I morgon spelar HK Malmö SM-final för herrar mot IFK Kristianstad.

Det är den hittills största matchen i Malmös handbollshistoria. För första gången spelar ett lag från stan SM-final inomhus.

Det är självklart en utmärkt prestation och värd att berömma.

Men för att rankas som den bästa Malmöinsatsen i ett historiskt perspektiv måste det bli SM-guld. 1973/74 vann IFK Malmö grundserien och i min värld är detta mer värt än en andraplats och en (eventuell) finalförlust.

En tumskada på landslagskapten Tommy Jansson kan (märk väl, kan) ha hindrat IFK att nå finalen den säsongen. Tommy kunde inte medverka i det tredje och avgörande semifinalmötet borta mot Hellas, som vann med 17—16. Lite märkligt att serieettan fick två bortamatcher mot serietrean.

Nåväl, det är historia.

Efter finalavancemanget för HK Malmö blev lovorden många, oftast berättigade. Någon skrev att Malmö åter var en ”handbollsstad”. Vad nu menas med det. Räcker det med över 3 000 entusiastiska åskådare i en enstaka match för att förtjäna detta epitet? I en stad med över 300 000 invånare och med ett enda lag på en högre än nivå 4. Men med en växande ungdomsverksamhet samtidigt som det finns åldersgrupper med inga lag alls och väldigt tunt i många. Jag bara undrar.

Har Malmö för övrigt någon gång under en längre period varit just en handbollstad?

1933—34 spelades den första Allsvenskan, som bytt namn till Elitserien och nu Handbollsligan. Under dessa mer än 80 år har IFK Malmö spelat 20 säsonger på denna nivå, HK Malmö 10. Under 54 säsonger har Malmö inte varit representerad i högsta serien på herrsidan.

Dalhems IF:s damer hade i mitten av 1980-talet två säsonger i Allsvenskan.

Med grundserierna som underlag har Malmös elitklubbar ett guld, två silver och två brons. Ett av silvren är HK:s, övriga medaljer IFK:s.

Man kan urskilja två bra perioder, IFK:s från 1953 till och med 1959, då man fyllde den nu rivna Idrottshallen (”Dårhuset”) mitt emot Gamla idrottsplatsen med fem placeringar på övre halvan. Hallen rymde kring 1 500 personer, snittet var ofta över 1 200.

Flytten till Baltiska hallen ökade publikintresset och när IFK 1973—74 vann Allsvenskan blev det ett nytt allsvenskt publikrekord med officiellt 2 974 åskådare i snitt per match med kulmen 4 628 mot IFK Kristianstad den 13/1 1974. Det är rekord som slagits först på 2010-talet i Kristianstad.

Är andraplatsen i Ligan och finalplatsen för HK Malmö grunden för en tredje bra period med hyggliga publiksiffror och höga placeringar?

Men för att rankas som en ”handbollsstad” behövs betydligt mer: Fler duktiga seniorlag för både damer och herrar samt inte minst en större och mera gedigen ungdomsverksamhet.

Finns anledning att återkomma.

Fotnot.

1956 förlorade IFK Malmö SM-finalen utomhus (11-manna) med 22—20 mot Göteborgslaget Majornas IK.

1976 vann IFK Malmö SM-finalen utomhus (7-manna) med 19—18 mot AIK.

 

Jörgen Ekdahl

10 maj 2018 01:20

Hej igen Magnus!
Jag är benägen att hålla med dig om att Malmö aldrig har varit en riktig handbollsstad. Tyvärr säger jag, då det har fostrats många otroligt duktiga handbollsspelare i staden. Inte minst på 70 och 80-talet då MBI och DIF (Dalhem) hade sin storhets tid, med massor av framgångar. MBI med två juniortitlar och DIF med en juniortitel, (junior SM). Hur kunde det bli så här just då? Helt och hållet IFK Malmös för tjänst. IFK skapade ett stort intresse för handbollen i Malmö, detta genom att ligga i toppen av Allsvenskan. Det värvades friskt i IFK på den tiden. Den ena landslagsspelaren efter den andra kom till IFK. Tyvärr glömde man helt och hållet av att få igång en egen ungdomshandboll. Intresset för handbollen i Malmö tog MBI och DIF vara på. MBI hade som mest uppemot ett 25-tal ungdomslag, samt DIF var inte långt efter.
Det där med att Hellas fick två hemmamatcher, vill jag minnas av att Hellas hade bättre målskillnad efter de två första matcherna. Jag själv var nämligen på plats i Baltiskan när IFK mötte Hellas. Biljetten hade jag fått av en Malmöprofil, nämligen domaren Stig B Johansson.
Varför håller jag med om att Malmö aldrig har varit en riktig handbollsstad? Kristianstad, Lund och Ystad har nästan aldrig haft något bra fotbollslag. Att Malmö har haft ett stort fotbollslag i alla tider vet vi ju alla om. Även om just nu går det lite trögt för MFF.
I Malmö finns det inte riktigt en handbollskultur. Vad nu detta är? Jag tar ett exempel från Ystad. Under många år (närmare 30 år), har man pratat om att bygga en ishall i Ystad. Frågan kommer upp i fullmäktige varje år. Då säger alla där, som alla är handbollsfolk. Vad ska vi med en ishall till, vi har ju handbollen i vår stad. Också bordlägger man frågan till nästa år. Det kallar jag handbollsultur.
Dagens match mellan HK Malmö och IFK Kristianstad. 29-28.
Mvh Jörgen

Magnus Månsson

10 maj 2018 14:25

Det mesta rätt!
Återkommer!
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...