Här är andra funderingen om min syn på ungdomsbasketen i Sverige.

Den är baserad på insatserna i Trettondehelgens Baltic cup för 16- och 18-årslandslagen. Sverige mötte Finland, Lettland och hemmanationen Estland. Utdelningen blev tre tredjeplatser och en fjärde, pojkar 16. Finland var genomgående bästa nation och efter vad jag förstår satsar man i Finland mer på sina ungdomslandslag än vad man gör i Sverige med fler gemensamma träningsläger.

***

Jag koncentrerade mina iakttagelser till U 18-flickorna, vars trupp var uppbyggd kring spelare från RIG Luleå, det mest prestigefyllda riksgymnasiet i landet med 15 av de främsta svensks talangerna, och Malbas.

Laget var fullständigt chanslöst mot Finland, var långt ifrån att oroa Lettland men vann komfortabelt över Estland.

Jag har följt RIG Luleå och Malbas kontinuerligt under hösten där landslagsspelarna finns i andra divisionen, den norra och södra.

Under hösten har Luleå spelat en jämn match, Malbas ingen. När serien är slut lär Luleå spelat två utvecklande matcher mot Fryshuset, Malbas två mot Brahe. Övriga möten har vunnits överlägset.

Det är en vardagsmiljö som inte ger den erfarenhet som är nödvändig på en internationell nivå, inte ens i 18-årssammamhang. Så analyserar jag lagets Tallinninsats.

***

I division 1-serierna spelar många av utvecklingslagen till Ligalagen. De här lagen är förvånansvärt svaga med få spelare som har kompetens att slå sig in i en ligatrupp.

Precis som på ungdomssidan är det brist på en rejäl dambredd på toppen på seniorsidan som – enligt min amatöranalys – inte lyfter den kvinnliga basketen.

***

På herrsidan har man infört en Superetta mellan högsta ligan och två division 1-grupper. Superettan är i stort jämn med många intressanta och bra matcher. Ockelbo är det nordligaste laget, Malbas det sydligaste.

En damvariant hade betytt många lag från nordligaste norr till Malmö. Geografiskt är basket på de två högsta nivåerna spridd över hela landet. Resor och övernattningar är dyra.

Hur länge orkar idrotten – och det gäller i synnerhet de mindre lagsporterna – att spetsa sina kostsamma seriesystem?

De senaste rapporterna har visat på de stora kostnader som årligen läggs på den enskilde individen, i många fall på familjen.

Den ekonomiska segregationen oroar i alla fall mig.

***

En expanderande ungdomsidrott, som nu basketen, har många problem att lösa. Det är svårt att samtidigt vara en ungdomsvärnande idrott och samtidigt ha elitambitioner för båda könen.

Som nu Malbas och Eos. I ett massmedialt samhälle där man knappast finns.

Vill man låta fin kan man kalla det Podager.

Av många går sjukdomen under namnet Portvinstå.

Men det är ren och skär gikt.

Och får man den till och med i båda fötterna under en långhelg med stängda vårdcentraler blir det tunga dagar. Hemma i lägenheten har jag stapplat omkring som den gamling jag är. Men mesta tiden har jag varit sängliggande, smärtan och orken har inte givit några alternativ.

Men något positivt kan man alltid finna. Vid fyllda 85 är alla läkarbesök kostnadsfria. Vi har det bra i Sverige.

Och min medicinkur har börjat verka. Jag slipper förmodligen ställa in det planerade lördagsbesöket i Malmö arena och VM-genrepet i handboll mellan Sverige och Island.

Det finns alltid något positivt att se fram mot.

***

Idrottsligt blev det trots allt lite idrott under helgen. Av familjära skäl basket. Ungdomsturneringen Lundaspelen resultatmässigt via nätet, Baltic cup för 16-  och 18-årslandslagen via en streamingtjänst. 

Svensk ungdomsbasket växer numerärt. Det visar antalet besökstillfällen via idrottens aktivitetsstöd. Samtidigt visar helgens turneringar att bredden på toppen är smal, de bästa svenska ungdomslagen får för få tuffa, utvecklande matcher på hemmaplan.

I lundaspelen tävlade man i 7x2 klasser om 56 medaljer (2 brons). Danska lag vann 26, svenska 16, tyska 9, kroatiska och holländska vardera 2.

Men inte ett enda svenskt lag vann sin klass, Danmark hade nio vinnare, Tyskland 4 och Holland 1.

Silver tog Malbas (F 13), Marbo, Sjuhärad (F 18), Borås (P 14), Högsbo, Göteborg (P 15), Lobas, Lomma (P 16), Nässjö (P 18) och Eos (P 23).

