Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje har varannan söndag en kolumn, där han behandlar alla de frågor och prioriteringar han som ansvarig utgivare har att lösa och ta beslut om.

I går var han inte på problematiken om vad som attraherar mest, vilka artiklar som har flest läsare. Kanje konstaterar att branden på Skrylle lockar fler läsare än Sveriges Nato-inträde. Det lokala har större intresse är det storinternationella. Och det nationella.

Så ser, enligt Jonas Kanje, tidningsvärlden ut. Alltså den Sydsvenska.

Men trots detta skulle det inte falla redaktionen in att skippa informationen om Nato, om sprängningarna i Stockholm, om allt annat som sker utanför Omkretsen.

Jag uppfattar inte Sydsvenskan som en lokaltidning. Men tendensen är klar inom Sporten. Jag har full förståelse för att Malmö FF drar de flesta läsarna, att Redhawks har sina anhängare, att FC Rosengårds fotbollsdamer, i ett genusperspektiv, skall uppmärksammas. Men när det gång efter gång går ut över en mera allsidig bevakning, blir jag irriterad. Jag medger att jag är tjatig, men det är inte nyttigt att bli besviken vecka efter vecka för att jag inte hittar det jag anser mig kunna fordra som prenumerant.

***

För en tid sedan påpekade jag att resultatredovisningen från VM i simning och friidrott var minst sagt undermåliga. Gång efter annan har de handbollsintresserade haft anledning att undra över prioriteringarna. I helgen var det dags igen. Svenska Handbollförbundet har infört, efter succéer utomlands, att Svenska cupen skall avgöras i en så kallad Final Four. För en tid sedan avgjordes damernas slutspel med två Skånelag, H 65 och HK Kristianstad.

I helgen vann Ystads IF herrarnas cupfinal över Hammarby.

Sydsvenskans läsare har inte fått reda på detta, inte ens i resultatform. Lika lite som att Sävehofs damer blev mästare efter finalseger över H 65.

Sydsvenskan finns i en av de tätaste handbollsregionerna i landet med läsare med ett brett idrottsintresse. Inte minst för handboll.

Jonas Kanje skrev i sin krönika:

Journalistik handlar om att välja, värdera och lyfta fram.

Avgående kulturchefen Ida Ölmedal, inte precis saknad av mig, skrev något liknande för en tid sedan.

Under mina drygt 20 år som journalist fick jag lära mig att så skulle det fungera.

Men präglas valen och värderingana på Sporten av objektivitet och kunskap om den breda idrottsrörelsen?

Och om läsekretsen intresse?

***

SVT sände alla åtta matcherna i Final Four. Men hur fungerar interkommunikationen inom bolaget.

Text-tv hade inte matcherna på sin digra tablå.

Kanske dags att handbollen i stort aktiverar sina kommunikationsavdelningar. Det tycks behövas.

***

När jag ändå är på gnällhumör:

Sydsvenskans fixering vid MFF och dess spelare må vara hänt men att, som Niklas Wihlborg i referatet MFF—Norrköping, skriva IFK Norrköpings målvakt utan att nämna honom vid namn, är dålig journalistik. Om du inte vet, Niklas, heter han Oscar Jansson. Jag tror faktiskt att många läsare ville veta vem målvakten var.

Nyfikna läsare är inte bra.

Förvisso en bagatell. Men ändå …