Då är det dags, den allsvenska fotbollspremiären. Hur går det då? Jo, så här:

1) Häcken. Jag gillar underdogs i alla sammanhang. Men som de flesta fotbollsälskare gillar jag det sätt Hisingelaget spelar fotboll på, tekniskt, offensivt och effektivt. I år räcker det till ett guld till Häcken, tränat av Peter Gerhardsson med den sympatiska framtoningen

2) Elfsborg. Det naturliga tipset är förstås Boråslaget, som har den starkaste truppen med sin fina blandning av rutin och ung talang. Men är truppen tillräckligt bred så att den klarar både spel i Europa och i Allsvenskan?

3) IFK Göteborg. I fjor kom laget snett från start med en massa olyckliga (tv visade att många var direkt felaktiga) avgörande domslut. Truppen håller en bra klass och kommer den här säsongen att bli en het medaljkandidat.

4) Helsingborgs IF. Har de senaste åren mist många profiler men har kvar en trupp med karaktärsspelare och har många av seriens mest lovande spelare och det vassaste innermittfältet, Mahlangu och Gashi.

5) Malmö FF. En ung trupp men den troliga startelvan har en medelålder på 24 och det är ju inte speciellt ungt. MFF har potential att komna högre, men jag har en känsla av att truppen är något överskattad.

6) AIK. Kommer att inspireras av spel på Friends Arena. Fast visst kan det kännas ödsligt när publikantalet underskrider 20 000. AIK har många erfarna spelare som dock har passerat sin topp. De unga spelarna är duktiga men är överskattade av Stockholmsmedia

7) IFK Norrköping. Har återkommit till Allsvenskan för att stanna och kommer under trygge Janne Andersson bli ett lag som kan oroa de topptippade lagen. Skall bil intressant att följa Kvarnbyfostrade danske mästaren Rawez Lawan.

8) Kalmar FF. Kalmar FF hamnar nu på den nivå som är förenligt med storleken på klubb och stad. Brödratrion Elm och profilen Henrik Rydström gav glansåren, den nya arenan 2009 en kick. Det lär bli sista säsongen att få se Rydström, en mycket duktig spelare som alla vill ha i sitt lag men ingen vill möta. (Förlåt klyschan!)

9) Åtvidaberg. Ett skickligt rutinerat mittfält ger trygghet, passningsskicklighet och stor arbetskapacitet. Truppen innehåller duktiga spelare i alla lagdelar.

10) Djurgården. Andreas Johansson, återkommaren, kan höja laget men svårt att ersätta två gedigna spelare som Hämäläinen och Sjölund. Erton Fejzullahus målfarlighet naturligtvis ett plus i de jämna matcherna.

11) Öster. En nykomling i en ny arena och med bra publik. Inspirationen ger Växjölaget nytt kontrakt. En vinnare från Superettan har alltid kvalitet. Öster var ett duktigt lag förra säsongen, har kommit upp för att stanna.

12) Halmstads BK. En andra nykomling med allsvensk nyttig erfarenhet. Osäkert på målvaktsposten, Karl-Johan Johansson var bäst i Superettan 2012. Truppen har stark lokal förankring. Det har i alla tider varit HBK:s styrka.

13) Gefle. Den tiden är förbi när alla placerade Gefle på nerflyttningplats. Det finns få tränare som kan få ut så mycket som Per Olsson av en på pappret medioker trupp. Men det finns givetvis kunnighet i  laget. Min personlige favorit är Jonas Lantto med sin arbetskapacitet, kombinerat med många andra kompetenser.

14) Mjällby. Nu blir det kval. Det går inte i längden att med små resurser konkurrera med de större klubbarna. Jag har i alla tider beundrat Mjällby som under så många säsonger med spelare från regionen lyckats hålla sig kvar i elitfotbollen. 2013 är truppen för tunn.

15) Syrianska. Det finns många skickliga spelare i truppen men de flesta har passerar zenith.  Det har varit tufft de senaste åren men i år lär det inte räcka trots managern Özcan Melkemichels kunskap.

16) Brommapojkarna. I en tuff fotbollsvärld, där pengarna styr är det inte lätt att behålla alla de talanger som PB fostrar. Truppen är ung men har också spelare med rutin men det blir tufft igen vid det fjärde besöket på högsta nivån.