Detta ger naturligtvis ingen rättvisande bild av den totala statusen på ungdomsbasketen i Sverige. Den är som starkast i Stockholmsregionen, nästan dominerande. Hade Stockholmslagen sökt sig Lund hade förmodligen det svenska medaljfacit blivit bättre och några guld hamnat i Sverige.

***

Den stora inhemske utmanaren till Stockholm är Skåne med Eos, Malbas och Lobas plus några pojklag från Trelleborg. Även om distriktsserierna är nivågrupperade ger det – i min värld – alltför få stimulerande, utvecklande matcher i den nödvändiga vardagen.

Det gav utslag i Lundaspelen.

***

Svenska Basketförbundet har insett att det i USM behövs jämnare matcher för att utveckla den ökade bredden till en bättre topp. I de äldre klasserna seedar man de åtta främsta klubbarna, som står över de två första stegen, för att sedan mötas i Steg 3. Inget lag åker ut, grupplaceringen utger seeding inför steg 4.

Det innebär dubbla fördelar. ”De åtta” får tre bra matcher, lagen under slipper ”omöjligt” motstånd och får i sin tur dessutom också lämpligare motstånd

 I sitt tredje steg.

***

Jag har skrivit det tidigare: Handbollen borde kanske fundera i liknande banor. Problemen är likartade

***

Jag hade tänkt att också delge mina funderingar om Baltic cup, men de få anstå tills i morgon. Det här blev långt nog.

Basketen har spelat klart höstomgångarna i sitt J- och USM.

Vissa grupper har avverkat tre steg, andra bara ett.

Det har gått bra för Skåne, speciellt för Malbas. Malmöklubben har kvar ett lag  i samtliga nio tävlingsklasser. (D 21 blev inställt på grund av för få anmälda lag och det är naturligtvis en missräkning för en på ungdomssidan starkt expanderande idrott.)

Basketen har infört seedning, de åtta bästa lagen står över någon omgång och placeras sedan i två grupper, där inget elimineras. Placeringarna där utgör rankning inför kommande steg. Seedningsgrupperna har gett jämna matcher och man har i övriga "kvalgrupper” sluppit de många gånger lite genanta differenserna.

För dem – som jag – menar att jämna matcher, oavsett nivå, är vägen till utveckling är basketbollens nytänkande ett steg i rätt riktning.

***

Jag har tidigare haft tankar om att handbollen kanske borde fundera i samma riktning för sitt USM-spel. Funderingarna kvarstår.

***

En kort basketsammanfattning:

D 19: Steg 1, Malbas överlägsen gruppetta. Eos seedat.

D 17: Steg ,Eos och Lobas vidare som etta och tvåa i samma pool. Malbas seedat.

D 16: I Steg 3 vann Malbas gruppen klart. Eos trea i seedad grupp. Lobas nära avancemang, minus 3 mot Skuru i avgörande match.

D 15: Steg 3, Eos utslaget som trea. Seedat Malbas tre efter jämna matcher, kvar.

H 21: Steg 1, Malbas, Lobas och Eos vidare efter placeringarna 1, 2, 2.

P 19: Steg 1, Trelleborg vann gruppfinalen över Malbas, båda vidare. Eos seedat.

P 17: Eos trea i steg 1, utslaget. Malbas seedat.

P 16: Steg 3, Lobas seedat, fyra i sin grupp, kvar. Malbas vann 76—73 över Eos och avancerade. Eos och Trelleborg har spelat klart.

P 15: Steg 3¸ Seedat Malbas, grupptvåa, kvar. Helsingborg och Malbas andra lag utslagna.

Malbas 9 lag kvar, Eos 5, Lobas 3 och Trelleborg 1.

***

I en ungdomsidrott som domineras av klubbar i Stockholmsregionen är Malbas den främste breddutmanaren.

Ser till min glädje att Patrik Brennings debattbok om i ungdomsidrott Så vinner vi igen diskuteras i olika forum.

Det är en viktig bok för beslutsfattare, både politiska och de inom idrottsrörelsen.

Nästan dagligen kommer man på något sätt i kontakt med hur idrotten har problem med att behålla barnen upp i och förbi 20-årsåldern.

***

För några dagar sedan konstaterade jag att det i år bara fanns 7—8 skånska friidrottare per kön i 18- och 19-årsåldern.

***

Och att i min födelsekommun Skurup det inte finns ett enda fotbollslag för 17- och 19-åringar, varken bland flickor eller pojkar och att kommunens fyra klubbar endast hade totalt åtta lag i åldersspannet 13—16, båda könen inräknade. Det bor trots allt 17 000 personer i Skurup.

***

Mellan 2022 och 2024 minskade antalet seniorlag för damer i Skåne från 132 till 123.

Motsvararande siffror för F 19—F 13 är 201—177.

***

För varje säsong minskar antalet B-lag i det skånska seriesystemet i fotboll för herrar. Och klagomålen från tränare i de lägre serierna är många och lika: Närvaron vid träningarna sjunker.

