Det är inte lätt för en åldrande man att hänga med i fotbolldiskussionerna.

Nya ord och begrepp dyker upp, som nu expected goals och soft penality. Jodå, jag förstår ordens betydelse men egentligen inte vad de innebär.

Domarna kom blickpunkten i den senaste omgången i herrarnas allsvenska. Deras svåra jobb skall nu ha ytterligare en parameter att ta hänsyn till. De skall även ta i beaktande hur spelförande lagen är. Det menar nämligen Malmö FF:s tränare Henrik Rydström i ett citat i måndagens Sydsvenska och även på tidningens site.

”Vi får sex frisparkar på 90 minuter. Det är sjukt när vi är spelförande.”

SDS redovisade statistik visade på fyra MFF-frisparkar,  så ”orättvisan” var än större.

Vad menar karln egentligen?  Allt Rydström gör och säger i dessa dagar är ju oomtvistligt. I alla fall enligt Malmömedia.

Jag hänger i alla fall inte med. Vad innebär att vara spelförande?  Är det att ha större bollinnehav i ett långsamt tempo långt från motståndarmålet? Tveksamt, eller?

Det är ett spel som inte heller utsätter motståndarnas försvar för stora svårigheter och skickliga spelare kan lätt avvärja farligheterna utan att använda förbjudna metoder.

Så kan man tolka statistiken.

Och Henrik Rydströms uttalande som ett dåligt försvarstal för de två förlorade poängen mot BK Häcken.

Nu har svurit i MFF-land.

***

Tack vare att Häcken spräckte MFF:s segersvit och Elfsborgs vinst över Norrköping i går lever den allsvenska guldstriden. I alla fall tills på söndag, då Elfsborg gästas av ett MFF med Anders Christiansen. När man nu pratar om domarinsatser och marginaler är bedömningen av danskens vårdslösa stämpling av Samuel Gustafson den mest kontroversiella och avgörande. Ett rött kort hade haft inverkan på två toppmatcher.

Större än att domarna skall ta hänsyn till vilket lag som bedöms vara mer spelförande.

Jonas Kanje, Sydsvenskans chefredaktör, ägnar sin söndagskrönika åt relationen mellan tidningen och Malmö FF.

Jag är fullt enig med honom att MFF är regionens främsta idrottsförening och värd stor uppmärksamhet. Att diskussionen blivit aktuell beror givetvis på att nuvarande aktuella allsvenska framgångarna för herrlaget. Jag tillhör dem som läser allt. Och det är mycket. Men samtidigt saknar jag mycket. Den samlade idrotten utanför MFF är ju totalt oerhört mycket större.

Kranje skriver:

Vår absolut starkaste lojalitet känner vi till er som läsare.

Är det sant? Var finns lojaliteten till dem som har andra fotbollsfavoriter än MFF och till dem som har andra idrotter än fotboll som huvudintresse?

 I min enfald inbillade jag mig att en av SDS:s uppgifter är att skildra det allmänna hälsoklimatet i regionens idrottsvärld. Infallsvinklingarna finns.

***

I dagens Sydsvenska saknade jag text från första SM-finalen för herrar i handboll mellan IFK Kristianstad och Sävehof, 29—34. Förvisso bara första matchen, och förvisso tillhör Kristianstad inte den region som tidningen närmarkerar.

Men handbollen är stor bland tidningens läsare. Det är jag övertygad om. Nu fick man nöja sig med ett citat, där en av planens giganter Elias Skipagötu berömde segerorganisatören målvakten Simon Möller.

***

Det var en bra match. När spelet flyter för Sävehof är det hög idrottslig konst. Tyckte dock det var underligt att Sävehof med knappt men klart grepp om händelserna började spela 7 mot 6. Det var inte alls lyckat och det gav en öppning för Kristianstad med tre mål i öppen bur.

Matchen visade att Sävehofs bredd är bättre. Men att man denna gång var beroende av sin storspelande målvakt Simon Möller. Trots den tuffa konkurrensen på målvaktssidan måste Möller vara en konkurrent om en plats i kommande landslag. Även i ett mästerskap.

***

Åter till tidningsbevakningen av SM-finalen. Det är bara att konstatera att matcherna ligger tidsmässigt fel. Den allsvenska fotbollen och hockey-VM puttar man inte bort från ett trångt utrymme. Samtidigt sänder tidningarna sina profilerade medarbetare till andra uppdrag.

Aftonbladets Johan Flinck, riksmedias flitigaste och kunnigaste handbollsexpert, var inte på matchen.

AB bevakade finalen via CMore och vi som också följde matchen i tv fick ingen ny information.

