I helgen startar steg 4 i handbollens USM, som skall ge de åtta lag i de sex grupperna, som skall spela final i Jönköping den 17 till och med den 19 april.

Från början startade 97 skånska lag från 30 föreningar, nu återstår 34 lag från 15 föreningar. Det visar på den bredd och topp som finns inom skånsk ungdomshandboll.

Flest lag kvar har H 43 Lund med sex, damjuniorlaget har försvunnit, men i genäld har H 43 två lag i flickornas B-grupp, 14-åringarna. Med sina sex lag är Lundaklubben näst bäst i landet efter suveräna Sävehof med nio kvarvarande lag.

Att Lund är Skånes breddmässiga handbollshuvudstad bevisas av att Lugi med sina fem lag tillsammans med en handfull andra föreningar i landet är den tredje största ungdomsklubben i Sverige med USM-mått mätt.

Elitserieklubbarna Eslövs IK, damer, och IFK Kristianstad och Ystads IF, herrar, visar år efter år också på kontinuitet i återväxten med fortsatt spel för tre lag.

Utanför elitlagen är Bjärredklubben Ankaret med sina tre lag värt uppmärksamhet.

Eslöv är en handbollsmetropol. Ortens herrklubb, Eslövs HF, kompletterar EIK:s tre lag med ett i Pojkar B.

I Ystad har flickhandbollen vuxit på senare år. Denna säsong är det IK Pandora som har möjlighet att med 16-årslaget nå ända fram till Jönköping.

I Kristianstadstrakten är intresset stort med bra snurr på verksamheten, förutom IFK:s tre lag har Vinslöv två samt Näsby och Åhus vardera ett lag kvar.

Övriga klubbar med kvarvarande förhoppningar är OV Helsingborg (2) och ett vardera för Dalhem (Malmö), Trelleborg och GW Landskrona.

I juniorklasserna återstår 16 lag, i Pojkar A 20 och de tre övriga 32.

Totalt sett skall 148 lag bli 48 under steg 4. De 148 lagen är fördelade på 73 föreningar.

PS!

Detta är en pressrelease från Skånes Handbollförbund, som kanske har ett allmänt intresse, då den visar på de regionala skillnaderna. I nuläget i alla fall.

Trelleborg jobbar på bra, i Malmö breddar IFK Malmö och Dalhem (på damsidan) underlaget och i Helsingborg har OV många lag. Så det finns hopp om en än bredare skånsk ungdomshandboll.

Men det finns orter runt om i Skåne utan någon större verksamhet och också platser utan någon handboll alls. 

DS

Så är då VM slut för Sveriges del.

Tyvärr och lite ledsamt.

Men nu är ju ett mästerskap i handboll så stort att det utan svenskt deltagande likväl är intressant. Men inte lika spännande. Bara nu inte Qatar vinner, och det av många olika anledningar.

Jag såg bara de sista tio minuterna av matchen mot Polen och har bara läst mig till att det inte var bra.

Jag hade satt en kvartsfinalplats för Sverige som godkänt. Nu blev det inte så: så underkänt!

Tja, när Tyskland kom in på Australiens plats blev Sveriges “motståndargrupp” extremt tuff och svenskarna fick möte den förmodligen klart bästa trean, just Polen. Så trots allt, godkänt med ett litet frågetecken.

 ***

Utvecklingen av VM-turneringen visade tyvärr att min förhandskalkyl stämde. När det brände till var den svenska truppen inte tillräckligt bred och hade inte heller de spelare som visade stabil internationell hög klass under många matcher i följd. Speciellt som Kim Andersson försvann skadad.

Jag vill inte slå mig för bröstet och peka på: Vad var det jag sa!

För den som följt internationell handboll under en längre tid och inte grips av för stor optimism var utfallet normalt. Även om jag hoppats på en match ytterligare.

 ***

 Har ni lagt märke till hur många tongivande spelare i de olika VM-lagen -- även Sveriges -- som är en bit över 30 år? Trots det tuffa klimatet i de stora internationella ligorna är hållbarheten stor men tyvärr även sårbarheten. Men det är ut dit de svenska talangerna måste för att härdas till spelare som kan konkurrera i de stora mästerskapen.

Det har det här VM:et visat. Liksom de svenska klubbinsatserna i Champions Leaque.

Det har pratats och skrivits mycket om domarinsatserna i den pågående VM-turneringen i handboll.

Jag har sett för få matcher för att ha en säker uppfattning om bedömningarna. Men med de små fel som alltid uppstår -- och som man först med hjälp av slowmotionupptagningar kan upptäcka -- är det svårt att rent generellt underkänna domarkåren.

