Det blev en lång kväll framför tv:n i går.

Först SM-finalen i handboll, där Sävehofs herrar efter 33—26 mot Ystads IF och 3—1 i matcher blev svenska mästare för åttonde gången.

Sen det allsvenska fotbollsmötet Malmö FF—Elfsborg, 2—1, en klart välförtjänt hemmaseger.

***

Det som frapperade mig mest var skillnaden i atmosfär, respekt och inställning till domarteamens arbete från spelare och ledare. Jag har givetvis ingen erfarenhet av att döma varken handboll eller fotboll på elitnivå, men har uppfattningen att det är svårare i handboll. Närkontakterna är betydligt fler med många spelare på en begränsad yta. Gränsfallen i handboll är också betydligt fler. Liksom antalet situationer.

Handbollsspelana i har insett detta och agerar därefter. Visst förekom det några frågande, oförstående blickar mot domarduon och en och annan uppgiven gest från coacherna vid finalen. Men inga teatraliska utbrott med armar, kompletterade med ord som inte gick att urskilja. Från både spelare och ledare.

En överlägsen Fair Play-seger för handbollen.

***

Jag anser mig ha på fötterna när jag menat att protestvarningarna till MFF-arna Sergio Pena och Erik Botheim var korrekta. Jag lutar mig tryggt på att Anders Andersson, Maxs kommentator, är av samma uppfattning. Spelarna översteg den spontana gränsen.

***

Men se, det gjorde inte den ständige snacksalige MFF-tränaren Henrik Rydström.

För andra gången på kort tid framför han, nu I Sydsvenskan, följande:

– Jag är så jäkla besviken på att vi åker på varningar i match efter match när vi är ett lag som har bollen i 70–80 procent och vi reagerar med en gest för att det är hands eller nedsparkningar.

– Jag kommer aldrig att skylla på motståndarna, utan domarna måste ta de sakerna och skydda spelare och lag som är kreativa.

Jag förstår inte sambandet mellan bollinnehav och frisparkar mot. Vad säger att spelmässigt underlägsna lag är ojusta? Man måste också ta i beaktande var och hur man utnyttjar sitt större bollinnehav.

Och har Rydström några belägg för att domarna inte beivrar klara regelbrott mot de, i hans mening, kreativa lagen?

Jag förstår helt enkelt inte vad Henrik Rydström menar. Vore intressant om en journalist vid tillfälle lät honom utveckla sin uppfattning.

***

Åter till handbollsfinalen. Född och uppvuxen i Skurup med Ystads Allehanda som ett av husorganen är det givet att Ystads IF har en del av mitt handbollshjärta. Därför sved finalförlusten lite.

Samtidigt har jag en gammaldags idrottsideologi: Jag uppskattar föreningar som genom en stor ungdomssektion kan få fram elit, även internationell. Det kan IK Sävehof verkligen och då för båda könen.

Herrfinallagen är båda två bra föredömen för svensk handboll.

***

Jag blev faktiskt lite rörd – gamle gubben – när tv intervjuade den skadade målvakten Simon Möller, en personlighet som symboliserar Sävehofsandan. Han började i klubben som 6-åring, skadade sig allvarligt i en av förra årets finaler mot IFK Kristianstad och fick se sitt lag förlora. I årets första final var skadeolyckan framme igen och han fick tillsammans med en krycka följa resten av matcherna på bänken. Det var på något sätt symptomatiskt att fick följa det resterande finalspelet med en ackreditering som en ledare, som dem inspiratör han är.

Simon Möllers guldtårar var äkta. De gick genom tv-rutan.

***

Sen måste man givetvis nämna färingen Oli Mittun. Tack för uppvisningen!