En tredjedel av Allsvenskan är avklarad.

Tiden går fort, när man har trevligt.

Två omgångar återstår, för ”Europalagen” tre, före sommaruppehållet och ett öppet transferfönster. Med allt vad det kan innebära i truppförändringar.

Några funderingar efter 10 omgångar.

***

Det blev ingen Leverkusensäsong för Malmö FF, alltså en förlustfri allsvensk serie, en hybrisförhoppning, som alltid dyker upp i denna himmelsblå region efter en lyckad inledning. Detta till trots måste väl MFF vara nöjt med seriesäsongen så här långt, 25 poäng och målskillnad 25—6 och serieledning.

Jag är givetvis klart medveten om att i en lång serie är i slutändan alla poäng lika mycket värda. Det gäller undvika poängtapp mot sämre bemedlade lag. Det har MFF gjort. 19 plusmål på tio matcher är naturligtvis starkt. Men 17—1 härrör sig från 5—1 (Norrköping), 4—0 (Värnamo), 5—0 (AIK) och 3—0 (IFK Göteborg). Fyra lag som bevisligen haft defensiva problem. På de övriga sex matcherna har MFF en målskillnad på 8—5, däribland tre 1—0-vinster, varav två hemma mot nykomlingarna Västerås och Gais.

Detta inte påpekat för att misskreditera MFF – är man serieledare så finns en anledning. Men siffrorna visar på intressanta detaljer.

***

Gais, nykomlingen, är hittills den stora positiva överraskningen. Det känns innerligt skönt långt in i mitt gammaldags idrottshjärta att man kan klara sig – hittills i alla fall – med en trupp med endast en utlänning. Tänk att slippa att tänka på utlänningskvoten (nio) när tränaren Fredrik Holmberg skall ta ut sin trupp.

Samtidigt har det blivit en viss form av massmedial eufori kring Gais. Deras fina insatser har vid några tillfällen fått väl många lovord.

Lagom är bäst. Dessa lite modesta ord är inget för en modern massmedial värld.

***

Det täta allsvenska programmet med matcher mitt i veckan gör per automatik att lagen ibland får olika lång vila mellan matcherna. Jag har hört gnäll om orättvisan men eftersom jag inte hört alla avstår jag från att nämna något namn.

”Det här ett problem svensk fotboll måste lösa”, löd uppmaningen.

Jag har lösningen: Låt alla åtta matcherna spelas på en och samma dag och på samma klockslag.

Men allvarligt talat, tänk hela varvet runt. Klubbarna är mer eller mindre beroende av de inhemska tv-pengarna, tv-bolagen vill ha så många tittare som möjligt på så många matcher som möjligt och de som köpt abonnemang vill se många matcher.

Då får det bli en och annan lite sportslig orättvisa.

Pengarna styr. Och oftast till de rikes fördel med sina bredare trupper.

***

Tänk om Fredrik Klitte gjort lika många felbeslut som Glenn Nyberg gjorde vid gårdagsmötet IFK Göteborg—Mjällby. Då hade det blivit många hårda ord.

Fotbollsdomare lever i många fall på den renommé de skaffat sig genom åren.

Glenn Nyberg har självfallet fått sina stora internationella uppdrag på grund av sin skicklighet.

Men jag anser att han hemma i Sverige bedöms efter en annan måttstock än sina kolleger.

Tyvärr.

Fredrik Klitte har hamnat på den andra sidan.

Tyvärr.