Helgen ägnade jag mig åt SM i brottning.

Var en liten, liten del i den Spartaorganisation som gjorde tävlingen till en succé såväl arrangörsmässigt som på mattorna.

Brottning var en av de få idrotter man kunde ägna sig åt – eller titta på – i småsamhällena på 1940- och 1950-talen. Fotboll och bordtennis utövades också i de flesta orterna. Det fanns också gott om skytteföreningar. De aktiva var i stort endast av manligt kön. Rent generellt fanns det inga tävlingar för ungdomar under 14, 15 år.

Det var i denna konkurrens brottningen var stor runt om i Skåne med över 50 klubbar en bra bit in på halva decenniet. Nu är situationen en helt annan. Utbudet är enormt inte minst har varianterna inom kampsporterna ökat. Det finns thaiboxning, kickboxning, submission, judo, karate, ja, listan är mycket, mycket längre. Under 1960-talet kom en explosion i byggandet av idrottshallar i närheten av skolorna, som gav plats för några nya aktiviteter, inte minst lite längre fram för innebandyn.

Givetvis har i denna nya konkurrens många av de ”gamla” idrotter haft svårt att hävda sig. Brottningen är en av dem.

I de skånska seriesystemet deltog 2014/15 endast 13 lag varav två var kombinationslag.

I SM nu i Baltiskan startade 91 herrar totalt i de åtta viktklasserna, i lika många damklasser 36.

Skåne har alltid varit landets starkaste distrikt, definitivt sett till bredden. Av de 24 medaljerna på herrsidan hamnade 13 hos Skåneklubbar, i den betydligt klenare konkurrensen bland damerna blev medaljutfallet 14.

Sparta har under i stort alla sina 111 år varit en elitklubb även i ett internationellt perspektiv. För närvarande har Sparta skapat en träningsmiljö som gör klubben till outstanding i Sverige bland herrarna. I SM blev det fyra guld, ett silver och ett brons. Då saknades likväl VM-medaljören Jim Pettersson.

Vikten av att bibehålla ett brett klubbutbud i småorterna syntes tydligt i helgen. Sjöboklubben Pan och Marsvinsholm (Ystad) samarbetar och har ett gemensamt serielag och tog tillsammans fyra medaljer och några andra ytterligare topplaceringar. Det är delvis den förre Europamästaren Jörgen Olsson, som under många år varit tränare i Marsvinsholm, som där skapat en elitmiljö. Jörgen är nu som heltidsanställd i Limhamns BK på väg att bygga upp en stark organisation. Limhamnsregionen med Kärnan och Fiskarena var på den “gamla goda tiden” ett av landets starkaste fästen.

Skånsk och svensk brottning är beroende av många fler välskötta föreningar. Inte minst i Malmö som i perioder haft upp mot åtta klubbar. Sparta mår bra av konkurrens. Limhamn kan på sikt bli en sådan, i alla fall beddmässigt och det är inte minst betydelsefullt.

Vilken väg ett svajigt Malmö Tigers tar är ovisst.

På tal om Tigers, klubbens förre elitbrottare Kim Holk är numera tränare i Varberg, som i sina led har några av landets mest lovande brottare.

***

Bland damerna kan nu Helsingborgs Wrestling Team utmana Gällivare och blev till och med bästa SM-klubb. Anrika Klippans BK kom trea i föreningstävlingen.

***

Till slut: De nya reglerna med korta matcher, högst sex minuter, har åter gjort brottningen attraktiv.

SM blev en succé rakt igenom.

Lite funderingar en måndagseftermiddag.

Över 41 000 åskådare på cupmatchen mellan AIK och Hammarby är en fantastisk siffra. Hammarby kommer att höja publiksnittet i Allsvenskan radikalt. Glädjande!

Stockholmsderbyt gav förstås en viss oro. Detta förbannade bengalbrännande. Försenade och förlängda matcher är irriterande för alla -- ja inte för “brännarna” förstås.

Finns inte risken att några tv-bolag tröttnar, när man tvíngas stryka program i tablån -- som i lördags -- för detta okynne?

Okej jag är gammal, men ingen kommer kunna övertyga mig om att tända bengaler är stämningshöjande.

