Så kom den då MFF:s första poängförlust den här säsongen. Och genast blir det en storm i massmedia och bland fans om två eventuellt uteblivna MFF-straffar.

På plats var det omöjligt att helt klart se vad som hände. Men ok, min syn är inte som i gamla dar och glasögonen är inte blåfärgade som mina före detta, förvisso yngre, journalistkollegers.

Återigen fick man förlita sig på tv-bilderna -- domarnas värsta fiende. Tv-kommentatorerna är förstås inte de främsta regelexperterna men deras olika tolkningar visar hur svår “Rosenbergsstraffen” var att bedöma. Det var en sådan situation som alltid kommer att diskuteras. En domare kan i liknade fall aldrig få ett godkännande från båda parter.

Jag är övertygad om att MFF i en motsvarande situation fått domslutet mot sig, hade tonläget varit lika högt. Fast tvärtom.

I “Johanssonfallet” känns det väl ur rättvisesynpunkt bra, att två fel av domarteamet inte resulterade i en kanske avgörande straffsignal. Det var offside på Peter Jansson i momentet före kapningen av Erik Johansson. Till domarteamets försvar kan man tillägga att det var sällsynt rörigt framför Djurgårdsmålet.

Lite förnumstigt är det kanske på plast att påpeka att en straff inte är lika med mål. Men en ypperlig målchans.

Och jag har heller aldrig sagt att domaren var bra.

***

Ibland läser och hör man underliga uttalanden från idrottsutövare. Som nu från Pontus  Jansson, MFF-innerbacken. Två gånget drällde han med bollen med resultatet ett mål i baken och en fin Djurgårdenmöjlighet till.

“ Jag och några andra spelare i laget står inte för en fotboll där man skickar upp bollen på läktaren”. Ungefär så förklarade han sina misstag.

Det finns betydligt bättre spelare än Pontus Jansson som sparkat långt i liknande situationer. Och jag har sett honom göra det själv också vid åtskilliga tillfällen.

Gör han fler sådana misstag, och med denna inställning, inför hugade inköpare lär han få stanna kvar i MFF säsongen ut. Den tuffa proffsvärlden kräver cynism.

***

Jag har aldrig träffat MFF-tränaren Åge Hareide. I intervjuer i olika media är han alltid leende och ger ett mycket sympatiskt intryck.

Men när man i dessa tider inom fotbollen pratar om respekt och goda förebilder falnar ganska mycket av glansen kring Hareide.

Det långa utbrott han fick i går i samband med Rosenbergs incident gentemot fjärde domare är inte värdigt en representant för en klubb som vill stå för andra värden än vinster på plan.

Att så ljudligt och länge protestera mot ett domslut -- precis framför en del fanatiska åskådarna som blått ser ett lag -- gör man inte om man vill vara ett bra föredöme.

Att Hareide inte blev uppvisad på läktaren är en gåta. En spelare hade definitivt fått rött kort för ett liknande beteende.

Om detta har jag inte läst något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...