Det finns kanske anledning att återkomma.

Men ...

Det har nästan alltid funnits misstankar mot mutade handbollsdomare. Jag säger inte att de två kroater som dömde Qatar mot Österrike var det, men de var extremt hemmabetonade. Det var hemskt att se och jag har full förståelse för Österikes isländske förbundskaptens uppgivna ironiska leenden.

Handbollen har många avblåsningar med många anfall. Får man som nu Qatar

fem, sex extra på grund av klart felaktiga avblåsningar är detta direkt avgörande i jämna matcher. Kroaterna avgjorde i mina ögon den matchen.

Efter det mötet finns det fog för att allvarligt diskutera domarstandarden.

Liknande insatser från herrarna som bestämmer i Qatars matcher och VM-guldet hamnar i värdnationen.

Nu är jag konspiratorisk.

Men arg och irriterad.

25--25 mot Egypten i handbollens VM.

Och ett nödvändigt bevis på att Sverige har ytterligare en egenskap som hehövs för att lyckas i ett stort, långt mästerskap, den att komma tillbaka efter ett stort underläge. Det var starkt att ta igen fem minus mot ett så starkt lag som Egypten.

Och det utan Kim Andersson kring vilket så mycket kretsar. Det är dock viktigt att han kommer tillbaka till slutspelet. I längden klarar sig inte Sverige utan hans världskvaliteter.

Tre spelare skall ha ett extra erkännande.

Naturligtvis sympatiske Niclas Ekberg för sin effektivitet, i alla fram framåt.

Och så hans Ystadskompis (båda har IFK Ystad som moderförening) Fredrik Petersen, vars irrationella spel i anfallet skapade luckor i egyptiernas försvar, dels till honom själv (lite färre missar vore förstås önskvärt) och till lagkamraterna.

Men mest beröm till Viktor Östlund, mästerskapsdebutanten, som efter en misslyckad matchinledning, tar ansvar och fortsätter att våga. Här var det inte prat om något alibispel. Vilken annan ung spelare hade gjort det Östlund gjorde? Vilket internationell genombrott han fått, Guifspelaren!

I kväll är det upp till bevis.

Sverige mot Egypten i handbollens VM. Den svenska inledningen har varit lovande, stundtals strålande. De tre stabila vinsterna har grundlagts tidigt i matcherna. Sverige har sluppit den press som infinner sig i slutskedet av jämna matcher. Att klara av stressen är det som skiljer lagen på denna höga nivå. Jag har sett några VM-matcher, där det varit jämnt fram till de sista tio minuterna men där storlaget/favoriten rett ut det hela och fixat minst en poäng. Det är i sådana situationer styrkan/klassen visar sig.

Jag har sett Egypten en gång, förvisso mot ett svagt Algeriet, men det var ett bra, tungt lag med styrka och intensitet. Experterna som sett Egypten fler gånger är av ungefär samma uppfattning.

Varningen är utfärdad!

***

Delaktighet i en trupp är viktigt. Alla skall känna att de är med i processen.

Därför var det sympatiskt att alla fick spela i den avslagna matchen mot Algeriet. Men samtidigt tycker jag inte att de orutinerade spelarna fick sin rättmätiga chans. Det blev för mycket nytt, de fick inte den nödvändiga stöttningen i ett sport som är så uppbyggd på strukturer och kombinationer som handbollen. Det blev rörigt och några av spelarna var -- ärligt talat -- direkt dåliga och lämnade arenan med sänkt självförtroende.

Jag har sett samma matchning på många nivåer med samma negativa utfall. Speciellt illa är det i ungdomsmatcher i handboll och basket, där ofta några få spelare “håller” i spelet. Byter man ut dessa i jämlikhetens sympatiska tecken blir det kaos. Ingen utvecklas.

Byt gärna och ofta men bibehåll en stabil stomme!

***

I Sverige skall man alltid jämföra, som nu om VM-bevakningen är bättre i femman än tidigare i fyran.

Min uppfattning är att de båda har sina för- och nackdelar, men båda har hög klass. Men jag möter hellre ett glatt leende av Ljubomir Vranjes än en trött Thomas Axnér.

Oscar Carlén är en ny röst, en kunnig sådan. Han pratar kanske något för mycket. Oscar är dock ursäktad, generna -- på faderns sida -- gör sig påminda.

Före VM var Hammarbys Josef Pujol kommentator i en match. Han var lika lysande i den rollen som han är som spelare i Hammarby.

