Sydsvenskan har under en tid berättar om hur politiker och tjänsteman i Malmö utnyttjat kommunens representationsloger och fina sittplatser på Swedbank Stadion och Malmö Arena för sig själv, släktingar och vänner.

Att man besöker ett arrangemang utan att betala och till och med får en kopp kaffe och en bulle är väl okej.

Men släkt och vänner?

Och när man dessutom kan förgylla besöket med mat och dryck, till och med med alkohol och med en meny av ibland lyxkaraktär, då har i min värld anständighetsgränsen överträtts.

Det är samma (förvisso lite hårdragit) politiker och tjänstemän som ligger bakom några småskurna beslut, som drabbar de små inom Malmöidrotten, den del inom samhället som ligger mig varmast om hjärtat.

Några exempel.

1)    En förening arrangerade ett långlopp i löpning, hade en vätskekontroll på en föga trafikerad gång- och cykelstig och placerade under 20 minuter ett EGET bord på kommunens mark. Kostnad: 1 900 kronor.

(Föreningen har dock en medlem med en tomt som gränsar intill stigen och meddelade kommunen att bordet i stället skulle placeras på den privata tomten. Då backade kommunen och man fick utan kostnad ställa bordet bredvid stigen. Något prejudikat lär det dock inte ha blivit).

2)    En förening, som på grund av sjukdom eller i en stressad situation inte avbokar en träningstid senast 24 timmar innan, får ett bötesbelopp på 800 kronor även om klubben skött alla sina åligganden i alla år. Inte ens en hastigt påkommen sjukdom anses som en förmildrande omständighet.

3)    En fotbollsklubb ville återuppta den populära inomhusturneringen för seniorer i Kombihallen, som under decennier organiserats av personal från fritidsförvaltningen (Inge Blomberg och Sven-Åke Lövgren). För att få ekonomi i det hela ansökte klubben om en reducering av hallhyran från 6 000 kronor/dag till hälften. Avslag, med följden att Malmöklubbar sökt sig till andra ortet och att en för tävling tom Kombihall inte generar en enda krona till kommunen.

4)    Friidrotten i stan är i behöv av mindre tävlingar både för ungdomar och veteraner. Inomhus ligger initialkostnaderna bara för att få vara inne i Atleticum  på 7 500 per dag. Till detta skall läggas åtskilliga tusenlappar i andra nödvändiga utgifter. Det behövs många starter för att få ett acceptabelt överskott (vilket det likväl aldrig kan bli med tanke på alla de ideella timmar som måste till). Risken finns  att de klubbar som är medarrangerör i mer än en innetävling per säsong inte orkar i längden. Inkomsterna är för små i förhållande till arbetsinsatsen.

Det finns åtskilliga fler exempel från Malmös idrottsvärld, där kommunens prispolitik gör att föreningarna inte finner ekonomiska lösningar i sina arrangemang. Dalhemscupen i handboll är ett av många exempel.

Kan tyckas småskuret att jämföra politikernas gratistittande och i gratisätande med den lilla idrottsvärldens ekonomiska problem.

Men det sticker i mina ögon att bestämmande personer inte tycks känna till den ideella världens enorma problem samtidigt som de gottar sig vid den rika idrottsvärldens bord.

Välkommen ner till idrottens verklighet!