Jag ägnade stora delar av helgen åt att vara en väldigt liten, liten del av den stora organisation som krävs för att genomföra ett inne-SM i friidrott för ungdomar.

Ungdomsidrott i alla de former ger mig mycket och är stimulerande, men i detta fall också lite funderingar.

Irene Ekelund, den nya sprinterstjärnan, deltog. Hon är redan ett affischnamn, prydde programmet, var flitigt uppvaktad av ivriga autografjägare – hon gav sig tid till alla.

En av de två kvällstidningarna från Stockholm hade sänt ner en av sina mest välkända reportrar till Atleticum och Malmö för att göra ett reportage om henne.

Detta under ett SM för ungdomar, som man sällan eller aldrig befattar sig och då oavsett idrott!

Irene har figurerat i tv-program. På några månader har uppmärksamheten trappats upp. Nästan all medial bevakning från helgens tävling kretsade kring henne.

Irene är 16 år – fyllde i fredags.

Hur reagera en tonåring på ett liv i offentligheten? Jag vill poängtera att Irene var väldigt vänlig mot alla, medtävlare, funktionärer, press och alla uppvaktande autografsamlare.

Men visst spårades en viss mån av trötthet, när hon efter en jobbig tävlingsdag var på väg att bli intervjuad av pressens representanter. Hon verkade helst vilja avstå denna del av den verklighet hon snabbt hamnat i. Och som kommer att trappas upp om den idrottsliga utvecklingen fortsätter.

Min enkla fundering: Hur hanterar en 16-åring denna uppmärksamhet och vad händer om hennes utveckling gör ett naturligt tillfälligt stopp och det allmänna intresset upphör?

***

Det fanns dopningskontrollanter på plats i Atleticum. Irene Ekelund var en av dem som testades. Det var för henne fjärde gången på kort tid, några av de andra tillfällena har varit när hon satt ett svenskt rekord. Då är ett test obligatoriskt.

Jag är naturligtvis för en ren idrott.

Men ytterligare några enkla funderingar:

Är resurserna så stora att man behöver testa vid ett SM för 15- och 16-åringar?

Och hur fungerar kommunikationen mellan de olika distrikten, när en 16-årig tjej är föremål för kontroll fyra gånger på en dryg månad.

Jag vill kalla det resursslöseri. Idrottens pengar kan användas bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson. Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi r...

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus. Illavarslande förstås. Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas? Vi har fått två armar f...