Handbollen har ingen prioriterad plats i massmedia.

En intensiv period väntar för oss med ”nördintresse” för inhemsk fotboll och handboll.

Kanske tur att mitt intresse för hockey-VM är begränsat. Känner knappt igen en enda svensk spelare.

Det är en fördel att man i det moderna mediasamhället har möjlighet att spela in matcher och till och med med lite fördröjning se matcher från start. För kollisionerna i tv-tablåerna blir många. I tidningsvärlden lär handbollens SM-finaler komma i kläm. Ja, inte i Kristianstad och Höör (Skånskan och alerta Skånesport.se) förstås. I min tidning, Sydsvenskan, har semifinalerna trots det skånka inslaget inte ens haft fullständiga facit.

***

Redan om några timmar är det dags för en högtid, herrarnas cupfinal mellan Mjällby och Häcken. Till tv-fåtöljen går jag med blandade känslor. Jag håller i de flesta idrottsliga sammanhang på den lille. I så fall vore ju Mjällby det givna valet.

Men sedan jag 2011 hörde Häckens Dennis Andersson berätta om sin klubb och Gothia cup har jag som medlem stöttar BK Häcken. Så var det sagt. Hisingeklubben var ju då den lille och ofta sedd över axeln. Ur min synvinkel har klubbens sympatiska framtoning inte förändrats trots de senaste årens framgångar.

Och eftersom en min närstående har Kalmar FF som favoritklubb kommer jag att hålla tummarna för Häcken. En vinst för Göteborgslaget innebär att KFF får spela i Europa under sommaren.

Men jag kommer inte att deppa vid Mjällbyvinst. Inte minst för min gode vän Steffs skull, inbiten Mjällbyanhängare.

En önskan har jag dock: Ingen förlängning. Båda finallagen spelar nämligen redan på söndag, MFF—Häcken, Djurgården—Mjällby.

Vid nästa veckoslut skall det spelas en allsvensk omgång till. Hård belastning för finalalegen.

***

Och under denna period skall det spelas kanske tio SM-finaler i handboll.

Nu tror jag inte det blir tio matcher. Sävehofs damer är i skarpt läge för starka för H 65 Höör, som inte får favören att spela på hemmabanan. Den håller inte måttet för finalspel. Ersättningsarena blir Eslöv.

Men hur gärna hade jag inte unnat lagkaptenen i Höör, Tilda Winberg, att få lyfta SM-bucklan. Jag har sällan eller aldrig sett en mera lojal spelare än Tilda, som klarar av olika roller utmärkt och som haft en lysande utveckling.

Tilda Winberg är min favoritspelare i damernas liga.

Tips: 3—0 till Sävehof.

***

Svårare är det på herrsidan.

IFK Krististansstad vann grundserien klart, segrade också i Svenska cupen.

I grundserien blev det kryss i Partille, vinst för Sävehof i Kristianstad, enda hemmaförlusten i serien för IFK. I inget av dessa möten var Elias Skipagötu, slutspelets kung, med. Sävehofs trupp var under stora delar av säsongen sargat av skador. Nu är den intakt.

Det talas om Kristianstads fina bredd. Jag håller inte med. Tränaren Stian Tönnesen använder den i så fall inte. Precis som under HK Malmötiden litar han på förvånansvärt få spelare.

I mina ögon är Sävehofs trupp betydligt bredare. Och tränaren Michael Apelgren har gett fler spelare förtroende och matchvana.

Kristianstad lär ha större tyngd, men också trögare fötter. Det kommer motståndarna kvickare fötter att utnyttja i båda ändarna av planen.

Målvaktsspelet är som alltid oerhört betydelsefullt. Kristianstads Espen Kristensen har sina toppar, höga sådana, men Sävehofs Simon Möller är i sina inspirerade ögonblick – och de är många – minst lika bra och hans standard är jämnare.

Publikmässigt har Kristianstad ett övertag.

Men Sävehof är ett bättre lag.

Och så har man Elias Skipahgötu. Och William Andersson-Moberg och Oli Mittun, inte att förglömma.
I denna position som spelmotor är Matis Helt Jepsen för ensam. Hans form har dock varit strålande på sistone.

Tips: 3—1 till Sävehof.

***

En önskan: Att CMore låter Patrik Westberg och Charlie Sjöstrand ha hand om alla finalerna. Känsla, humor och kunnighet ger en extra krydda åt sändningarna.

Åtta raka segrar snackar man inte bort.

Som nu Malmö FF:s inledning av årets allsvenska i fotboll.

