Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll.

Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa.

Min lilla avhållsamhet gentemot damernas Handbollsliga kan förstås bero på att jag inte har något direkt favoritlag. Närmast ligger H 65 Höör med sin karismatiske tränare Ola Månsson. Och född på landet, i Skurup, klappar mitt idrottshjärta alltid speciellt för när de små orternas lag utmanar de stora. Som nu Höörs idrottsstolhet oftast gör.

Samtidigt har de ligamatcher jag sett dels varit ganska torftiga och dels ojämna.

***

Av en slump har jag dock halkat in på några av damernas semifinaler, Sävehof—Skara och Skuru—Önnered. Och är benägen att omvärdera mina omdömen. Måhända har jag haft tur, men de matcher jag sett har visat på handboll när den är som bäst, snabbt, bra skytte, duktiga målvakter och kluriga kombinationer och dessutom spännande. I min lite inskränkta värld trodde jag inte att den inhemska damhandbollen kunde vara så underhållande.

***

Så i kväll efter att ha sett Malmö FF—Gais lär jag i efterhand titta på Sävehof—Skara för att se vem som blir Önnereds finalmotståndare. Nu tror jag förstås inte att Skara kan överraska en tredje gång så det lär bli Göteborgsderby i finalera.

Där Önnered kanske till och med är favorit?

***

Alla SM-finalerna för både herrar och damer sänds i SVT, så jag rekommenderar en titt. Även på dammatcherna.

Många av mötena kolliderar tyvärr med intressanta allsvenska matcher. SVT play får bli räddningen. Missa helt vill jag inte.