Då fick man sin dom som handbollstippare.

Hade Danmark som vinnare av EM. Och så är regerande världsmästarna borta redan i ”försöksheatet”. Liksom Frankrike, en annan av de starkaste medaljkandidaterna.

Dessa överraskande sortier visar hur stark bredden är inom den europeiska herrhandbollen. Det finns underlag för ett slutspel med 24 lag. Lettland, turneringens förmodligen sämsta lag, var nära att ta poäng mot Tyskland, en av medaljaspirant. Skriverierna om att handbollen lider av hybris för att man vill ha ett numerärt stort slutspel bygger mer på avund mot en idrott som inte tillhör favoriterna.

Nåväl. När nu både danskarna och fransmännen har åkt hem, öppnas givetvis möjligheterna för Sverige att nå en toppsexplacering. Utan att ha sett Portugal är det naturligtvis enklare att i en serie med ytterligare fyra matcher på kort tid komma före portugiserna än Frankrike. Och att få sig an både Ungern och Island i stället Danmark är, i alla fall på pappret, lättare. Danmark är den stora missräkningen. Man tvingades till och med spela sju mot sex för att vända matchen mot Ryssland. Disciplinerat och med en intelligent spelare som Mikkel Hansen som dirigent är spelformen en fördel. Sen kan man ha vilken uppfattning man vill om regeln.

I går skrev jag om Sveriges inneboende outlösta kapacitet. Den tror jag fortfarande på. Speciellt som rapporterna om de skadade spelarna är positiva.

Tipsmissen om Danmark som guldmedaljör hindrar mig inte från att fastslå: Sverige går mot medaljmatch.

Förutsättningarna har blivit bättre.

Sen får alla pessimistrar i min omgivning säga vad de vill.

Sveriges handbollslag är i buss på väg till Malmö för fortsatt spel i EM.

Tyvärr görs resan ut någon poäng i bagaget.
Jag har ofta predikat att ett betyg sätts när läsåret/säsongen/turneringen är slut. Inte mitt i. Jag är kluven, i min optimism, till den svenska insatsen så här långt. Målvaktsparet Palica/Appelgren håller, får man i gång kontringsspelet och utspelen till kanterna är Tollbring/Daniel Pettersson säkra i lägena. Ett ordinarie försvarsblock med Darj/Jesper Nielsen i mitten kompletterat med Du Rietz/Arnesson är svårforcerat.

Det finns alltså en grund för en bra fortsättning, bra målvakter bakom ett stabilt försvar som ger tillfällen till ett målgivande kontringsspel är de bästa förutsättningarna för handbollsvinster.

Men det måste också till ett bra uppställt spel mot försvar, som internationellt blir allt bättre. Här har Sverige visat brister. Jim Gottfridsson är för ensam som ”mittnia” i tuffa lägen.

Kritikerna har fastnat för att Arnesson i sin ovana position som ”högernia” är den främsta felande länken. Han har inte övertygat, absolut inte, men i träningsmatcherna mot Egypten var han helt okej. Och glöm inte hans fina defensiva egenskaper. Visst saknas Albin Lagergren. Jack Thurin är ännu inte mogen den internationella hetluften. Förvisso gjorde stortalangen två mål i går mot Polen men tvekade ett flertal gånger i ypperliga lägen. Det håller inte i de här sammanhangen.

Kim Ekdahl Du Rietz har med sin tyngd varit verkligt bra i den så kallade andrafasen men skottlyckan i övrigt har inte hållit samma klass. Lukas Nilsson har blandat och gett.

Liksom linjebjässen Andreas Nilsson, oftast tidigare säkerheten själv.

Det finns alltså mycket outlöst kapacitet i truppen. Men det fordras att Jim Gottfridssons skada inte är allvarlig och att Jesper Nielsen och Albin Lagergren åter kan skivas in i matchprotokollet.

För det är så, att de spelare som fått begränsad speltid inte är tillräckligt bra för avgörande roller, sett både i ett offensivt som defensivt perspektiv.

Med detta sagt: Det kan bli en intressant vecka i Malmö, även för Sverige.