***

Jag är ingen van tittare på Eurosport. Det har nu blivit några VM-matcher och jag har blivit förbluffad över kommentatorernas/referenternas okunnighet i den ädla sporten handboll. Reglerna kan de inte och vad som är en finess vet de inte heller. Alla målvaktsräddningar är fantastiska, liksom alla mål! Lite överdrivet men ändå.

Tacka vet jag fyran och femman!

I dag är det dags för Sveriges andra match i handbollens VM.

Ytterligare en nyckelmatch när Tjeckien står för motståndet. Visserligen har VM-just börjat men det mesta pekar på att bredden ökat avsevärt. EM var tidigare en tuffare turnering än VM. Det fanns inga slagpåsar i EM som i VM. Det finns förvisso några VM-lag av mindre hög klass, men vem hade trott att Iran skulle pressa Makedonien, att Argentina skulle “kryssa” mot Danmark och att Brasilien bara förlorade med två mot Spanien. Det finns redan nu fler liknande exempel.

Såg själv Tunisien hota Kroatien långt in i slutskedet och som i jämna handbollsmatcher var marginalerna små och denna gång till kroaternas fördel.

Tidigare såg jag i Sveriges grupp Egypten utklassa Algeriet. Egyptierna imponerade med sin styrka och skyttekraft, sitt tuffa försvarsspel framför en bra målvakt.

Det kommer att bli betydligt jämnare grupper i detta VM än i tidigare. Poängskillnaden mellan lagen kommer att bli mindre. När det drar ihop sig till slutspel lär dock favoritnationerna visa sin klass. Det gäller att undvika dem i de första slutspelsomgångarna. Det är därför dagens möte mot Tjeckien är en nyckelmatch, som i stort alla Sveriges. Tjeckiens endast tre minus mot Frankrike inger respekt.

***

Det gör förstås även Sveriges åtta upp mot Island. Ett imponerande försvarsspel och en strålande Mattias Andersson i målet gav den stora skillnaden.

En differens på åtta är stor. Men på samma gång skör.

Några procent lägre räddningsprocent på Mattias och motsvarande höjning på den -- inte speciellt lyckade -- isländske målvakten och det är jämnt. När islänningarna väl kom igenom i mitten och speciellt på högersidan agerade Mattias som den världsmålvakt han är. Island lyckades inte heller förvalta någon av sina tre straffar.

Jag vill absolut inte vara någon slav på triumfvagnen, bara konstatera att handbollens är en de små marginalernas idrott.

Det är det som gör den så fascinerande.

Söndagens idrottsliga höjdpunkt blir Sverige mot Tjeckien.

Men lite levande idrott blir det också, Malbas möter Uppsala i Superettan i basket.

På torsdag börjar handbolls-VM för herrar.

Såg alla fyra träningsmatcherna i veckan, en på plats i Arenan i Malmö, de tre andra via tv. Alla matcherna kallades genrep och jag som i min enfald trodde att man bara kunde ha en generalrepetition.

Träningsmatcher i de flesta idrotter får man ta för vad det är, just träning. Och då speciellt inför ett mästerskap. Det vet ju alla och därför imponerar publiktillströmningen, över 7 000 i Malmö och nära 5 000 i Kristianstad.

Förbundskaptenernas matchning av truppen visade tydligt att prestationen var viktigare än resultatet. På gott och ont.

För att ta sista matchen mot Danmark som exempel. Efter sin minst sagt bedrövlig inats i första halvlek hade Johan Sjöstrand inte fått stå kvar i målet. Det fick han och visade efter paus att med honom, med stärkt självförtroende efter den insatsen, och Mattias Andersson har Sverige två strålande målvakter, en nödvändighet för ett bra VM för Sverige.

Vad är då ett bra VM för Sverige?

Kvartsfinal! Längre räcker inte kapaciteten.

Det finns klara brister. Målvaktssidan är som sagt strålande.

Med Tobias Karlsson som dirigent har försvaret inte blivit sämre utan en sliten Magnus Jernemyr. Niclas Barud och Jesper Nielsen har utvecklats positivt och kan även användas i det offensiva spelet. Dessutom har Andreas Nilsson lärt sig spela försvar. Men det bör han göra i så liten utsträckning som möjligt. Han behövs i det offensiva spelet. I “genrepen” fick han mindre speltid i anfallet än tidigare och var inte lika effektiv -- det är förstås en omöjlighet -- som vid senaste EM. Men det var med honom som öppningarna kom.

