgång för lokala friidrottsledare.

”Salle” har under de 33 åren Pallasspelen funnits varit den drivande kraften – men han har givetvis haft erfarna och kunniga medhjälpare på nyckelpositionerna – att utveckla tävlingen till en av de största och bäst arrangerade i Sverige. Några årgångar har tävlingen definitivt varit störst och den har skaffat sig så bra renommé att elitaktiva från Sverige och under senare år även från Danmark med glädje sökt sig till Malmö.

Pallasspelsrekorden är imponerande.

Det började 1982 i den mörka Kombihallen med sina begränsade möjligheter. När Atleticum 1992 stod klar växte tävlingen explosionsartat och 2006 noterades 2 800 starter. Sedan dess har antalet starter blivit färre, mycket beroende på ett minskat skånskt deltagande. I helgen var antal starter cirka 2 200.

”Salle” har aldrig fallit för frestelsen, som många andra, att arrangera grenar för åtta- och nioåringar för att genom startavgifter höja det ekonomiska utfallet. I stället har han reducerat antalet grenar i de yngre årsklasserna för att kunna bibehålla ett rikt grenval i de äldre grupperna.

Allt för friidrottens bästa.

De tre senaste åren har MAI varit medarrangör till Pallas. I år kom många av funktionärerna dessutom från Pallas samarbetsklubbar i Öresund FK nämligen Heleneholm och Finish. Malmöklubbarna har inte bara missat i rekryteringen av tävlande ungdomar utan även i att utbilda funktionärer. Funktionärskadern är ålderstigen.

Hur ser då framtiden ut efter ”Salles” sorti?

Pallas ”äger” tävlingen men klarar inte själv att arrangera en tävling av denna storlek och dignitet. Var hittar man en tävlingsledare med ”Salles” kapacitet och vilja att göra Pallasspelen till den perfekta tävlingen (En omöjlighet, det medger han själv)?

Det går inte.

Årets tävling visade att alla regionens fyra klubbar behövs. Men kan man enas utan en samlande kraft som ”Salle”? '

Och vad händer om Öresundklubbarna och MAI gör gemensam sak och fördelar ansvar och arbete? Risken är då att det under innesäsongen bara arrangeras decembertävlingen Sista chansen, en ren ungdomstävling, och så Pallasspelen.

Det fanns en tid då det fanns fyra större innetävlingar i Atleticum plus då och då ett svenskt mästerskap av något slag, alternativt ett Götalandsmästerskap.

Tiderna förändras.

Och det har den redan gjort, när Lennart Samuelsson lämnar Pallasspelen, hans friidrottsliga livsverk.