Jag saknar Frankrike i det fortsatta EM.

Av de matcher jag sett – det är inte alla, inte ens de svenska helt ut och faktiskt väldigt lite Tyskland – har fransyskorna mot hyggligt motstånd varit i särklass mest sevärda.

Innerbacken Renard har varit strålande och ytterspelarna Le Sommer och Thomis har varit glänsande.

Synd att gå miste om chansen att få se en drömfinal mellan Sverige och Frankrike.

Jag skall inte gå in på diskussionen om det rättmätiga i Danmarks avancemang via Frankrike, bara konstatera att i min värld är det svårt att fotbollsmässigt motivera en seger där motståndarna har 24—4 i avslut. Sen får andra givetvis ha sin åsikt liksom om domarens insats.

Rent allmänt har domarna i de matcher jag sett varit duktiga. Låt mig dock konstatera att gårdagens italienska förmodligen haft bättre dagar.

***

Det diskuteras att nästa slutspel skall innefatta 16 lag. Att döma av några av det spel några av de här närvarande länderna presterat finns det inte så många lag med kapacitet. De många utklassningsvinsterna i kvalet understryker också med råge att damfotbollen i ett större perspektiv har långt, långt till samma status som herrfotbollen. Och då tänker jag bara på Europa

Av tolv slutspelslag i detta EM kommer fem från Norden. Tre av de fyra semifinallagen är nordiska.

Var finns Balkan, Mellaneuropa och Östeuropa?

Regioner som i övriga lagbollsporter är konkurrenskraftiga på en hög nivå.

Men inte i fotboll. Ännu i alla fall.

 Kommer just från Malmö stadion. Ville se den förödelse som i fredags beskrevs i en av stans morgontidningar.

Visst, det fanns skador på många ställen förorsakade av ovarsamhet i samband med förra veckans konserter. Men jag tvivlar på att alla skavanker är nya och jag förstår inte heller– utan att på något sätt vara expert – varför man inte provisoriskt skulle kunna reparera dem.

Friidrottsdelen är ett lapptäcke. De tillfälliga lagningarna är otaliga. Några till skulle inte göra någon större skillnad.

Några smärre ingrepp – men det är bråttom – och Stadion skulle åter kunna användas fullt ut till träning.

Men Stadion fyller inte måttet för en tävling av någon högre dignitet. Väder och vind har satt sina spår. Plus naturligtvis ett visst mått av träningsutnyttjande, som man dock hade önskat vore betydligt större.

Styrelseledamoten i Stiftelsen MAI, Bengt Bendéus, tillika hedersordförande i MAI, är enligt tidningen frän i sin kritik:

-- Fritidsdirektören Bo Sjöström visar stor nonchalans mot friidrotten när det får gå till på det här sättet.

Förlåt! Om nu en arrangör inte uppfyllt kontraktskraven kan väl knappast en tjänsteman i detta tidiga läge kritiseras.

Malmö stad måste väl se till att det blir en viss ekonomi i Stadion, när idrotten inte bidrager med något. Välbesökta konserter är ett sätt.

Jag har ställt frågan tidigare: Vad gör Malmös friidrottsföreningar för att fylla stans två friidrottsanläggningar med aktiviteter?

En säger en arenatävling, ett lag-SM för 17-åringar, under 2013. Och relativt liten träningsverksamhet.

Behövs verkligen två friidrottsanläggningar i Malmö? Jag tror att de styrande i Malmö inom kort kommer att fundera i dessa banor.

Det naturliga alternativet är då givetvis ett upprustat Stadion med en publikkapacitet på 5 000. Internationella galor utanför de i Diamond league är förlustarrangemang. Det är inget för Malmö i ett längre perspektiv. Det medger promotor Daniel Wessfeldt också i ett inlägg på Svenska Friidrottsförbundets hemsida.

***

Farhågorna om att IFK Malmö inte skall kunna spela sina närmaste hemmamatcher på Stadion var också överdrivna. Det lilla området med gulnat gräs hade redan börjat grönska.

Island slår Holland. Norge vinner över Tyskland.

Det är alltid lika trevligt med sensationer. Om de nu förstås inte drabbar det egna favoritlaget.

Mitt idrottshjärta klappar alltid lite extra för Island.

Tänk att detta lilla örike i norra Atlanten kan producera så bra lag! Med en befolkning som är lika stor – eller i detta sammanhang liten – som Malmö, något över 300 000.

Några få jämförelser.

Ett damfotbollslag som nu skall spela kvartsfinal i EM. I Malmös allsvenska lag finns inte en enda Malmöfödd spelare i en ordinarie startelva.,

Islands herrlag i handboll är med i de flesta slutspel i VM, EM och OS. I Malmös elitserie lag var ingen Malmöfostrad spelare riktigt nära en säker plats i truppen.

Islands handbollslag för damer vinner då och då över Sverige. Malmös bästa lag spelar på nivå 4.

Ok, det är lite provokativa jämförelser. Det finns naturligtvis många idrotter, där Malmö är bättre än Island.