***

Nyligen fick Svenska Basketförbundet ställa in sitt SM för damer U 21.  Gränsen var satt vid 12 lag. Så många anmälde sig inte.

***

Nyligen avgjordes en kvalgrupp i SM för DU 19 i Malmö i basket. Av de fyra lagen var två mera U 17 än U 19.

***

Fotboll och basket är dock två av de idrotter som ökar mest i antalet deltagartillfällen i Riksidrottsförbundets senaste sammanställning av LOK-stödet. Var och i vilka åldersgrupperna ökningen sker framgår tyvärr inte i den intressanta artikel Sydsvenskan publicerade i början av månaden.

Min gissning -- inte speciellt vågad – är att ökningen skett i åldrarna kring 10. Det finns 8-årslag i fotboll som har organiserad träning sex dagar i veckan.

***

Basketen kan dock redovisa rekordantalet lag i sitt USM-spel. I de nio grupperna (DU 21 utgår alltså) deltager 283 lag, 168 för pojkar och 115 för flickor. Man spelar i 21, 19, 17, 16, 15.

Från Skåne ha det också blivit en succesiv ökning i antalet lag de tre senaste säsongerna: 28, 32 och 33, 19 pojk- och 14 flicklag.

Två föreningar dominerar, Malbas med 11 lag och Eos, Lund med 9. Lobas (Lomma) deltager med sex, Trelleborg Pirates med tre, Lugi med två, samt Helsingborg och Äli (Ängelholm) med vardera ett.

Sju klubbar är förstås väldigt få. Var finns det tidigare stora basketfästet Helsingborg?

***

Basketen har infört seedning i USM. Åtta lag slipper omgång 1 och 2. Jag har antytt att handbollen borde införa något liknande system så man slipper matcher med differenser på 30, 40 mål, till gagn för ingen.

I några av basketen grupper har kommit i gång med både en och två omgångar, andra startar i helgen.

Inledningen har varit bra för Skåne.

Jag återkommer med en summering, när de två första rundorna är spelade.

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala.

Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90—88.

Eos herrar i samma åldersgrupp kom fyra.

Malbas hade tre lag, som inte de heller hade de rätta marginalerna med sig.

I semifinalerna föll alla knappt, U 19 pojkar med 6 poäng mot Södertälje, U 16 pojkar med 6 mot slutliga ettan Fryshuset och U 16 flickor med 7 mot guldmedaljörerna KFUM Central från Stockholm.

I bronsmötena lyckades U 16-flickorna bäst, utklassade Norrköping, 98—40.

U 16-pojkarna föll återigen med 6 i sin match om tredjeplats mot Hammarby.

Än snävare marginal mot sig hade U 19-laget, 1 minus mot Blackeberg.

Både Eos och Malbas var alltså nära en bättre utdelning men det är de klubbar som tillsammans med Högbo (Göteborg) och Norrköping står upp bäst mot den totala Stockholmsdominansen inom svensk ungdomsbasket.

Storstockholm, och då räknar jag inte in grannarna Uppsala och Södertälje, vann 9 av 10 grupper, spelade hem sex silver och fyra brons.

Den interna tuffa konkurrensen inom regionen har gjort att lagen/spelarna är vana vid täta matcher i de lokala serierna och därför, som nu i Uppsala, oftast var bäst i de avgörande momenten.

En amatörfundering, så här på slutet.

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM.

I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet.

Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här nivån är koncentrerad till tre regioner. Är du generös och placerar Uppsala och Södertälje i Storstockholm kommer 27 av de 40 finallagen från denna region. Malmö/Lund har fem lag kvar (Malbas 3 plus, Eos 2), Göteborg fyra (Högsbo 3, Onsala 1), därtill tre  lag från Norrköping och ett från Marbo/Borås.

Det är en smal bas. Handbollens underlag är något större. Samtidigt har handbollen åtta finallag, vilket ger fler möjligheter. Men i gengäld avgörs Final Four med ettårsintervall, så att jämföra rakt över ger ingen absolut rättvisa. Men varför skall man göra det?

***

Vad jag vill ha sagt är att både basketen och handbollen hade mått bra av en bättre geografisk spridning.

***

Det gäller naturligtvis alla idrotter. I den skånska friidrotten, som jag följt i över 70 år, har i stort alla orter som haft en kontinuerlig verksamhet kring 10 år, fostrat en eller annan landslagsman, Tyringe, Åstorp, Klippan, Vittsjö, Osby,  Knislinge, Åhus, Bromölla, St Olof, Sjöbo, Skurup, Staffanstorp, Lomma, Vellinge (Finish) och några andra som jag glömt. Endast i några få av dessa finns nu en aktiv friidrottsförening. Det finns hur många talanger som helst som aldrig kommer i kontakt med friidrotten. Speciellt inte som skolidrotten, friidrottens  historiskt sett främsta rekryteringskälla, i stort inte längre existerar på tävlingsnivå.

