Friidrottens SM-kostym är för stor.

I alla fall den man sytt upp inför ett samlat stafett-SM.

För några dagar sedan skrev jag om det klena antalet skånska lag. Men sett över hela spektret är det oroväckande tunt. Klart är att det inte finns underlag för de tre åldersklasserna, seniorer, 22 och 19, speciellt inte på damsidan.

På 4x100 deltog 5-4 och 5 lag, på långa stafetten 4-5 (19-åringarna har inte denna distans) och på 4 (eller 3) x800 4-3-2.

Herrsídan var marginellt bättre men i P 19 på 4x100 meter ställde exempelvis bara tre lag upp.

Hur intressanta är lopp med så få deltagare?

Är så klena SM-startfält värdigt en så fin idrott som friidrotten?

Jag tycker inte det. Det enklaste receptet är att stryka en av dessa åldersklasser och strunta i den internationella åldersindelningen. Ta bort 22-årsklassen och låt 18-, 19- och 20-åringarna tävla gemensamt!

Gör i alla fall något!

Åtgärden att i några klasser ändra från 4x400 meter till 3x400 har inte hjälpt.

***

Dessa betraktelser om ett klent SM är gjorda helt utanför ett resultatperspektiv. Vädret lär inte ha varit speciellt gynnsamt i Sollentuna.

Men vid ett resultat hajade jag till. Bronset på 4x1 500 meter för herrar togs på tiden 16.40 Den sämsta sedan 1936.

Jag kom att tänka på SM i Hässleholm 1979, då Heleneholms IF kom femma med tiden 15.24 I laget sprang Håkan Petersson. I går kom hans duktige grabb Henrik hem med ett SM-brons för MAI med en tid som var 76 sekunder sämre.

Jag tror att den gode Håkan vid frukost- och middagsbordet ute i Sibbarp några gånger konstaterat:

-- Det var bättre förr ...