Men medge att Islands handbollslag och nu damlaget i fotboll är värda all respekt.

Det blev mycket fotboll i helgen. Så brukar det bli.

Här några funderingar.

Såg Malmö FF:s 4—0 mot Åtvidaberg. Det blev överraskande stora siffror. ”Åtvid” var bra före paus men att efter 2—0, på en oturlig touch, så vika ner sig var förvånande med tanke på lagets senaste prestationer.

Nåväl.

MFF anses ha Allsvenskans bästa supporters. Så kan det vara. Jag ser bara matcher live i högsta serien på Swedbank, så jag har inget att jämföra med. Men stödet och engagemanget är enormt.

Jag störs dock av okvädningramsorna mot domarna. Inte ”en domarskandal, en domarskandal”, inte heller ”linjeman hallå, linjeman hallå”. Dessa har man – kanske tyvärr – vant sig vid.

Men när en hel läktarsektion skanderar ”domaren är en hora” efter ett domslut som gått hemmalaget emot, då tycker jag att gränsen är överskriden. Det är inte en enstaka person utan tusentals människor som vräker ur sig dessa otidigheter.

Fansen får ofta sin berättigade hyllning men ännu har jag inte sett någon kritisera ståplatspubliken för denna hatramsa. Det fanns tillfälle efter gårdagsmatchen.

Kalla mig gärna moralist. Men jag mår illa när man kallar en person för hora. Även om denne råkar vara fotbollsdomare.

***

Att MFF på tv-skärmen på Swedbank inte visar målen från övriga matcher i Allsvenskan lär vara av ekonomiska skäl. MFF måste spara. Men inte kostar det något att muntligt rapportera de aktuella siffrorna i övriga matcher? Den servicen är publiken värd.

Jag är övertygad om att det skulle uppskattats mer än den fullständigt meningslösa uppgiften om utdelningen på Bomben. Utan vetskap om de enskilda resultaten säger denna upplysning absolut inget.

***

Såg också Mjällbys 2—0 mot Djurgården. Man måste beundra den lilla Blekingeklubben, som med sina begränsade resurser kan hävda sig i Allsvenskan. Att i regionen hitta så många duktiga spelare och utveckla dem till allsvensk klass är imponerande.

I de senaste matcherna har en 24-åring från Stafsinge – förvisso en halländsk småklubb – kommit in i laget och genast visat hög klass. Mahmut Özen är namnet och ytterligare ett bevis på strålande scouting och bra utbildning i en stimulerande miljö.

 Jag skrev i går att de många jämna matcherna – med de för experterna oväntade resultaten – i fotbolls-EM för damer berodde på att bredden på toppen förbättrats.

Det är fortfarande min mening.

Men i den här turneringen finns det ett undantag. Det spel Finland hittills visat upp har varit minst sagt uselt. Ett lag med sådana brister skall inte kunna kvalificera sig till ett EM 2013. Det visar att damerna har en lång väg att vandra för att i mästerskapssammanhang konkurrens- och breddmässigt kunna mäta sig med herrarna.

Detta inte skrivit för att nedvärdera den svenska insatsen. Den var givetvis sevärd med blågula ögon. Men handen på hjärta, skall en av storfavoriterna inte just utklassa ett så – som sagt – uselt lag?

Euforin är på många håll enorm.

Jag har gärna fel. Svenskorna får mycket gärna fortsätta göra många mål och vinna men jag sparar de stora orden, tills man åter möter ett värdigt motstånd.

***

Och varför kalla gårdagsinsatsen för en revansch på näthatarna med sina sexuella anspelningar? Det är bara att ge dessa olyckliga människor en uppmärksamhet de inte värda.

 Första omgången i dam-EM i fotboll är avklarad.

Jag har sett alla tolv lagen, förvisso bara en halvlek mellan Norge och Island och en mellan Tyskland och Holland. Live-fotboll mellan Malmö FF och Drogheda lockade mer.

Med den matchen på näthinnan vågar jag påstå att damfotboll på elitnivå – och då menar jag inte mellanmatcher i Allsvenskan – också kan vara bra fotbollsunderhållning. Damerna har tagit stora steg i sin utveckling.

Den naturliga fysiska skillnaden, tempo och styrka, måste man givetvis ta hänsyn till men många av damerna visar upp en teknik som man önskat att fler herrar haft. Taktiskt har damfotbollen också blivit bättre även om naiviteten ibland tar överhand.

Målvaktsspelet är det som utvecklats mest. Jag tänker då inte på spektakulära räddningar utan mer på sättet att arbeta inom sitt område. Ryskan Todua och finländskan Korpela har visat hög klass.

Det där om bra målvaktsspel gäller förstås inte England. Det var bedrövligt mot Spanien i går liksom mot Sverige i genrepet, 4—1. Glöm inte detta vid bedömningen av den svenska vinsten!

Vilka lag har då imponerat?

