Malmö FF är fortfarande en av de starkaste kandidaterna att vinna Fotbollsallsvenskan.

Man föranleds att tro något helt annat när Malmötidningarnas krönikörer/bloggare analyserar matchen mot BK Häcken, 0--3.

Jag ser dock något positivt i den senaste tidens skriverier. Den självbild som MFF-familjen har om föreningen -- Åge Hareide pekade tydligen i den riktningen vid den efterföljande presskonferensen -- och dess storhet som en klubb alltid redo för långa avancemang i de europeiska turneringarna fick sig en rejäl törn. Samma bild har den kvintett av Malmöjournalister som nästan dagligen följer MFF framfört. (Jag läser er, så jag vet!)

Jag har sett många artiklar om hur MFF skall agera i Europa och då har det inte rört sig om matcher i någon tidig kvalomgång.

En skribent medger till och med att han kanske i alltför hög grad fångats av den hybris som omger MFF och som han själv varit med om att skapa.

I höstas angreps SVT:s expertkommentatorer Markus Johannesson och Daniel Nannskog för att de menade, att MFF haft marginalerna med sig i kvalet till Champions League. Bara under de senaste dagarna har jag sett samma uppfattning av två medlemmar i ”MFF-kvintetten”.

För så är det. Det är i väldigt många fotbollsmatcher som marginalerna avgör.

Lite motgång kan öppna även ljusblå ögon.

***

Det fanns delvis marginaler även i går. MFF var bra i en dryg kvart, stressade och pressade Häcken, som räddades av två strålande parader av Christoffer Källqvist. Ett hemmamål och matchen hade förmodligen sedan sett annorlunda ut.

Vad hände egentligen då med MFF? Orkade man inte? Oscar Lewicki hade ju i inledningen nästan själv raderat ut Häckens offensiva mittfält.

När så Häcken rett ut MFF-stormen, visade göteborgarna att de är ett mycket bra lag, taktiskt, kreativt, snabbt och med en hög lagmoral när stortlangen Simon Gustafson är på rätt humör.

***

Jag erkänner att jag har en viss känsla för BK Häcken. Av olika anledningar.

I min värld är det märkligt att ett/en lag/klubb med sådana kvaliteter på och utanför plan röner så lite intresse. Jag hoppas att den nya arenan på Hisingen skall bidra till ett betydligt ökat publiksnitt.

Häcken har på senare år tappat toppskyttar som Mathias Ranegie, Daniel Larsson, Warris Myead, Mustafa El Kabir och talangen Carlos Sandberg.

Det är inte lätt att ersätta så många mål säsong efter säsong.

Peter Gerhardsson, tränaren, är tydligen även duktig på att ge tidigare skadade spelare med stukat självförtroende tid att återkomma till den yppersta eliten, som nu Ivo Pekalski och Jasmin Sudic, som dock gjorde en bra säsong i Mjällby.

Och visst visade Dardan Rexhepi i sitt korta inhopp en förbättrad teknik?

Oscar Lewicki sa i en lång artikel i Offside efter flytten från Bayern München att Häcken var det bästa valet för att utvecklas i Sverige.

Det finns en del som tyder på detta.