***

Jag hoppas att tv-teamet från Göteborg, Hellgren/Perlskog/Frändesjö/Fogelström/Wenström/Sjögren följer med till Malmö. De håller hög klass. Men jag lyssnar förstås inte mer än på knappt hälften av de alltför långa studiosnacken.

Johanna Ahlm som varit expertkommentator hittills i Malmö har pratar sönder sändningarna fullständigt. Det är inte underligt att hennes röst inte hållit. Att oavbrutet hålla igång under två matcher, i pauserna och mellan matcherna har blivit för mycket för hennes stämband.

Och för min – och andras -- lust att lyssna.

I veckan hade Malmö FF inbjudit till testträning för att skaffa underlag för fyra nya flicklag i åldrarna 11 till och med 14 år.

94 unga, förhoppningsfulla tjejer mötte upp. Det är en imponerande siffra när det gäller flickfotboll i den här regionen. Det visar på den dragningskraft och det attraktionsvärde som finns i namnet Malmö FF hos ungdomarna – och deras förhoppningsfulla föräldrar, som ser blivande stjärnor i sina telningar,

Av dessa 94 tjejer skall MFF gallra ut ett 50-tal. Det är naturligtvis inte 94 flickor utan fotbollsbakgrund. De kommer från klubbar i Malmö och närområdet. Klubbar, som, rent generellt sett, har svårt att få kontinuitet i sin flickverksamhet. En av de i Sydsvenskan intervjuade 13-åringarma berättade också att hennes nuvarande lag var på väg att läggas ner. Då är det givetvis utmärkt att det finns alternativ. Samtidigt lär de finnas lag/klubbar som får se några – och förmodligen då de bästa – flickor attraheras av storklubben och som en följd får svårigheter att själv mönstra lag och trupper. Underlaget är nämligen skört. I Malmö är det bara FC Rosengård som har lag i alla årsklasser för flickor. Inte ens Skånes numerärt största ungdomsklubb, LB 07, klarar det.

Skånebolls seriesammanfattning för 2019 visar också tydligt på flickfotbollens rekryteringssvårigheter. I 13- och 14-årsserierna skall man spela 11-mannafotboll, men man tillåter lag att spela i niomannalag, och till och med sju, för att överhuvudtaget få ihop ett lag. Inom dam- och flickfotbollen är det också många klubbar, till och med tre, som slår sig samman för att bilda ett serielag. I båda fallen rör det sig om många.

Och det är givetvis positivt: Så många som möjligt skall ges möjlighet att spela fotboll.

Det är i denna verklighet man skall se Malmö FF:s nysatsning.

Alla ungdomar skall självfallet själv ha rätt välja klubb – om man nu blir antagen – men jag är rädd att MFF:s nysatsning kommer att inverka negativt på närområdets övriga ambitiösa klubbar.

Det finns för närvarande inte ett tillräckligt stort antal flickor i dessa åldrar att täcka det hål som MFF-satsningen ger,

Oron, som kom fram när MFF ambitioner blev kända, är inte oberättigad.

Ibland blir man extra glad, när man tittar på idrott.

Som häromdagen, då Max Darj på sin förra hemmaplan i Alingsås utsågs till Matchens lirare efter Sveriges handbollsseger EM-genrepet mot Egypten.

Darj, en lojal spelare med extremt goda defensiva egenskaper, får sällan de stora rubrikerna, blir också sällan Matchen lirare. Denna hederstitel tilldelas oftast en målvakt eller den främste målskytten. Trots att bra försvarsspel ät grunden till vinster i jämna matcher. Lyssna bara på de meningslösa intervjuerna med tränare och spelare före avkast!

Max Darj visade mot Egypten även kvaliteter offensivt, när han väl fick chansen, fem mål framåt imponerade. Lagkamraternas hjärtliga hyllningar efter blomsterceremonin visade på vilken status han har i truppen. Den kunniga publikens uppskattning för sin förre spelare väckte känslor hos Max Darj, och mig.  Det syntes på Darj.

