I mitt senaste blogginlägg om handboll pläderade jag för en reducering av antalet lag från 14 till 10 i Handbollsligan.

Detta på grund av det sviktande publikintresset.

En annan bloggande handbollsvän (E) vill i stället öka antalet lag till 16 i en rak serie med en hemma- och en bortamatch. Han hänvisade till den tyska Bundesligan, rankad som världens bästa. Visst kan man imponeras av Kiels publiksnitt på över 10 000 och tre andra lag över 6 000.  I genomsnitt kan den tyska högsta serien visa på 4 600 i dagsläget. Fyra klubbar har dock siffror under 3 000, sistplacerade Ludwigshafen 2 100.  Detta i stora Tyskland med en annan klubbpublikkultur än i Sverige. Och glöm inte att Bundesligan är helprofessionell.

Jag gissar att de tyska storklubbarna för ekonomins skull hellre hade mött toppkonkurrenterna fler gånger än Ludwigshafen två.

En eventuell svensk utökning till 16 lag innebär inte att någon av de två ”nya” är en publikmagnet. Sett till de senaste säsongerna tyder det mesta på att OV/Helsingborg blivit en av de 16. Senast laget var upp, 2017/18, drog man 1 023 personer/match.

Jag vidhåller: Banta Handbollsligan till 10 lag med fyra inbördes möten/spelår. Det innebär, med nuvarande klubbar i toppskiktet, fler derbyn. Och derbyn lockar.

***

Vännen E påpekar också att handbollen har fler idrottsliga konkurrenter än någonsin tidigare och tillägger att tv-sändningarna är en annan anledning till att besökarna på arenorna blir färre.

Så är det självfallet.

Men kanske just därför finns det anledning att tänka nytt.

Ta gårdagen som exempel! I Baltiskan mötte HK Malmö jumbolaget Hammarby, som förvisso för en tid sedan svarade för årets jätteknall genom sin vinst över suveränen IFK Kristianstad. På tv sändes samtidigt Sävehof—Alingsås.

För en neutral handbollsvän blev valet givet: Tv:n och derbyt i väst.

Men hade HM haft Redbergslid eller Skövde eller rent av ett annat Skånelag som gäster hade valet blivit lika givet: Jag hade tagit mig ner till Baltiska hallen.

Man lurar inte den stora publikmassan. Kvalitet och spänning säljer.

Mitt val blev nog rätt. 33—20 i HK:s favör säger det mesta.

32—30 i Alingsåsfavör var dock inte så ovisst som siffrorna antyder. Alingsås hade greppet efter paus, ledde med sju några gånger mot ett Sävehof, som saknar en under tid stabil målvakt för att nå långt i slutspelet.

Men se upp för Alingsås, som år efter år tappar tongivande spelare men likväl alltid är en finalaspirant.

Nu har dessutom William Andersson Moberg, ligans kanske mest spektakuläre lirare, återhämtat sig från sin allvarliga skada.