Det tyder på skicklighet och marginaler, både tidsmässiga och vid en massa situationer runt om på plan. Utan att på något sätt förringa de 24 inspelade poängen har bollen hittills studsat den himmelsblå vägen.

I dagens 1—0-seger mot Halmstad var jag väldigt förvånad över MFF:s överlag usla passningstempo. Man tillät matchen igenom ett defensivt inriktat och skickligt HBK att få ett  kompakt försvar. Det kan inte ha kommit överraskande att HBK skulle försvara sig lågt.

MFF-tränaren Henrik Rydström ironiserade i sina kommentarer att HBK hade hela laget i egna målområdet. Må så vara, men det var det egna undermåliga passningstempot som tillät HBK att så länge och effektivt försvara sig. Hemmamålvakten Malkolm Nilsson-Säfqvist, en av seriens stabilaste, behövde faktiskt inte göra några svårare ingripanden. MFF:s avslut – förutom Patriot Sejdius segermål – tämligen harmlösa.

***

Discoverys rikliga besättning håller ojämn kvalitet. I dag var Johan Arneng expert i matchen HBK—MFF. Gång på gång berömde han MFF:s höga tempo. Var fick experten det ifrån? Till och med Rydström efterlyste i paus en bättre intensitet av sina spelare.

Johan Arneng tillhör inte mina favoriter.

***

Nästa MFF-match är Häcken hemma på söndag. På torsdag spelar Häcken final i cupen mot Mjällby. Ett tufft program för Häcken. Liksom för Mjällby, som på söndag möter Djurgården,

Vän av ordning har väl rätt att fråga varför dessa matcher inte flyttas till måndag,

För den sportsliga rättvisans skull.

Att se den handbollsklubb man följt under längst tid i livet utklassas i en SM-semifinal borde smärta mer än det gjorde.

Men som handbollsvän och allmän vän av kreativ idrott föredrar jag att reservationslöst hylla Sävehof efter 37—27 mot Ystads IF. Det var propaganda utöver det vanliga. Sällan – nej, aldrig -- har jag sett så många finesser och spektakulära aktioner i en match mellan två svenska lag. YIF-spelarna bidrog också med några rariteter. Det skall vi inte glömma!

Men det mesta förbleknade i jämförelse med färingen Elias Skipagötus alla konststycken.

Man kan aldrig med rättvisa jämföra olika tiders stjärnor. Idrotterna är under ständig utveckling. I den högsta svenska ligan har Kjell Jönsson, under 1950-talet utsedd till världens främste spelare, och Magnus Wislander, internationellt korad som 1900-talets främste manlige spelare, haft stora avgörande roller.

Elias Skipagötu har jämförts med dessa båda och andra storheter från olika epoker i svensk handbollshistoria. För mig är det en omöjlig jämförelse. Jag nöjer mig med att konstatera att Elias Skipagötu är den mest spektakuläre och mest sevärde lirare som spelat i den högsta svenska ligan.

Det som gör Sävehof extra svårt att neutralisera är att det finns fler skickliga spelare med en  bred repertoar. Lyckas man temporärt få stopp på Elias Skipagötu tar hans kusin Ola Mittun över men framför allt William Andersson-Moberg. På plan tillsammans ger Skipagötu och Andersson-Moberg alla försvar extra huvudbry.

***

Gårdagens semifinal mellan Hammarby och Kristianstad, 30—31, höll också hög klass med spänningen som en extra krydda med segermålet sekunder före slut.

Hade gärna sett en eller två förlängningar för att inte minst ge de många, entusiastiska åskådarna extra dramatiska minuter. Det hade de varit värda.

***

Vem är då guldfavorit?

Återkommer med mina funderingar inom kort.

Semifinalernas kvalitet har onekligen  stegrat intresset.

Lennart Samuelsson, Malmö är död. Han blev 83 år och sörjs närmast av många vänner inom svensk friidrott, Postens Kamratklubb i Malmö och Malmöavdelningen av Svensk Flyghistorisk Förening.

Lennart Samuelsson föddes i Eringsboda i Blekinge och som ung blev han medlem i Ka 2:s friidrottssektion i Karlskrona, där han mest ägnade sig åt medeldistanslöpning.

Som 18-åring flyttade ”Salle” till Malmö och blev brevbärare och stannade fram till sin pensionering inom Posten i olika funktioner inom distributionen.

I friidrott blev IK Pallas hans klubb. Åren kring 1960 var Pallas ”postarnas” förening när det gällde friidrott. Salle var aktiv på löparbanorna upp till 30-årsåldern och tillhörde skiktet under Skåneeliten på medeldistans, främst på 800 meter.