***

Det var en lång inledning på ett inlägg som skall handla om de närmaste 14 dagarnas stora idrottunderhållning, EM i handboll.

Här har förstås Max Darj en viktig roll för en lyckad svensk turnering. Hans spel – och då tänker jag försvarsmässigt – tillsammans med Jesper Nielsens var under första halvleken den stora positiva behållningen. När den här duon kompletterades med Kim Ekdahl du Rietz och Linus Arnesson såg det kompakt ut. Andreas Palicka i målet fick den hjälp som behövs för att visa att han är en världsmålvakt (liksom Mikael Appelgren).

När förbundskapten Kristjan Andresson lät andra konstellationer få chansen läckte det betänkligt. Tredjemålvakten Tobias Thulin fick inte mycket till hjälp.

Problemet för Andresson blir att hitta en balans offensivt/defensivt utan alltför många byten vid varje anfall.

Offensivt ser det bra ut. Om, och det finns ett stort OM, Jim Gotfridsson klarar en tuff EM-belastning. Och så måste förstås Albin Lagergren inte ha tappat för mycket under sin skadefrånvaro.

Lite oro finns också om hur de orutinerade kantspelarna kan bemästra en lång, tuff internationell turnering.

Det känns skönt att Andreas Nilsson är tillbaka och tydligt i form.

Truppen har kvalitet för slutspel. Dit kommer de tre främsta från varje mellanrunda. Att nå dit har Sverige kapacitet till. Om det inte vore för att i samma grupp finns de tre medaljörerna från VM i Danmark 2019, Danmark, Norge, Frankrike.

Men fram med hakan, så här blir det:

1)  Danmark. 2) Tyskland 3) Norge 4) Spanien 5) Sverige 6) Kroatien

De stora helgerna är de stora ungdomsturneringarnas tid.

I hela landet. Här i sydvästra Skåne koncentrerat till de två Lundaspelen, de i handboll och basket, och fotbollens Skånecup i varianterna innefotboll och futsal.

Det är skillnad i upplägg och kvalitet. De båda Lundaspelem har en internationell touch, Skånecupen är lokal med regionala inslag.

Diskussionerna om ungdomsidrotten och det minskande antalet utövare i tonåren pågår i perioder med olika intensitet. Den som läser min blogg förstår att jag vill ha diskussionen levande året runt.

Malmö FF är arrangör av Skånecupen. Efter år av ett minskat antal lag vill man ha ett ökat deltagarantal. Då gör MFF som många andra arrangörer: Man går ner i åldrarna och inbjuder till spel för 7- och 8-åringar för pojkar. Den här gången kom 92 lag i dessa åldersgrupper och största delen av ökningen av antalet lag de senaste åren kommer på grund av att man gått ner i åldrarna.

Jag missunnar absolut inte barnen att få fylla några lovdagar med att få spela fotboll.

Men som så många gånger tidigare ställer jag frågan: Är detta rätt metod att få barnen att fortsätta som tonåringar?

Mitt svar är nej!

Skånecupen är stor i åldersgrupperna upp till och med 13 år. I de båda Lundaspelen är det från och med 13 som antalet lag ökar.

I fotboll deltog i 14-årsklasserna, flickor och pojkar, 28 lag, i handboll 82, i basket 66.

Fotbollen hade ingen 15-årsklass. I F och P 16 ställde 26 lag upp. Handbollen och basketen hade grupper för både 15- och 16-åringar. Totalt fanns i dessa grupper 203 handbollslag och 181 basketlag.

Självfallet är jag medveten om det inte är rättvisande att jämföra så här rakt över. Basketen och handbollen är inne i sin säsong. Lundaspelen är prestigeturneringar i de äldre grupperna, Skånecupen mera en lovturnering i en form som inte är ”riktig” fotboll. I gengäld behövs inte elva spelare för att mönstra ett lag.

Könsskillnaden är stor. I Lund var det i stort lika många tonårslag från båda könen i handboll, ett visst pojkövertag i basket. Fotbollen var inte i närheten av jämställdhet. 106 12—13-årslag för pojkar, 27 för flickor.

