Så är det åter dags för allsvenskt fotbollsspel.

Jag är så nördig att jag saknat det trots att det mest intressanta, kampen om guldet, är förbi. Det är lite trist att exempelvis lördagsmatchen mellan Malmö FF och Elfsborg inte har någon betydelse för guldstriden. Det är till och med så att det -- med tanke på att regnet öser ner utanför arbetsrumsfönstret -- finns funderingar på att följa matchen i den sköna tv-fåtöljen. Då mycket dessutom tyder på att hemmalaget sparar spelare för veckans match mot Atletico Madrid i Champions League.

En allsvensk fotbollsmatch skall betyda något.

Men Elfsborgs möjligheter att nå spel ute i Europa, då?

Jag har en viss känsla av att detta inte inte är en tillräcklig morot för en del av lagen. Elfsborgs senaste spel i Europa League lockade exempelvis inte storpublik till Borås arena 2013.

Allsvenskan skall leva även i den sista omgången.

***

Den raffinerade bottenstriden fängslar inte lika mycket. Jag har sympatier för alla de inblandade klubbarna. Lilla Mjällbys envetna kamp för att hålla sig kvar liksom Gefles fascinerar alltid. Liksom Falkenbergs. Har något lag någonsin i modern tid varit så dödsdömt som Hallandslaget? Och i en allsvenska skall givetvis IFK Norrköping finnas.

Fixar Falkenberg nytt kontrakt är väl Henke Larsson ett givet val som Årets tränare? Även om juryn för det mesta gör det lätt för sig och utser mästarlagens tränare. Oavsett spelartruppens kvaliteter.