Men det är inte som aktiv han för alltid kommer att ha en viktig plats i såväl Pallas som i skånsk friidrotts historia.
I Pallas hade han under åren fram till mitten av 2010-talet olika funktioner i styrelsen. Under en period var han även tränare.

Men det var som tävlingsledare Salle blev ett välkänt namn inte bara i Malmö och Skåne utan även i utlandet, främst då i Danmark. Han introducerade Malmömilen, ett stadslopp i stan, där några av dåtidens världsstjärnor fanns på plats. Ett av Skånes mest klassiska terränglopp, Milbers, som löptes i Törringelund, försökte han blåsa liv i genom att förlägga loppet till Beijers park. Båda dessa lopp försvann dock från tävlingskalendern.

Men Lennarts idrottsliga livsverk består, Pallasspelen.

Från en anspråkslös tävling i den mörka Kombihallen på Stadionområdet 1982 via den då moderna inomhusarenan Atleticum 1992 utvecklades Pallasspelen till en av Sveriges största och mest välorganiserade inomhustävlingar. Upp mot 2 500 starter har noterats vissa år.

Att Pallaspelen blev så populär, inte minst hos de danska föreningarna, var till största delen Salles förtjänst. I 34 år var han noggrann tävlingsledare som såg till de aktivas bästa. Han avtackades hjärtligt av stora delar av Friidrottsverige vid tävlingarna 2016. Då pekade Salle inte utan berättigad stolthet på Pallasspelsrekorden. Listan visar på vilken klass det är och har varit på tävlingen, även i ett internationellt perspektiv.

Ett av kännetecken för hans ledarskap var att han såg till att funktionärerna hade det bra och tackades för sitt ideella arbete. Några veckor efter Pallasspelen inbjöds alla trogna funktionärer till en måltid, som avslutades med en av Salle komponerad, svår frågesport i ämnet friidrottshistorIa, ett av hans specialintressen, tillsammans med längdåkning på skidor.

Vid de samarrangemang,  som SM, European Masters Games och landskamper, som Malmöklubbarna gemensamt arrangerat, var Salle alltid en kunnig representant för IK Pallas.

2008 erhöll Salle Skånes Friidrottsförbunds plakett i guld, Årets ledare. Mycket välförtjänt.

Ett långt liv som framgångsrik och uppskattad idrottsledare är slut.

Genom Pallasspelen kommer Friidrottssverige länge att minnas Lennart Samuelsson.

Friidrottsvännerna genom

Heidemarie Petersson

Lennart Fahlback

Lars Johnsson

Magnus Månsson

Jag var i Uppsala under helgen.

Såg SM-finalerna för ungdomar och juniorer i basket, Final 4, och handboll, Final 8.

Och så turistade jag och gjorde ett besök i Uppsalas pampiga domkyrka.

Ungdomsidrott fascinerar mig, de tre finaldagarna var upplevelser och berikande på många sätt. Mest imponerad blev jag över Uppsalas möjlighet att kunna erbjuda två arenor som under samma tak kan arrangera två så stora turneringar.

Basketen med sina 40 finallag höll till i anrika Fyrishov med fyra hallar med varierad publikkapacitet men alltid välbesökta med mellan 200 (fullsatt) och 1 000 i stora A-hallen.

Men arena och publikintresse förbleknar i jämförelse med handbollen i IFU-arena. Här fanns fem planer, en A-hall med 2 500 sittplatser och ytterligare fyra planer med läktare för 500 personer plus ett stort antal ståplatser. A-hallen var fullsatt vid några matcher och vid det pass jag besökte var det trångt om saligheten på alla läktare.

Konceptet i IFU-arenan är oslagbart.

I Malmö arrangerades under tre år handbollsinalera förtjänstfullt med spel i de två hallarna i Baltiskan, två planer i Kombihallen, en i Isstadion och en i Atleticum. Ett ypperligt koncept men med tanke på Malmös taxa för hyra och för att ställa i ordning arenorna förstår jag att Malmö inte kan bli ett alternativ till IFU, som dessutom hade restaurang, kafé och andra faciliteter.

***

Av familjära skäl blev det mest basket. Ett guld, ett silver, två pris som Matchens lirare och en uttagning i All star team gjorde farfar stolt. Ibland är det väl tillåtet att skryta över sina barnbarn. Speciellt som de är ambitiösa i sitt idrottsutövande.

 ***

Handbollen och basketen är på ungdomssidan koncentrerade i regioner. Det märktes tydligen i finalspelet. Skåne och Göteborgsregionen dominerar i handboll. 29 klubbar hade finallag i Uppsala, Skåne hade sju, Göteborg nio och Storstockholm fem.

