Det finns stora, välskötta, även på elitplanet framgångsrika idrottsföreningar, som sällan eller aldrig uppmärksammas i massmedia.

Gymnastikföreningen Motus-Salto är en sådan.

I dag var jag -- som morfar -- på Malmöföreningens “Cirkusfest” i Baltiska hallen, en välfylld sådan på den läktare som var öppen.

Jag blev imponered av den bredd och det djup, som klubben visade upp, alltfrån fyraåriga nybörjare till gymnaster i svensk elitklass.

Mest imponerad blev jag dock av det antal ledare som välförtjänt blomsterhyllades av ordföranden Pelle Malmborg -- och av publiken -- efter succéföreställningen. Gymnastik är en svår idrott och kräver kunniga, välutbildade ledare. Här gäller inte filosofin “rulla in en boll och låt den rulla.”

Gymnastiken i Sverige har funnit en bra väg att behålla sina aktiva längre upp i åldrarna än tidigare. De som inte orkar och har lust att ägna sig åt den krävande ag:n (det är artistisk gymnastik och den variant med de grenar man får se från OS) kan istället vara med i truppgymnastik. Här kan man tävla damer för sig och herrar för sig men även i mixade lag. Denna tävlingsvariant finns långt ner i åldersklasserna. Trupperna möter alltid likvärdigt motstånd i tävlingarna. Under SM finns det nämligen ett antal nivågrupperade RM (Riksmästerskap).

Gymnastiksporten beskrivs ofta som elitistisk i massmedia med sina stora krav på mängden av träning. Det är en del av gymnastiken, men en liten del. Det finns plats för alla. Motus-Salto visade detta i dag.

Skåne är ett av de framgångsrikaste distrikten i truppgymmastik, oftast hamnar några SM-medaljer varje år hos de skånska klubbarna.

I ag har Motus några talanger i de yngre årsklasserna för flickor, som är bland de främsta i landet. På herrsidan har talangerna redan tagit sig in i den svenska seniortoppen.