Jag ägnade stora delar av helgen åt att vara en väldigt liten, liten del av den stora organisation som krävs för att genomföra ett inne-SM i friidrott för ungdomar.

Ungdomsidrott i alla de former ger mig mycket och är stimulerande, men i detta fall också lite funderingar.

Irene Ekelund, den nya sprinterstjärnan, deltog. Hon är redan ett affischnamn, prydde programmet, var flitigt uppvaktad av ivriga autografjägare – hon gav sig tid till alla.

En av de två kvällstidningarna från Stockholm hade sänt ner en av sina mest välkända reportrar till Atleticum och Malmö för att göra ett reportage om henne.

Detta under ett SM för ungdomar, som man sällan eller aldrig befattar sig och då oavsett idrott!

Irene har figurerat i tv-program. På några månader har uppmärksamheten trappats upp. Nästan all medial bevakning från helgens tävling kretsade kring henne.

Irene är 16 år – fyllde i fredags.

Hur reagera en tonåring på ett liv i offentligheten? Jag vill poängtera att Irene var väldigt vänlig mot alla, medtävlare, funktionärer, press och alla uppvaktande autografsamlare.

Men visst spårades en viss mån av trötthet, när hon efter en jobbig tävlingsdag var på väg att bli intervjuad av pressens representanter. Hon verkade helst vilja avstå denna del av den verklighet hon snabbt hamnat i. Och som kommer att trappas upp om den idrottsliga utvecklingen fortsätter.

Min enkla fundering: Hur hanterar en 16-åring denna uppmärksamhet och vad händer om hennes utveckling gör ett naturligt tillfälligt stopp och det allmänna intresset upphör?

***

Det fanns dopningskontrollanter på plats i Atleticum. Irene Ekelund var en av dem som testades. Det var för henne fjärde gången på kort tid, några av de andra tillfällena har varit när hon satt ett svenskt rekord. Då är ett test obligatoriskt.

Jag är naturligtvis för en ren idrott.

Men ytterligare några enkla funderingar:

Är resurserna så stora att man behöver testa vid ett SM för 15- och 16-åringar?

Och hur fungerar kommunikationen mellan de olika distrikten, när en 16-årig tjej är föremål för kontroll fyra gånger på en dryg månad.

Jag vill kalla det resursslöseri. Idrottens pengar kan användas bättre.