Tre EM-matcher, tre avgöranden med uddamålet, två vinster och en förlust.

Det har varit en dramatisk inledning för de svenska handbollsdamerna.

En jämn handbollsmatch har sin inbyggda dramaturgi. En dålig, ja snudd på usel, match som den mellan Sverige och Polen i går, lämnar ingen oberörd.

Den var inte någon större idrottslig upplevelse. Några spektakulära mål blev det förstås. Annars var Filippa Idéhns målvaktsspel kanske det enda som fanns att glädja sig åt ur svensk synvinkel. I första halvlek, vill säga. Efter paus fanns inte många räddningar på hennes konto.

Paradoxalt nog gav detta den extra nerv som gav mötet den spänning som höjde intresset. Pausledningen 10—5 åts upp, polskorna var till och med i ledning, innan Sverige kunde vinna med 23—22 och därmed säkra avancemanget.

När man senare såg Serbien fullständigt springa och skjuta sönder Danmark, 30—25, var det svårt att förstå att Sverige för bara någon dag sedan hade vunnit över Balkanlaget.

Men häri ligger charmen i ett handbollsmästerskap, speciellt i ett EM utan några riktigt dåliga lag. Ingen nation är direkt chanslös, när turneringen går in i mellanrundan.

Henrik Signell, förbundskaptenen, måste dock hitta rätt. Ingen spelare har varit riktigt stabil sett över tre matcher och många har varierat i prestationerna i en och samma match. Mot Polen hade Sverige tolv spelare i målprotokollet. På sitt sätt en styrka med en sådan bedd. Men det visade samtidigt att Signell i det kritiska skedet inte hade en uppställning han hade full tillit till.

Att nå en semifinalplats för Sverige lär bli svårt. En realistisk förhoppning, med lite extra optimism, är en match om femteplatsen. Men det behövs många marginaler och då inte bara i de egna tre matcherna.

Tyvärr har en dubbelbokning gjort att jag inte kan se Sverige mot Montenegro i morgon.

***

Några fler handbollsfunderingar.

Finns det någon bollsport där målvakten har så stor betydelse som i handboll? Det är ofta hon eller han som är skillnaden mellan vinst eller förlust.

I hockey är ”alla” målvakter bra. Det gäller – bara lite överdrivet – att bli träffad,

***

Jag gillar radarparet i tv, Robert Perlskog/Claes Hellgren. Rutinerade, kunniga, lagom chauvinistiska utan att vara rädda för att kritisera samtidigt med ett avspänt samtalsläge sinsemellan inte utan viss form av ironi.

                                                                                          ***

Herrarna Perlskog/Hellgren har ”snöat in sig, i synnerhet den senare, på att kantspelarna ofta är ”nere” vid sina avslut. Så är det. Samtidigt har tendensen blivit att domarna tillåter ett försvarsbete på och innanför målgårdslinjen i allt högre grad. Det gäller både i EM och i den inhemska handbollen. Det är i min värld allvarligare.

                                                                                           ***

Nu tre matcher på handbollsprogrammet: Holland—Kroatien från EM, Lugi—YIF (eller IFK Ystad—HK Malmö) från Handbollsligan och sen Norge—Rumänien åter från EM.

En bra kväll för handbollsintresserad.