I basket var siffrorna Skåne två, Göteborg en och Stockholm elva.

Av handbollens 48 finallag var 14 skånska, 17 kom från Göteborgsområdet och åtta från Stockholmsregionen.

Av 40 finallag i basket hade Skåne fem (Eos tre och Malbas två), Göteborg (Högsbo) tre, Stockholm 23. Lägger man till Södertälje och Uppsala tillkommer ytterligare fem lag. Alltså 28 av 40 från Mälardalen.

Lite nördiga siffror – jag medger – men de antyder att dessa båda bollsporter på ungdomssidan och riksplanet har många vita fläckar att fylla. Givetvis har befolkningsunderlaget betydelse men vikten av ett rikt föreningsliv landet runt kan aldrig underskattas. Oavsett idrott.

***

I fjor utsåg jag Lödde Vikings till USM:s bästa förening baserad på poängberäkningen 8, 7, 6 osv.

Lödde lyckades inte förvara titeln men en femteplats är mer än godkänt. Det är verkligen inte illa av lite klubb från en liten ort och ett bevis för även de små med duktiga ledare kan nå konkurrera med de stora på ungdomssidan.

2023 års ställning:

1)      Önnered 26 p, 2) Lugi och Sävehof 23, 4) Alingsås 17, 5) Lödde 16, 6) Skånela och Skuru 15, 8) Ystads IF 12, 11) OV/Helsingborg och IFK Kristianstad 5, 18) Ankaret 3, 20) H 43 Lund 2.

Skånes medaljer

Lödde Vikings: Guld F 14

Ystads IF: Guld P 16.

Lugi: 2 silver, P 14 och P 16

***

I basket tog Malbas F 16 silver,

Fem omgångar är spelade i herrarnas fotbollsallsvenska.

25 återstår.

Synd bara att kampen om guldet redan är klart. Det fixar Malmö FF. Och spekulationerna om att MFF skall gå rent, det vill säga vinna alla matcher alternativt inte förlora någon, är i gång. Ja, någon krönikör funderade i dessa banor redan efter den fjärde vinsten.

Och eftersom det är experter i riksmedia och lokala storheter som uttalar sig finns det naturligtvis substans i uttalandena. Jonas Dahlquist, expert på Discovery+, påpekade också i går att Malmö redan nu tagit en klar ledning. Jodå, tre poäng och ett plusmål bättre än BK Häcken, menar han är en klar ledning. Med 75 poäng att spela om.

Och hur ofta har man inte hört och sett ordet ödesmatch. Med 25 omgångar kvar.

En allsvensk säsong är i sig så dramatisk att det inte efter några omgångar finns några ödesmatcher, givetvis mer eller mindre viktiga. Ödesmatch verkar så drastiskt.

Det finns nyanser i språket. Använd dem! Det inger förtroende. Troligen hos de flesta läsare/åhörare. I alla fall hos mig.

MFF:s start är givetvis alldeles utmärkt. Fem trepoängare pratar man inte bort. Men insatserna har totalt sett inte nått de euforiska höjder experter och inbitna anhängare vill påskina. De marginaler som alltid finns inom fotbollen har hittills varit MFF:s i stor utsträckning. Toucherna i duellspelet vid många av målen har studsat den blå vägen. Det är givetvis en styrka, men det kommer en dag, eller flera, då de avgörande marginalerna går åt andra hållet.

I min enkla fotbollsvärld tror jag på en spännande fortsättning i Allsvenskan. Är säker på att MFF både kommer att tappa poäng och till och med förlora någon match.

Men är tillsamman med BK Häcken den stora guldfavoriten.

***

Har sett några allsvenska dammatcher (med okej behållning) och då stött en expertkommentator vid namn Saga Fredriksson. Värre pratkvarn än henne har jag aldrig mött i dessa sammanhang.

Jag har definitivt inget emot kvinnor som kommentatorer – det får gärna vara en 100-procentig bemanning – men rent allmänt pratar de alldeles för mycket. Kurser i mikrofonteknik rekommenderas.

***

I mina elaka stunder – de finns – funderar jag över att föreslå IFK Göteborg i sin eventuella jakt på en ny tränare att kontakta Discoverys experter Irma Helin Zibanejad och Emelie Zaar Ölander. De har ju båda framfört sina åsikter om hur Blåvitt skall formera sina trupper.

Ibland blir det bara för mycket av eget tyckande.

***

Nu skall jag se Helsingborg mot Gais. Ett viktigt möte för HIF. Men ingen ödesmatch. Vid seger passerar HIF Trelleborgs FF och hamnar på kvalplats.