IF Elfsborg är en av svensk fotbolls mest värdefulla föreningar.

Boråsklubbens förmåga att upptäcka och utbilda ungdomar från regionen till elitspelare är vidimerad. Se bara på årets VM-trupp och de hetaste reserverna!

I årets Allsvenska har Elfsborg startat illa. Det talas om att den nye tränaren Jimmy Thelin sitter illa till. Jag tror inte han får sparken. För ett drygt tiotal år sedan inledde Elfsborg under då nye Magnus Haglund med – jag tror upp mot sju, åtta matcher utan vinst. Magnus fick stanna kvar och det blev därefter Elfsborgs mest framgångsrika period med åtta medaljer, därav två guld, under åren 2006 till och med 2015.

Jag inbillar mig att även den nuvarande styrelsen har samma tålamod. Elfsborg reder ut det här.

Om inte annat efter att ha sett lagets kryssmatch senast mot IFK Göteborg, 1—1-kvitteringen på övertid. Tilltufsade efter 0—5 mot Häcken efter två av den allsvenska historians märkligaste självmål gjorde Göteborg 0—1. Typisk för ett lag i motvind kom målet efter att bolluslingen inne i straffområdet studsat rätt i gästernas favör tre gånger före målet.

Det var då spelarna visade att man var ett lag, man spelade för klubben och Jimmy Thelin. När han i omgångar bytte ut tre av sina mest etablerade spelare, Alex Dyer, Samuel Holmén Stefan Ishizaki rusade dessa till avbytarbänken, omfamnade hjärtligt – det syntes – sin ersättare och tog Jimmy Thelin i hand utan den missnöjda min som tyvärr är så vanlig i sådana här sammanhang, där egot går före laget.

Bara detta var befriande och när Per Frick snyggt på övertid nickade in kvitteringen var den gemensamma glädjen från styrelse, spelare och tränare rörande till och med för en helt neutral tv-tittare.

Man såg tydligt att spelarna kämpade för klubbmärket – och Jimmy Thelin.

De tog sitt ansvar för vårens dåliga insatser.

Elfsborg kommer att avancera. Med Jimmy Thelin som huvudtränare.