Jag är mäkta imponerad av Carolina Klüft.

Att helt oprövad gå in och så avspänt och kunnigt leda studiosamtalen från OS i Sotji visar på en osedvanlig talang för mer än friidrott.

Ok, jag är ingen älskare av alla tv-soffor, i vilken genre de än må vara, och har inte sett mer än ett fåtal av ”Carros” framträdande från Sotji, men jag erkänner att det var för hennes skull jag stannade kvar och lyssnade på hennes samtal med Lena Adelsohn Liljeroth (idrottsministern) och Stefan Lindeberg (SOK-ordföranden).

Förutom nu av hennes prestationer på idrottsarenorna har jag imponerats av Carolina Klüft en gång tidigare.

Det var efter hennes seniorgenombrott som 19-åring, EM-guldet i München 2002, då jag inte uppfattade hennes flirt med tv-kamerorna som spontana utan mera som ett uttryck för nervositet och osäkerhet. Som utsänd reporter fick man ingen närmare kontakt med henne.

Inför 2003 fick jag i uppdrag att per telefon göra en längre intervju med Carolina Klüft. Telefonintervjuer med personer man inte känner är inte det man längtar efter och speciellt inte med en ung aktiv, som man dessutom uppfattat som lite barnslig.

Jag erkänner att jag var lite nervös när jag ringde upp henne.

Men ack vad fel jag hade. Det blev ett bra samtal med mogna genomtänkta svar. Min förhastade bild av Carolina Klüft var helt felaktig. Jag tror att det blev ett läsvärt reportage.

Och det var inte min förtjänst.

Så jag borde inte vara överraskad av hennes förmåga att leda samtalen från OS.