Malmö har fått ett nytt elitlag.

Förvisso är Malmö AI en av Sveriges framgångsrikaste friidrottsklubbar men i lagsammanhang har det varit tunt med SM-medaljer. MAI har inte vunnit lag-SM en enda gång, varken för damer eller herrar. Den främsta anledningen är att klubben aldrig helhjärtat satsat på detta mästerskap, som i sin nuvarande form avgjordes första gången 1977.

I helgen kvalificerade sig MAI:s herrlag till finalen i Halmstad den 29 juni. Man kom med i stort alla sina stjärnor och vann sin kvalgrupp överlägset. Kan de mönstra samma lag i finalen kan MAI mycket väl bli Malmös och också Skånes första svenska lagmästare i friidrott.

Tidigare har Heleneholms damer två silver och sex brons, MAI:s damer två silver. På herrsidan är det tomt i medaljkolumnen. Hittills.

***

I dagens Friidrottsskåne finns i nuläget ingen annan klubb än MAI som kan konkurra i Sverigetoppen i lagsammanhang. Få föreningar, om ens någon, kan mönstra kompletta lag, trots att man numera deltager med endast en aktiv/gren. Lite hårdragit kan man bedöma MAI-laget som ett Skånelag, sex av lagmedlemmarna har en annan skånsk klubb än MAI som moderklubb, därtill några ”utombys”. Så ser verkligheten ut. Så har utvecklingen blivit. Kanske positivt för den enskilde elitidrottaren. Men på sikt måhända förödande för en framtida rekrytering. Friidrotten i Skåne har tappat mark, och antalet klubbar har minskat radikalt under de senaste 25 åren. Rekryteringsbasen är smal.

***

Huvudanledningen till detta inlägg var ursprungligen någon annan. Det var mera av en slump att jag hittade informationen om MAI:s insats. Någon tidningsnotis har jag inte sett. Friirott.se är svårnavigerad men jag råkade hamna rätt.

Men rent allmänt: I dessa tider där det vimlar med den nya yrkesbeteckningen kommunikatör borde inte friidrotten både på riks- och klubbplanet se över sin utgående information. För trots allt menar jag, att det är viktigt att synas i tidningarna för att nå utanför den trängre kretsen. Hemsidor i all ära, men man kan inte besöka alla.

På tal om kommunikatörer: Malmö stad har 170! Och vid ett möte med Idrottsgillet i Lund för något år sedan berättade MFF:s sportchef Daniel Andersson att klubben hade fyra kommunikatörer.I dagarna har MFF också anställt en huvudkommunikatör, Kvällspostens fotbollskrönikör Mattias Larsson. Detta i en verklighet, då media med sina poeter följer i stort allt som sker i mästarklubben, där dock öppenheten inte längre är som tidigare. Ett illavarslande tecken i tiden?

***

Jag förstår givetvis att Svenska Friidrottsförbundet, lika lite som föreningarna, kan bygga en organisation liknande en kommuns eller en av fotbollens storklubbars. Men ständigt och jämnt kan man på resultatbörserna läsa om svenska golfspelare på plats 87 i en internationell tour, eller en hoppryttare som placerat sig hyggligt i en tävling utomlands, eller en bilförare kommit på 27:e plats i Indycar, eller …

Duplantis, Ståhl och några andra av landets främsta får sin välförtjänta uppmärksamhet i text och bilder, men det presteras så många andra resultat väl värda att nå ut till en större allmänhet.

Jag menar att det förbundets uppgift att öppna en väg in i medias resultatbörs.

Att man i Malmö kan ta del av en resultatlista från stafettloppen vid SM på skidor men inte från stafett-SM i friidrott känns lite så där. Låt vara antalet startande lag i skidor är betydligt fler

än i löpning.

***

Lokalt är det självklart klubben i regionen som skall mata media med värdefull information, grundad på fakta. Friidrottskompetensen på redaktionerna minskar. Den journalistgeneration som är uppvuxen med friidrott är kraftigt decimerad.

Klubbar och förbund måste vara progressiva för att inte allt mer hamna i skuggan av fotboll och ishockey.

Även om min erfarenhet av att få in resultat av världsklass i Malmös största tidning är dyster, så får man inte ge upp.