Jag prioriterade EM-finalen mellan Nederländerna (ok, då, inte Holland) och Danmark, 4—2, framför den allsvenska toppmatchen mellan Sirius och AIK.

Valet var bra. Finalen var en alldeles utmärkt fotbollsmatch. I bekantskapskretsen finns många som har sin bestämda åsikt om att damfotboll är skit. Utan att egentligen ha sett så speciellt många matcher. Själv är jag ingen frekvent åskådare till fotboll för damer, varken på plats eller via tv. Följde dock EM- fotbollen så där, en hel match då, en halvlek då och då, men hoppade över mer än hälften av matcherna. Det var blandad konfekt, några bra matcher, några sämre och några usla. Precis som vid ett mästerskap för herrar.

Rent generellt vill jag påstå att damfotbollen på den här nivån höjts en hel del under den senaste perioden. Även målvaktsspelet. Trots en del genanta misstag. Vidhåller fortfarande att det ibland osäkra målvaktsagerandet beror på att målen är för stora för kvinnor. Måtten är fastställda efter männens storlek.

Den allmänna kvalitetshöjningen gäller inte Allsvenskan, som stundtals är torftig.

***

 Intressant att några ”nya” nationer kunde utmana de stora och etablerade länderna.

Men rent allmänt saknas öst, bara Ryssland bland 16 finallag.  Speciellt Balkan. I de andra stora lagbollsporterna för damer finns i alla internationella mästerskap nästan alltid någon eller några Balkanationer med i slutspelet. Men så icke i fotboll. Fortfarande är fotboll för damer underutvecklad i stora delar av Europa.

***

Domarna – det är damer som dömt EM-matcherna – har i vissa fall blivit hårt kritiserade. Jag har tydligen haft tur i mitt matchval. De domare jag sett har varit alldeles utmärkta. Lite elakt vill jag påstå att de avgörande misstagen var färre än de vi sett i Herrallsvenskan under den här säsongen. De har varit alltför många. Inkonsekvensen mellan -- och även i en och samma match -- de olika domarna har varit anmärkningsvärt stor. Nivån för att få en varning har exempelvis varierat alldeles för mycket.

***

Såg någonstans att finallagen hade mycket att tacka bland annat FC Rosengård för framgångarna och det fina spelet. Ett antal av medaljörerna har spelat eller spelar Sverige.

Må så vara … Men man kan ju vända på det hela. De många importerna – inte minst i Rosengård -- har ju inneburit att många unga svenskor med talang fått stå tillbaka för utländska spelare och hindrats i sin utveckling. I den bästa av världar hade Sverige då kunnat mönstra ett bättre lag än det lite stabbiga som inte gjorde särskilt bra för sig i Holland (som det känns rätt att skriva).