Jag gillar basket.

Jo, man kan gilla både basket och handboll. Hund- och kattleken är lite larvig.

Jag är till och med övertygad om att båda bollsporterna utvecklats om man i unga år, i alla fall upp till och med 12 år, regelbundet haft någon form av träningsutbyte. Handbollen är bra på mycket, basketen lika bra på mycket annat. Lite här och lite där kan ge ett stort plus.

I olika roller har jag följt Malbas i över 30 år. Det är en välskött förening med en bra fungerande stor ungdomsavdelning. Malbas har även ambitionen att ha ett elitlag på herrsidan men verkar i den krassa Malmöverkligheten med klent publikintresse som drabbar alla elitlagen utom Malmö FF och Malmö Redhawks. Som damfotbollens Rosengård och LB 07, HK Malmö (dock på uppgång verkar det), innebandylagen och Pantern i Hockeyallsvenskan.

Bristen på kontinuitet i Malbas spelartrupp är också ett problem. I årets lag finns bara tre spelare kvar från förra säsongen. Endast en, Fredrik Larsson, hade någon längre speltid 2015/16. Det säger sig självt att det är svårt att få ett fungerande kollektiv under sådana premisser. De svenska skattereglerna gör också sitt till. USA-importerna – som anses nödvändiga för att få ett någorlunda konkurrenskraftigt lag – får bara vara kontrakterade under åtta månader för att få så kallad artistskatt.  Basketen är låst – alltför mycket enligt min åsikt – vid strikta spelsystem vilket kräver kontinuitet och lång samträning. Coachen Henrik Svensson får inte dessa möjligheter.

I min idrottsvärld är igenkännandet en viktig faktor. Det ger en extra krydda att se utvecklingen på unga spelare och att lite så där von oben fundera/diskutera byten och utnyttjandet av spelarnas tid på plan. Malbas senaste säsonger har inte gett den möjligheten.

Malbas har oftast varit duktig på att få fram spelare till sitt A-lag. Så gott som varje år har något lag en hög placering i en USM-grupp. I säsongens A-trupp finns två egenprodukter. Förra säsongen skolades U 18-landslagets Tobias Sjöberg in i ligalaget. Han spelar nu i höst collegebasket i USA. Och Tobias är inte den ende från Malbas fina ungdomsverksamhet som finns i USA med fina villkor för studier och basketspel. Det är Malmögrabbar med kapacitet att förmodligen spela på liganivå. Nu tvingas Malbas komplettera utifrån.

Basketen i Malmö lever i ett bistert klimat.

Och är självfallet inte ensam i stans idrotts idrottsliv om detta.