Kantspelarna med sin rutin håller bra offensivt. Det finns brister bakåt på några håll. Nye Anton Halén har varit oväntat duktig framåt.

I diskussionerna på 9 meter till vänster har frågan varit Viktor Östlund eller Markus Olsson som etta. De är ungefär jämbördiga i min värld, låt dagsform avgöra och låt dem fördela speltiden någorlunda jämt. I ett framtidsperspektiv har Östlund en högre potential, han är rappare i steget och har en bättre spelförståelse.

Till höger är Kim Andersson en världsspelare och outstanding i laget. Magnus Persson är ännu inte mogen i en hård internationell mästerskapskonkurrens. Saknaden av Jonas Jacobsson kommer att märkas.

Tyvärr saknar Sverige det riktiga esset som mittnia, när det dra ihop sig. Patrik Fahlgen och Lukas Karlsson är habila och kreativa men när det blir riktigt slutspelsmotstånd då räcker de inte till.

Det finns för många små ojämnheter i den svenska truppen för att jag skall tro på något bättre än en kvartsfinalplats.

Vilket i sig är godkänt i världssport som handboll.

Men ingen skulle bli gladare än jag om det blir spel om medalj.

Den stora helgen är slut och därmed också de stora ungdomsturneringarna i Malmö och Lund.

I Lund med omnejd har unga spelare satt sin prägel på hela omgivningen. I Malmö har en minskad verksamhet varit koncentrerad till Stadionområdet. I handbolls- och basketturneringarna i Lund har lagen kommit från stora delar av Sverige och i de äldre klasserna inte minst från utlandet. I många åldersgrupper är den numerära överlägsenheten stor liksom kvaliteten.

Skånecupen i fotboll är ett öppet Malmömästerskap med några få lag från närliggande orter med ett minimalt inslag av klubbar från Danmark.

Lundaspelen är två internationella storturneringar, Skånecupen ett förstorat MM.

Det är i detta ljus Malmö FF:s framgångar, sju vinster av åtta i ungdomsklasserna, skall bedömas.

MFF.s totala Malmödominans är naturlig. Konkurrensen är liten. I de spelarporträtt som jag läst finns det givna mönstret: några säsonger i knatteåren i någon av regionens många duktiga föreningar och sen tar de främsta talangerna steget över till storklubben. Med en sådan rekrytering är givetvis MFF ohotad i en regional konkurrens.

Ur denna stora talangbredd utkristalisers givetvis några som hamnar i MFF:s A-trupp, men var hamnar alla de som fastnar på vägen? Det måste ju krylla av spelare med kapacitet för spel i Superettan och division 1, två nivåer som är tomma på Malmölag.

Så ser Malmös fotbollslandskap ut på herrsidan. Bra eller ...?

Det finns anledning att återkomma.

***

Såg i en intervju i samband med Skånecupen att Roland Larsson, en av de huvudansvariga för MFF:s ungdomssektion, menade att MFF har landets bästa ungdomsavdelning. Jag vet inte vilka grunder Roland har för sitt påstående.

I U 21-serien, av två i landet, kom MFF till B-slutspel. men den serien bortser jag från. Klubbarnas satsningar är så olika.

I U 19 ena, av två, serier blev MFF trea, nio poäng efter Häcken, och i U 17 med samma antal grupper också trea, 20 poäng efter Elfsborg, som sen eliminerade MFF i SM-kvarstfinalen.

I en regionserie i P 16 vann MFF med en differens på nio poäng före Elfsborg.

I Skåneserierna från P 15 och neråt deltager MFF med “underåriga” lag, men 2014 vann man inte en enda serie.

Något statistiskt belägg för Roland Larssons påstående är svåra att finna.

***

Hur viktigt är det att vinna en final i Skånecupen för en så dominerande förening som MFF? Tydligen betydelsefullt eftersom man lät 15-årige Mattias Svanberg spela tre finaler. I min värld sätter jag ett frågetecken för en sådan matchning av en 15-åring. I synnerhet -- handen på hjärtat -- som det i ett idrottsligt större perspektiv för en europeisk storklubb en klassvinst i en regional turnering -- till och med inomhus -- inte betyder något. Kanske bara en maktdemonstration.

***

En sak lärde jag i helgen. Händer något i idrottsväg (till exempel en VM-förberedande match i handboll i Malmö) dagen före en tidningsfri dag, så finns inget att läsa om detta i Sydsvenskans papperstidning, inte ens resultatet, i den första dagen med tidning. Inte ens en uppföljning.