Veckans idrottsliga höjdpunkt var givetvis den dramatiska vändningen i fotbollsmatchen mellan Tyskland och Sverige.

Massmedia hittade en massa mer eller mindre krystade förklaringar till scenförändringen. Passerade en löpsedel från en av kvällstidningarna som fastslog:

Zlatans brandtal väckte laget!

Vad sa då lagets duktige (observera, absolut ingen ironi) lagkapten? Jo, han lär i pausen enligt samma källa ha sagt: “Vi är bättre än så här. Nu skall vi ut och visa det!”.

Skall några så här enkla, självklara ord behövas för att tända ett svenskt landslag i ett VM-kval? Naturligtvis är det inte så. Att vara med i ett landslag är givetvis motivation nog.

Förklaringen ligger sjävfallet i Kim Källströms entré och strålande spel. Det innebar också att laget fick två konstruktiva innermittfältare. Rasmus Elm, som i första halvlek försökte skapa lugn i all stress, fick nu nödvändig hjälp av Källström. Det var dessa två som fixade en rolig halvtimme.

Inte några självklara ord av lagets världsstjärna. Men han säljer, den gode Zlatan.

Som i mitt tycke i stället visade verkliga lagkaptensegenskaper, när han faderligt lade armen runt Tobias Sanna efter dennes målmiss.

***

Även en annan rubrik i veckan irrtiterade mig. En krönikör i en av Malmös gratistidningar menade efter LdB:s seger över AIK i Damallsvenskan att Malmöborna skall vara stolta över laget/klubben.

Vadå? Det är ett lag med mycket liten Malmöanknytning och en klubb med en ledning som behöver ett extra pengatillskott på 1,4 miljoner kronor av Malmö stad för att överleva.

Malmös fotbollsintresserade känner tydligen inte heller för LdB. Cirka 800 personer ser hemmamatcherna och i denna summa ingår, vad jag förstår, även alla de under 18 år som enligt avtalet med Malmö går gratis in på matcherna.

LdB kan inte heller klaga på uppbackningen i stans största tidning.

En artist som inte drar publik till sina föreställningar får inga nya uppdrag eller måste dra ner på arvodet.

Men i idrott -- det gäller inte bara damfotboll, som dock i många fall just nu har många, stora problem -- finns inte samma naturlag.

***

Ovannämde krönikör är annars den av de som i krönikor och bloggar följer MFF den mest nyanserade. Hans egen erfarenhet som elitspelare i Ljungskile lyser igenom och han svävar inte ut i betygsättningen av spelarnas och lagets insatser. Som några av hans kolleger.

***

Vill också passa på och ge beröm till Skånskans Christer Cederlund, som på senare tid vågat ta ut svängarna både språkligt och åsiktsmässigt.