Detta är ett citat av Malmö FF:s tränare Åge Hareide i dagens Sydsvenska efter 3—2-förlusten mot belgiska Union Saint-Gilloise i Europa League:

n   Det som också är positivt är att vi kan ta tempot och intensiteten med oss in i allsvenskan. 

Jag har läst det förr. Hareides företrädare Andreas Georgsson kommenterade någon cupmatch på ett liknande sätt. Visst, MFF-spelarna tvingades att försvara sig mot ett lag som hade ett helt annat tempo i både förflyttningar och passningstempo och hade större intensitet i sitt presspel. Det märktes inte minst när Saint-Gilloise på kortare tid än två minuter vände 1—2 till 3—2.

Men varför var MFF så passiva – och tempolösa – i det egna anfallsspelet? Redan från matchstart, vid 0—0, drog man ner på tempot. Inkasten från Felix Beijmo och Jonas Knudsen tog evigheter och Johan Dahlin i målet hade inte heller bråttom vid insparkarna. Vid 1—1 tog det 41 sekunder för Moustfa Zeidan att slå en hörna. (Jag klockade!). MFF var inte villigt att driva upp tempot. Eller så orkade man inte, eller hade förmågan. Men förmågan hade MFF ju faktiskt vid sina två fina mål. Och vid sin slutforcering.

Var MFF nöjt med ett kryss? Jag fick intrycket.

MFF:s anfallstempo i de flesta av de allsvenska matcherna har hittills varit dåligt. Var skillnaden verkligen i går verkligen så stor som Åge Hareide ville påskina?