Inget rakt igenom. Frankrike var stundtals verkligt bra mot ett förvisso svagt Ryssland men var sårbart och hade en ganska lång period i andra halvlek med oväntat svagt spel.

Danmark var också bra i kryssmatchen mot Sverige, den som i massmedia kallas ”fiasko” ur svensk synvinkel.

Med tanke på att Frankrike är det enda lag av förhandsfavoriterna som hittills vunnit har det med denna måttstock varit många fiaskon redan i EM.

Kan det inte vara så att många nationer tagit ett rejält steg framåt, gjort att bredden på toppen stegrats? Till gagn för fotbollens utveckling.

Det enda lag som rakt igenom var dåligt i omgång 1 var Finland, trots 0—0 mot Italien. Bra att komma ihåg inför kvällens drabbning.

 Äntligen är det bara några timmar tills fotbollsfesten börjar, dam-EM eller EM för damer.

Kalla det vad du vill. Huvudsaken är väl att man vet vad det gäller.

Jag är trött på förhandssnacket, där man i vissa tidningar (inte bara min ena morgontidning) kan förledas tro att det är ett genuskrig. Bara för att några män vräker ur sig otidigheter om damfotboll i diverse media och till olika mailadresser. Hur många dessa mail är har jag aldrig fått någon uppfattning om. I massmediavärlden har orden ”storm”, bombardemang” inte alltid samma värde som i övriga samhället.

Det är väl bara att ignorera dessa små olyckliga människor.

Sanningen är den att att utan männen hade den svenska damfotbollen varit väldigt, väldigt tunn.

Det är män som ser fotboll för damer -- mina små egna undersökningar visar på procentsatsen 70—30.

Det är män som är ordförande i de flesta klubbar, de flesta styrelseledamöterna är män, det övervägande antalet tränare på alla nivåer är män.

I Allsvenskan har en klubb en dam som tränare (Kristianstads DFF), två föreningar (Karlslund och Sunnanå) en kvinna som ordförande. Ungefär så ser det ur i hela Fotbollssverige.

Jag tror inte för en sekund att männen hindrar kvinnorna för att ta hand om de ledande positionerna. Orsaken är helt enkelt att det finns för få kvinnor – av olika anledningar – som är villiga att ta på sig ansvaret.

Det är den svenske mannen som tar sitt ansvar för svensk damfotboll från grunden.

Notera detta i stället för att lägga krut och irritation på en minoritet, som i många fall är ute för att provocera.

Och tydligen lyckas.

 På onsdag börjar slutspelet i EM i fotboll för damer.

Det skall bli intressant. Om inte något speciellt inträffar kommer jag att via tv se alla de svenska matcherna. Synd bara att det är TV4 som har sändningsrätten. Inte för att det just är Fyran – man har många ypperliga medarbetare. Men risken är nu, att varje match kommer att refereras av Daniel Kristiansson. Man borde givetvis inte gnälla på någon som är påläst och med en kunskap om varje spelare som är imponerande. Men varför i Herrans namn skall han berätta allt och inte vara tyst en endaste sekund?

Finns det inte någon som kan säga till honom? Nu går all svada rakt igenom öronen och man – i alla fall jag – orkar inte lyssna, när han berättar något väsentligt.

***

Hur går det då för Sverige?

Har ingen aning, har sett det svenska laget för få gånger och har ingen bra koll på motståndarna.

Men efter att i en tidning ha läst om den svenska truppens, plus förbundskaptenens, strålande kunskaper och kapacitet förstår jag inte hur detta lag skall kunna förlora.

Och inte blev förväntningarna mindre efter kommentarerna efter 4—1 i genrepet mot England. Engelskorna rankas som ett av de bättre i Europa. Av insatsen mot Sverige att döma måste laget ha underpresterat rejält. Det var inte mycket till toppfotboll England visade upp.

Eller var det så enkelt att Sverige gjorde England dåligt?

Jag vet inte men, nog fanns det brister i det svenska spelet, som oroade mig, när man skall möta ett topplag.

***

Det är viktigt att det går bra för Sverige. En bra insats kan höja intresset.

Inte minst för Allsvenskan. Förhoppningsvis kan en bra blågul turnering locka fler till de allsvenska arenorna så att biljettintäkterna kan hjälpa till att delvis fylla de på många sätt överdimensionerade kostymerna.

Men kanske än viktigare är, att rekryteringen av flickor tar ny fart. Och då inte minst i Malmö.

Våren 2013 fanns det i åldersspannet 15 till och med 9, det vill säga sju åldersgrupper, bara totalt 30 Malmölag. Det är inte mycket att bygga en ljus framtid på.

***

Den europeiska konkurrensen kommer att skärpas. Balkanstaterna, så bra i andra lagbollsporter, har exempelvis inget slutspelslag. De andra forna öststaterna bara Ryssland. Det kommer att bli fler toppnationer från detta håll inom kort.

Det lär i framtiden bli svårt för Norden att få fem av tolv lag kvalificerade till ett EM-slutspel.

Det är kanske nu det gäller!