***

Ta siffrorna och jämförelserna för vad ni vill! Men lite eftertanke hos någon fotbollsledare borde de väcka.

***

Ser man till det ringa antalet deltagande lag i flickklasserna finns det anledning att än en gång fundera över hur Malmö i en framtid skall ha underlag till tre elitdamlag.

                                                  
                 ***

705 handbollslag, 527 fotbollslag och 404 basketlag har varit sysselsatta i Lund och Malmö under helgerna. Imponerande.

Ungdomsidrotten är stor.

Men det finns mycket att förbättra.

I går hade jag en nyårsförhoppning på min blogg att min morgontidning Sydsvenskan skulle skildra den breda, djupa idrotten grundligare.

I dag fick jag ett besked, tidningen bjuder redan på husmanskost. Så stod det i en krönika.

Jaså, är det så? Vilken självbild har redaktionen? Det är en självklar fråga. En annan är: Är kunskapen om regionens idrott så bristfällig att man verkligen menar det man skriver?

Vad säger elitlagen i bowling och badminton – både med internationellt meriterande aktiva – och squash? Hur ofta får vi läsa om alla de duktiga utövarna i taekwondo, och andra av kampsporterna, bågskytte, kanot, short track, ja, listan över regionens många idrotter med elitaktiva kan göras verkligen lång,

Vi har inte fått läsa om att MAI 2019 för andra året i följd blev bästa SM-klubb i friidrott. Hur ofta bevakar man de stora inomhustävlingarna i Atleticum, oftast med friidrottare från Skåne, och utlandet, av hygglig klass.

Och inte har vi fått läsa om att Malmö KK efter några års regress klubbmässigt åter finns i Sverigetoppen i simning.

Min husmanskost är definitivt mer varierad än krönikörens.

***

Äntligen har så Sydsvenskan i krönikeform kommenterat sammansättningen av Malmö FF:s nybildade damtrupp. Det är ett svansande likt den berömda kattens kring den heta gröten. Det är inga klara besked, mest det ena eller det andra.

Krönikören, det är Max Wiman, har tidigare gett supporterjournalistiken ett ansikte. Det har nu kompletterats med naivitetens. Han har minsann frågat spelarna varför de valt MFF: Det fanns en genuin önskan att spela med sitt favoritlag,

Inget om idrottsliga ambitioner. Och inte en relevant fråga om de ekonomiska villkoren vid kontraktsskrivningen. Vad vill spelarna få ut av något år på korpnivå (tidningen använder själv denna benämning)? Knappast någon i den nuvarande truppen kommer att spela elitfotboll. Åldern kommer att ta ut sin rätt. Spel i division 4, 3, 2 och kanske till och med i division 1 för ett helt lag skapar inget elitlag. Märk att Dösjöbro IF, varifrån elva plus två spelare kommer, var chanslöst i kvalet till Elitettan mot Jitex, 0—4 och 0—3.

MFF kommer att under hela resans gång att tvingas värva spelare. Den egna ungdomsverksamheten, som väl ännu inte startat, kommer inte att kunna leverera tillräckligt många spelare när det är dags för Allsvenskan.

Frågetecknen hopar sig.

Wiman avslutar: De som inte tycker det inte är journalistiskt intressant (min anmärkning: hur MFF förändrar de skånska villkoren på damsidan) förenklar verkligheten.

Självfallet är detta intressant. Artiklarna har lästs av många. I min enkla värld är det intressant att fundera över hur MFF skall få plats bredvid FC Rosengård i Europa och LB 07 i Malmö. Och hur inverkar flicksatsningen på övriga föreningars verksamhet? Och hur ser fotbollskartan i Malmö ut? I tidigare inlägg har jag ställt frågorna. Men dessa aspekter har jag inte läst om i någon SDS-krönika.

Att följa MFF-damernas seriespel med mer än resultat och tabell – som man gör med damlaget i Redhawks försök att nå högsta serien – vore en skymf mot så mycket elitidrott i regionen.

Det finns mera näringsrik husmanskost att servera än division 4-fotboll för damer. Det är faktiskt nivå 6.

