Här kommer del 2 av min subjektiva bedömning av de två spelare i varje lag, som gjort bäst intryck på mig i årets Allsvenska.

DJURGÅRDEN.

James Keene har i många år varit en favorit tack vare sin brittiska inställning med sin arbetsradie över hela plan.

Annars var det tunt med profiler i årets upplaga. Unge, nyss fyllda 18-åringen, Simon Tibbling visade dock mognad i sitt spel.

KALMAR.

Visst har han passerat sitt “bästa före datum” men Henrik Rydström är en klippa för sitt lag.

Abiola Daudas avslutning visade att det finns kapacitet och mer att ta av.

GEFLE.

I disciplinerade Gefle är lille Jonas Lantto en av de viktigaste kuggarna och kanske en av Allsvenskans mest underskattade spelare.

Förvisso inte spelare men är det någon man imponeras av säsong efter säsong är det tränaren/sportchefen Per Olson. “Han kan trolla med knäna”, verkar det som.

MJÄLLBY.

Patrik Rosengren, Mattias Asper, Marcus Ekenberg, det är en för mycket men vem skall man ta bort ur denna egenfostrade trio i ett Mjällby, som har en fantastisk förmåga att hitta talangerna i regionen?

SYRIANSKA.

Har betydligt fler riktigt duktiga spelare av hög allsvensk klass än vad den stora fotbollsallmänheten känner till. Sharbel Touma steg fram när laget säkrade kontraktet. Johan Arneng gjorde en stabil säsong.

SUNDSVALL.

Jag förstår att det är större klubbar som är intresserade av islänningen Ari Skulason, navet i Sundsvalls spel. Och hur många anbud kommer inte Emil Forsberg att få om Giffarna missar i kvalet?

ÖREBRO.

Karl Holmberg, 19 år, är den spelare som kommer att betyda mycket i ÖSK;s försök att snabbt återkomma till Allsvenskan. En annan ung spelare med stora utvecklingsmöjligheter är Emil Berger, 21.

GAIS.

Nja! Några av de unga, försvararen Mirza Mujcic, 18, och  anfallaren/mittfältaren Linus Tornblad, 19, visade i vissa matcher att det i alla fall finns framtida spelarresurser i klubben.