Detta skrives efter att AIK, Djurgården och Häcken i går försvann från det europeiska cupspelet.

Att Häcken skulle åka ut var givetvis väntat. Kvalen i Europa League är i många fall svårare i de första omgångarna är de i Champions League. Ett topplag från Bundesliga, som Leipzig, är ett högre hinder än ett mästarlag från Rumänien.

AIK var den stora besvikelsen. 2x0—1 mot Nordsjälland visar på AIK:s svårigheter att göra mål mot toppmotstånd. Det räcker inte att utklassa Trelleborg och Brommapojkarna.

Djurgården hade inte marginalerna med sig mot ukrainska Mariupol, ut efter förlängning, sedan motståndarnas ena mål kom efter försvarstouch och Djurgården totalt på dubbelmötet hade två stolpträffar. Där försvann både avancemanget och chansen till miljoninkomster.

Nåväl, att den här trion nu kan koncentrera sig på det inhemska seriespelet kommer givetvis att påverka insatserna i den fortsatta Allsvenskan.

***

Här kommer del 2 av mina funderingar.

Vårbesvikelser med kapacitet för höstförbättringar

Elfsborg. Har efter år tappat toppspelare till Europa. Någon gång blir det för mycket, speciellt som återvändare som Stefan Ishizaki och Samuel Holmén inte infriat förhoppningarna samtidigt som Simon Lundevall inte hittat fjorårsformen. Saknar också en vass forward. Issam Jebali får för stort ansvar både som framspelare och målskytt. Elfsborg har dock en trupp för övre halvan.

BK Häcken. Oavsett hur man ser på det är Hisingelagets klena poängskörd en rejäl besvikelse. Är svårslaget hemma på Bravida och är bättre på konst- än naturgräs. Av sina 15 återstående matcher avgörs 13 på konstgräs, många av topplagen kommer till Bravida. Det finns mycket som talar för en bra mycket bättre andra halva av Häcken. Laget har också haft ganska många tvivelaktiga, avgörande domslut mot sig. Inte minst när Djurgårdens Jonas Olsson slapp utvisning efter strupgreppet på Alexander Jeremejeff och Stockholmslaget sedan avgjorde på övertid.

Malmö FF. En helt annan bredd och spets på höstens trupp än vårens. Frågan är dock hur man hanterar dubbelspelet, Europa och Allsvenskan. MFF är obesegrat under nye tränaren Uwe Rösler och det ger självfallet en moralisk styrka. Vinsten mot Norrköping och krysset mot Cluj kom genom två strålande individuella prestationer och erfarenheten säger att ett lag sällan gör så många fler klassmål under ett spelår. Rieks och Traustassons mål i all ära. Den store match- och poängvinnaren i dessa matcher var målvakten Johan Dahlin. En minst sagt strålande parade hindrade Norrköping att få 2—1 och en lika fin Cluj från att få 2—0. Dahlins insatser glömdes bort i euforin över de ”snygga” målen.

Vad som talar för ett MFF-lyft är man i de fyra kommande allsvenska matcherna möter de fyra sämst placerade lagen.

Outsider

Östersund. Succétränaren Graham Potter borta liksom också tre av de bärande krafterna. Likväl har laget på fyra matcher bara tappat poäng, kryss, mot Malmö FF. Men tål laget fler spelarförluster?

Östersund har en av seriens intressantaste spelare, Tesfaldet Teike.

Har också uppfattningen att Östersund kunnat haft ett ännu bättre utgångsläge. Under våren spelade både Ken Sema och Saman Ghoddos för att ta en plats i Sveriges respektive Irans VM-trupp. Det gick ibland ut över ett effektivt lagspel.

***

I morgon funderingar kring de fyra nuvarande topplagen.