På min bloggplats kan man se vad jag skrivit den aktuella dagen tidigare år.

Den 1 januari har det oftast varit förhoppningar och önskemål om det nya året.

Och oftast har det gällt en bredare idrottsbevakning från Malmömedias sida och att några starka krafter inom den skånska friidrotten försöker vända en kantrande skuta. De här önskemålen finns självfallet kvar men på 2020-års första dag får det bli utan kommentar.

***

Men just innan jag sätter mig ner för att skriva, ser jag på Skånesport.se att den flitige och kunnige Ole Törner skall sluta och övergå till en ny site, Fotboll Skåne som bara – så står det – skall skriva om Malmö FF och Helsingborgs IF. MFF-medlemmen Törner har förstås skrivit allra mest om sitt kära MFF, men har även ägnat kraft åt andra klubbar och andra sporter än fotboll.

Så redan några timmar in på det nya decenniet försvann en av mina nyårsönskningar. Men man är luttrad.

***

Ungdomsidrott har alltid legat mig väldigt varmt om hjärtat som ledare/tränare, idrottslärare och även som journalist.

Jag beundrar de ledare och tränare och deras föreningar som, många gånger oavlönat, gör ovärderliga insatser för det svenska samhället. De är kunniga.

Men samtidigt vågar de inte lyfta blicken och ta del av de rön som forskare inom idrottens områden kommit fram till: Barn och ungdomar som sysslar med olika idrotter blir ofta bättre än de som endast ägnar sig åt en. Och inte minst, de blir kvar inom idrottsrörelsen åtskilligt längre.

Det är något som inte är sunt inom den svenska idrotten när den åldersmässigt är som störst vid 11,5-årsålder.

***

Klubbarna/ledarna/tränarna är rädda om ”sina” ungdomar. Deras intressen och förhoppningar är viktigare än ungdomarnas utveckling. Kanske något att fundera över när diskussionerna om Barnkonventionen är aktuella?

Jag är naturligtvis inte dummare än att jag förstår att klubbarna är rädda om sina medlemmar och aktiviteter. Det är de som ger bidrag. Samtidigt: Blir den aktive kvar i gemenskap några ”extraår” jämnar det ut sig.

***

För en tid sedan såg jag ett tvinslag on Ekerö IK, från Ekerö, en ökommun i Mälarens östra del, några mil nordost om Stockholm med 28 000 innevånare.

EIK är en flersektionsförening med aktivitet i innebandy, ishockey, fotboll, badminton, bordtennis, bågskytte och armbrytning. Klubben med närmare 2 000 medlemmar har förstås exceptionellt bra förhållanden, alla lokalerna fanns inom ett begränsat område. Men all organisation år ut på varje åldersgrupps träning eller tävling aldrig skulle kollidera. EIK:s ungdomar ställs aldrig inför ett val inom den egna klubben.

***

Ett idrottsligt idealsamhälle, jag medger. Men det kan väcka tankar.

Flersektionsföreningar är numera sällsynta. Men det finns, för att ta Malmö som exempel, många geografiskt begränsade områden med många utrymmen och flera klubbar med olika aktiviteter. Ta Heleneholm med fotboll och friidrott på huvudarena, med fäktning och skateboard tvärs över Ystadsvägen och med Malmö Badmintoncenter i samma kvarter som idrottsplatsen. Och inom kort kommer Heleneholmshallen efter renoveringen att utnyttjas än mer av stans största och livaktigaste ungdomsföreningar Malbas.

Det finns fler områden med liknande förutsättningar.

Men vem tar initiativet för att få ett utvecklande samarbete?

IFK Malmö är förvisso två föreningar, en för handboll och en för fotboll. Men i mitt ideologiska hjärta borde klubbarna samarbeta i ungdomsåren. Inte minst för ungdomarnas skull och utveckling. Om de sen väljer fotboll eller handboll är väl egentligen av underordnad betydelse.

***

Min nyårsförhoppning inför 2020 blir därför: Ge barn och ungdomar fler idrottsliga valmöjligheter!