I samband med Finnkampen i friidrott arrangerar Svenska Friidrottsförbundet ett seminarium med temat: Varför slutar ungdomar idrotta?

Underförstått, varför slutar de i de tidiga tonåren?

Vänd på det!

Varför organiserar idrottsrörelsen så mycket för barn, riktigt unga barn?

Ta nu friidrotten! Ok, jag är gammal, men på min tid tävlade man utanför skolan som 15-åring bara i ett begränsat antal grenar. Före det år man fyllde 17, fick man inte springa längre än 200 meter på bana.

Det var förstås helt på på tok på de hållet.

Efter hand har tävlingsåldern sjunkit. Men när man nu inbjuder 7- och 8-åringar till tävlingar, ofta då inbakade i tävlingar med ett brett åldersspann, har det gått för långt. Anledningen är naturligtvis att arrangören ekonomiskt vill kompensera de ytterst små startfälten i de lite äldre årsklasserna.

På längre sikt är detta självklart inte rätt metod att vända en kantrande skånsk/svensk friidrott.

Om man nu vill ha unga barn i organiserad tävlingsverksamhet (jag är tveksam till detta) låt dem tävla på hemmaplan, eller i en lekfull match mot en grannklubb, avgjord på någon timme.

De utdragna tävlingarna med små startfält på upp mot sju, åtta timmar är på sikt ingen pr för friidrott. Ungdomarna tröttnar, föräldrarna blir stressade (det finns andra aktiviteter och barn att ta hänsyn till) och det blir allt svårare att få tillräckligt med kunniga, utbildade funktionärer som vill ägna kanske två helgdagar åt en trist friidrottstävling.

Det blir en negativ spiral.

”Alla” talar om vikten av stafetter och lagtävlingar. Men att fixa lag kräver jobb. Det är få som orkar ta tag i det.

Jag är så gammalmodig att jag tror att lagtävlingar är ett sätt att bromsa trenden.

Alla vet att det nya inspirerar men också att nyhetens behag avtar. Det gäller allt i livet, inte bara idrotten. Har du vid 15-årsålder tävlat i kanske tio år är nyfikenheten på annat stor. Du slutar idrotta. I skånsk friidrott sker tappet på pojksidan ännu tidigare i en numerär som redan från början är liten.

En anledning, en bov, till att aktiviteterna för barn tar alltmer plats är reglerna för det lokala aktivitetsstödet. Staten premierar aktiviteter för 7-åringar, Malmö stad för 4-åringar.

Det är relativt lätt med små kostnader att hålla igång barn i dessa åldrar. Och det ger inkomster i medlemsavgifter och som sagt i aktivitetsstöd, som sin tur är grund för konsulentbidrag och storleken på lotteri- bingotillstånden.

Barnidrott ger pengar men få aktiva i de övre tonåren.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...