Pontus Jansson-affären är det stora diskussionsämnet i dagens Idrottsmalmö.

Därför hade jag väntat mig en krönika i dagens Sydsvenska, när jag hämtade den i hallen i morse. (Jag tillhör fortfarande de lyckligt lottade som får min tidning levererad direkt in i lägenheten.)

Men i ingen krönika i mitt husorgan sedan barnsben.

Då hade jag redan under gårdagen kunnat läsa kommenterade artiklar på Fotbollskanalen och på Kvällspostens och Idrottens Affärers hemsidor. Sydsvenskan har genom den tidigare pressläggningen blivit akterseglade på sena nyheter. Denna gång fanns inte denna ursäkt. Varför ge walkover?

Först 11.04 i dag på förmiddagen publicerade man på nätet en krönika i ämnet, signerad Fredrik Lindstrand. Numera är kutymen att det finns en förklaring att åsikterna i en krönika är skribentens egna. Må så vara, men läsarna i allmänhet ser uppfattningarna som tidningens.

Numera har Sydsvenskan många sportkrönikörer. Därför är valet av Fredrik Lindstrand något underligt. I de tendensiösa artiklarna i samband med supportermarschen inför premiären mot Hammarby dolde han dåligt sina åsikter om supporterkulturen, som har vissa likheter med Pontus Janssons.

Därför blev det i dagens krönika ett evigt hattande, dels så eller kanske så.

Ingen klar åsikt.

Är jag för konspiratorisk när jag menar att Sydsvenskan/Fredrik Lindstrand vill stå på god fot med både MFF och Pontus Jansson?