***

Under min uppväxt i Skurup på 1950-talet fanns på cirka en mils avstånd närmare tio bordtennisklubbar. Finns mer än Skurups BTK kvar?

***

Brottningens numerära tillbakagång på seniorsidan är också remarkabel. På senare tid har jag lärt mig att antalet klubbar med ungdomsavdelningar i Skåne ökat, nog så glädjande.

***

Det är naturligtvis en omöjlighet att alla orter kan bjuda alla sina idrottstalanger på en stimulerande miljö. Det är många förmågor som aldrig kommer i kontakt med det de kanske har exceptionell förmåga för.

***

Se här några filosofiska tankar en vacker majkväll 2024. Idrottens vita fläckar är många.

***

Åter till slut tillbaks till USM-basket.

Det är på senare år oftast välskötta Malbas som numerärt är den klubb som utanför Stockholm har flest finallag. Denna helg 3, lika många som Högsbo och Norrköping. Före sig har de Fryshuset 6 och Alvik 5.

Om några timmar börjar sista omgången i herrarnas Handbollsliga.

Med många viktiga möten för att undvika direktnedflyttning, negativt kval och för att skaffa sig hemmaplansfavör i det slutspel som väntar för de åtta främsta. Där det kan bli 15 matcher för de två finalisterna.

Samma scenario finns givetvis på damsidan. Spännande tider för oss som gillar handboll och köpt in oss på en betalkanal.

Men så kryper den lille pessimisten in: Hur skall handbollen under denna period synas i den mördande inhemska konkurrensen med allsvenska seriestarter och SM-slutspel i hockey? Redan massmedialt trängd utanför lokalpressen blir det inte lätt hitta utrymme för en produkt som ofta innehåller så mycket dramatik.

Säsongen har de dagar den har. Minst ett mästerskap per är kräver en månad och kval några veckor då och då. Almanackan är fulltecknad.

Jag lider med handbollsfolket, som jobbar intensivt men i stark motvind för många. De krisande ekonomierna i många klubbar är ett bevis på att välbefinnandet kunde varit bättre.

Med alla kollisioner med ishockeyslutspelet och fotbollsstarten, allt tv-sänt via vanliga tv-sportkanaler, kommer handbollen i kläm. Tyvärr. I ansträngda ekonomier inbillar jag mig att marginalåskådare ger välbehövliga tusenlappar i kassan.

***

Det är mycket bra idrott som inte syns i papperstidningsvärlden.

I går var jag på basket, Superligan (nivå 2) för herrar, ett viktigt derby mellan Malbas och Eos, 85--72. Fullspikat i Heleneholmshallen, 700 är max, och en stämning som präglades av ett det var ett rivalmöte.

Inte ett ord i min tidning. Det var trots allt en match mellan regionens två bästa lag, som båda rankas bland de cirka 20 bästa i landet. Och det har inte skrivits något om dem under hela säsongen.

Och jag har inte sett en enda rad om att HK Malmös damlag kvalar till Allsvenskan, näst högsta serien.

Nu skall jag avsluta konspiratoriskt: Hade ishockeylaget Pantern spelat motsvarande matcher som HK, Eos och Malbas hade det blivit några rader.

Och dem hade jag läst med glädje, men också om de tre övriga.

Malbas utmanar Stockholm.

Nja, det är förstås en överdrift. Men tillsammans med göteborgska Högsbo är Malbas den enda kubb som numerärt kan utmana Stockholmsklubbarna i det pågående U- och JSM-spelet i basket.

Stockholmsregionen dominerar landets ungdomsbasket totalt. 28 lag är klara för Final 4, tre åldersklasser har kvar sina kvartsfinaler. 52 lag återstår alltså. Av dessa kommer 28 från Stockholm och dess grannkommuner.

21 klubbar har lag kvar, tio från Stockholm.

Fryshuset sex och AIK och Blackeberg med fem vardera har flest lag kvar och sen kommer just Malbas och Högsbo med fyra. Malbas har båda sina U 16-lag kvalificerade för Final 4, de båda 19-årslagen skall spela sina kvartsfinaler i april.

Det är hittills ett bra facit av en av Malmös största ungdomsföreningar med över 30 lag i seriespel på olika nivåer.

IK Eos har också hittills gjort ett bra SM, Lundaklubbens båda U 21-lag är klara för Final, pojkarna i U 17 skall möta Hammarby i en kvartsfinal.

Malbas och Eos är två starka ungdomsklubbar som gör tappra, och lyckade, försök att utmana de många Storstockholmsklubbarna.