***

En tidning skall överraska. Det är en uppgift. Mina morgontidningar överraskar varje dag. Man vet aldrig vad man får. Jag tänker då på resultatredovisningen på idrottssidorna. Där vill jag inte bli överraskad. Har man en gång bestämt sig (?) för att under en säsong redovisa tabeller, facit, resultat från en viss nivå kan man -- det kan man förstås tydligen -- inte ändra sig vecka för vecka.

Är det så svårt att fixa ett pm där det fastställs vad som skall vara med varje gång?

Sen har jag som Malmöbo svårt att förstå Skånskans prioriteringar på Sporten. Den tidpunkt närmar sig då jag kommer att avsluta min prenumeration. Tyvärr, det finns kvaliteter både på Sporten och de andra avdelningarna.

Men det är aldrig bra för blodtrycket att irritera sig.

***

Jag äter frukost vid 8-tiden, läsande Sydsvenskans A-del. B-delen, har snart lärt mig den nya indelningen, har jag läst tidigare i sängen. Strax efter 8 har Radiosporten en sändning, som ofta, ofta, ofta inleds med de svenska målskyttarna i nattens NHL-hockeyn. Är detta vad den stora idrottsallmänheten först av allt vill veta?

***

Vad är det som fascinerar sportjournalister att skriva så mycket om en proffsboxare som Malmögrabben Sven Fornling? I fredags vann han en match i Tyskland, är obesegrad som proffs. Han rankas på plats 586 i världen, i Europa som 267:a.

Sven förärades intervjuer både före och efter matchen i Malmötidningar.

I vilken annan idrott kan en aktiv med denna rankning få en sådan uppmärksamhet?

I Bundesliga finns många av Malmös elitbrottare av världsklass, som med jämna mellanrum vinner meriterande segrar. Utan någon som helst medial uppmärksamhet.

En av svensk idrotts klassiker.

En tävling, där Malmö har -- och fortfarande är -- varit dominerande.

En arrangör, IK Sparta, som internationellt sett är en av Malmös mest meriterade föreningar.

En tävlingsarena, danspalatset Amiralen, som inhyst många laddade, fullsatta derbyn mellan Sparta och Enighet.

Men man behöver inte lägga historiska, nostalgiska perspektiv på tävlingen, Som elitidrott var den väl värd att uppmärksammas. På plats fanns OS-medaljörer och andra aktiva av världsklass.

Men inte ett ord i förhand i Malmös största tidning om finalen i Fyrstads i brottning. Man hade inte ens orkat lägga till arrangemanget i Sport i dag, trots att Sparta sänt ut regelbunden information.

Jag förstår att Spartas ordförande Alf Trellid var både arg, ledsen och besviken. Klubben hade lagt ner mycket möda och pengar på att skapa en stämningsfull ram kring matcherna och ge pr. Publiken kunde följa tävlingen samtidigt med en måltid med lämplig dryck.

Det blev en fin inramning, stolarna var välbesatta. Det fanns dock plats för fler.

Brottningen är trängd. Antalet aktiva klubbar minskar och som en följd av detta blir antalet herrseniorer färre.

Trots detta har Sverige -- och Sparta -- aktiva i världsklass.

Den massmediala uppmärksamheten har gradvis minskat. Den generation journalister som upplevde brottningens storhetstid är inte längre aktiv.

Men ännu lever brottningsintresset. Journalisterna är måhända pensionerade men alla läsare och åskådare är det inte.

Sparta försöker att varje säsong inbjuda till ett publikarrangemang -- i april är det dags för SM i Baltiska hallen.

En eller två gånger per år tycker jag i ett allmänt idrottsintresse att det finns anledning att uppmärksamma brottningssporten. Även i Sydsvenskan.

Definitivt en Fyrstadsfinal på klassiska Amiralen med anrika Sparta som deltagare -- och vinnare.

***

Sydsvenskan hade i dag en torftig notis om finalvinsten för Sparta.

***

Skånskan hade, av tradition sedan sportchefen Gunnar Bengtssons tid, en utförlig förhandsartikel och en stor uppföljning i dag.