Så var det då dags för spelare och journalister att åter plocka fram klichén ”Parkera bussen”.

Det gäller förstås kommentarerna efter matchen Malmö FF—Gefle. Vad vill kritikerna att Gefle skulle göra?

Förmågan räckte helt enkelt inte till att för att spelmässigt utmana detta fantastiska (ja, jag får det intrycket när jag tar del av delar av Malmöpressen efter vårens tävlingsmatcher) MFF. Gefle försökte, lyckades hyggligt inledningsvis, och när man sedan vid några tillfällen fick kontroll på bollen gjorde man försök att flytta upp laget. Men motståndet var för bra. Bollinnehavet blev snabbt åter MFF:s. MFF tryckte på.

Vad fanns för alternativ för Gefle? Skulle laget inte försvara sig? Är det inte en given försvarsregel att i defensiven ha sina spelare på rätt sida av boll och motståndare? Jag trodde det.

Ville MFF luckra upp Gefles försvar borde man väl lätta på trycket, skapa större ytor på Gefles planhalva. Ytorna kom när Gefle forcerade något för att försöka nå en kvittering på slutet. Men utan den defensiva Gefletätheten kom öppningar för MFF att utöka ledningen.

Hade Gefle spelat på samma sätt hela matchen kunde det lätt blivit ett ras. Och vilket lag vill inbjuda till det?

Det var ju trots allt en match mellan två lag/klubbar med helt olika förutsättningar och målsättningar.

Gefles chans att ta poäng låg i ett organiserat försvar.

Varför kritisera detta? Taktik är en del av den fascinerade fotbollen.

Jag har också sett MFF ”Parkera bussen” – det vill säga att i vissa matcher och under några perioder blivit tillbakapressat.

Men då heter det något annat.

Sluta använda klichéer!

 

Rolf Liljeblad

16 april 2014 22:10

PARKERA BUSSEN är ingen kliché utan en metafor. En ny, fräsch och kul sådan, då uttrycket bär en stark bild och har tillkommit rätt nyligen. Extra fyndig eftersom den har 'bortalagens försvarsstrategier' att tacka för sin tillkomst.
Upphovsmannen skapade en briljant metafor av sin uppfattning om hur spelarbussen bildligt parkerades framför gästande lags mål.
Den har lång förbrukningstid kvar innan den övergått till en kliché (=sliten fras, SAOL), typ 'bollen är rund', 'en match i taget', 'ta tag i spelet', 'spela vårt eget spel' etc, för vilka man gärna betackar sig. Floskelchampionatet vinner nog ändå hockeyns 'vi måste börja åka skridskor'?
I övrigt delar jag helt MM:s analys om hur resurssvaga lag måste agera för att
kunna bärga livsviktiga bortapoäng ur lejonens kulor. Empatilösa hemmablinda journalister ska respektera landsortslagens beundransvärda fleråriga kontrakt i högstaligan, istället för att förringa deras ojämlika överlevnadskamp.
Länge leve Åtvid, Mjällby och Gefle!

Magnus Månsson

17 april 2014 09:49

Jag tycker att frasen Parkera bussen nu används så ofta att den fyller SAOL:s krav.
Det är ju till och med så att även hemmalagen parkerar bussen fast man tagit den egna bilen till matchen. Om man nu vill ironisera lite.
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så försvann då två av de topptippade lagen från höstens medaljstrid i Allsvenskan. Häckens och Djurgårdens söndagsförluster går näppeligen att reparera. De här båda lagen tillsammans med Malmö FF, AIK, Hammarby och Elfsborg var de hetaste medaljkan...

En rejäl genomklappning. Och en match med många marginalavgöranden. Så såg min lördagsfotbollsunderhållning ut. Att som Inter förlora en final i Champions League med 5—0 är genant. Att ett lag från ett land med en fotbollstradition prägla...

Förra helgen avgjordes SM i stafetter. Malmö AI var den stora dominanten. På seniorsidan blev det tre guld och ett silver. Efter poängberäkningen 3, 2, 1 blev det alltså 11 poäng, lika många som Spårvägen. På junior- och ungdomssidan var MAI öv...

Det har blivit mycket fotboll den senaste tiden. Så år det förstås ofta men att se tre matcher på plats är numera en ovanlighet. Några funderingar kring matcherna. Lördag. FC Rosengård—BK Häcken, 0—1 i damallsvenskan. Vi var någo...

Ystads IF avslutade sin stålande säsong med att vinna SM-finalsviten med 3—1 över att verkligt bra Hammarby. De fyra matcherna har bjudit på de ingredienser som ger handbollen det där lilla extra, ovisst in i det sista, fart, tuffhet, oftast ...