Förstasidan i dagens Sydsvenska hade några rader ”MFF-chatt drog storpublik”.

När jag så småningom kom fram till sidan B 15 fann jag att den nye MFF-tränaren Magnus Pehrsson hade chattat med läsarna. Vad intressant hade han då att berätta?

Jag förutsätter att den som valt ut frågor och svar gjort det ur en journalistisk synvinkel. Men fanns det verkligen inga intressantare frågor än vad Magnus Pehrsson gillade för mat, vad för sorts kaka han tycker om eller var han skall bosätta sig?

I min värld fullständigt likgiltiga frågor/svar.

Jag förstår att tidningarna – det gäller alla – vill ha engagerade läsare, men någon måtta får det väl vara. Kraft och resurser måste läggas på kvalitet.

Jag har skrivit det tidigare: Varför skall en medarbetare samtidigt som hen till papperstidningen skall skildra en fotbollsmatch, sätta betyg och eventuellt också skriva en krönika/analys dessutom till nätet meddela varje litet sketet inkast?

Det blir ju varken hackat eller malet. Kvaliteten sänks för några klickars (=följare på nätet) skull. Men man redogör aldrig för hur många som följer matcherna via tidningarnas direktrapportering. Varför?

I Journalisten, fackorganet, menar man ideligen att kvaliteten försämras i jakten på just klickar. Så är det naturligtvis.

***

Jag hade någonstans sett att Djurgården skulle presentera sin nye fotbollstränare i går. Under eftermiddag och kväll hade jag annat för mig än att söka på nätet efter vem det nu skulle bli.

Men inte ett ord i dagens Sydsvenska att det blev Özcan  Melkemichel. Kanske gårdagens intressantaste fotbollsnyhet i Sverige.

Jag fick ta hjälp av nätet.

Skall det vara så?