Läste för några veckor sedan att det lag som leder Allsvenskan med nio matcher statistiskt också blir svenska mästare.

Nu fyra omgångar senare ser jag, okej på ett annat forum, att leder något lag med fem matcher kvar så vinner man också guldet. Problemet är att det i år inte är samma lag som ledde då, Elfsborg, som det som leder nu, Malmö FF.

Vad skall man tro?

En sådan ”analys” att förutse en sluttabell ger jag inte mycket för.

Sannolikheten att statistikprofetiorna slår in är förstås större ju färre matcher som återstår. Samtidigt är det en omöjlighet att jämföra olika säsonger. MFF har exempelvis att möta båda sina svåraste konkurrenter, Häcken borta och Elfsborg hemma. Givetvis både en fördel och nackdel. MFF har sitt öde i egna händer.

Nu skall jag bli ologisk och hänvisa till statistik, till årets MFF-möten mot topp fyra, kryss och förlust mot Djurgården, oavgjort mot Häcken och noll poäng mot Elfsborg. Skall det bli guld till Malmö måste laget vinna även mot en toppkonkurrent.

I spekulationerna kring guldet räknar de flesta bort mästarna Häcken. Visst fem poäng är många att ta in på MFF, men matchen på Bravida kan bli avgörande. Jag tycker att Häcken nu hittat rätt i sina ersättningar efter de tunga sommartappen. Trots 0—4 mot Leverkusen i Europacupen gjorde man en riktigt hygglig match och 0—1 mot Kalmar speglade inte händelserna på plan. KFF-målvakten Richardo Friedrich gjorde sin bästa match för säsongen.

Jag anser också att Häcken har Allsvenskans bredaste trupp. MFF:s bänk har inte, sett till bredden, imponerat på sistone även om unge Adrian Skogmar senast mot BP var en intressant och spännande bekantskap.

Häcken har fyra av sina fem återstående matcher på favoritunderlaget konstgräs.

Nackdelen är förstås att laget hat tre Europamatcher före den allsvenska avslutningen den 12 november.

Men Häcken kommet att gäcka statistiken.

I helgen hade 16-årsflickorna sin första omgång av sitt SM i handboll.

Elva av 20 skånska lag tog sig direkt till steg 3, de övriga nio får en ny möjlighet i steg 2.

Fyra lag blev gruppettor, Eslövs IK, H 65 Höör, i dessa sammanhang alltid duktiga Lödde och Ystads IF, som numera är en komplett förening även på dam- och flicksidan.

Som tvåor avancerade OV Helsingborg, Kristianstad HK, Ankaret (Bjärred) och två lag vardera från Lugi och IFK Malmö.

Överraskningen är att IFK Malmö har två lag vidare. Klubben har byggt upp en bred ungdomssektion men med ett seniorlag för damer i division 4, nivå 6, blir det svårt att behålla talangerna i den gula dressen. Det finns många klubbar i närområdet högre upp i serierna som fullt naturligt lockar. IFK Malmö, från en lite lägre nivå, befinner sig i ungefär samma situation som H 43 Lund. Det gäller för båda könen.

Ny chans får Ystads IF lag 2, IFK Kristianstad, Lågan (Hörby), Stavsten (Trelleborg), två lag från H 43, Kävlinge och ett tredje lag från Lugi. YIF, Lågan och ett av H 43:s lag hade inte marginalerna med sig, föll alla tre på sämre målskillnad som grupptreor.

Steg 3 spelas 18—19 november,

Jag tillbringade min söndagseftermiddag i en uppfräschad Heleneholmshall, perfekt för basket.

Det var av dubbla familjära skäl jag besökte hallen, men jag tillhör en sällsynt skara som gillar både basket och handboll. Det finns en viss antagonism mellan dessa idrotter, lite åt det skämtsamma hållet men man ser också lite skeptiskt på varandra.

Jag har tidigare hävdat att i tidig ålder, kanske upp till 12—13-år, hade båda sporterna gynnats av ett samarbete. Basketens snabba fötter i försvarsarbetet hade utvecklat handbollen och handbollens långa passningar över större ytor hade gett en ny dimension till basketens kontringsspel. Som exempel.

***

Som uppvuxen i närheten av Ystad finns liksom handbollen i blodet. Det var först under studietiden till idrottslärare under början av 1960-talet jag lärde mig något om basket. Det är en perfekt bollsport inomhus på skolnivå, kan spelas på liten yta, har en stor boll lätt att fånga även för ”de fumliga”, få spelare i laget så de flesta kan känna sig delaktiga. Och lätta regler om man tummar lite på regelboken.

Handbollen kräver ytor som inte finns i en normal skolvärld och en handboll utan klister är svår att fånga för de flesta i en normal skolklass.

Att få igång ett stimulerande spel i volleyboll är svårt på högstadienivå.

Jag slutade min lärargärning innan innebandyns genombrott. Den har kanske slagit ut basketen som en perfekt bollsport på idrottslektionerna.

Se här några nostalgiska funderingar från en före detta idrottslärare!

***

Matcherna i går gav två Malbasvinter. Damerna, som spelar på näst högsta nivån, eliminerade AIK från högsta ligan med 66—65 i Svenska cupen. Herrarna vann med 70—64 över Riksidrottsgymnasiet Mark i Superetten.

Basketen har i jämna matcher, som dessa båda, en inbyggd dramatik. En boll i korgen kan ge en, två eller tre poäng och det ger coacherna möjligheter till taktiska dispositioner för att få önskad effekt. Det utnyttjades till fullo och för Malbas del till belåtenhet.

***

En regel jag gillar i basket är den om foule. Efter fjärde lagfoulet i varje period (finns fyra) blir det obligatoriskt två straffkast. Förvisso tufft men tar bort den destruktivitet som ofta präglar handbollens försvarsspel. Det är för lätt göra regelfel utan stora konsekvenser. Som vid varning för passivt spel. Hur lätt reduceras inte fyra tillåtna passningar till två. I basket måste man avsluta ett anfall inom 24 sekunder, men foular motståndaren med färre än 14 sekunder kvar får anfallande lag åter 14 sekunder till på sig att göra poäng.

Jag har inga förslag till förändringar inom handbollen, men rent allmänidrottsligt juridiskt känns basketen regler i detta fall mera positiva. Destruktivitet och regelbrott skall inte ge fördelar.

***

Tro nu inte att jag övergett handbollen som huvudintresse som lagsport under vinterhalvåret. Skulle aldrig se en vanlig ligamatch i basket framför en i handboll av samma dignitet. Men det finns regeltolkningar i handboll som skaver.

Och glöm inte att familjeblod betyder mycket i ett idrottshjärta som rymmer många sporter.

Egentligen borde man inte bry sig.

Man att inte reagera är att resignera.

I dessa tider, då handbollens alltmer undanskymda plats i media diskuteras,  kommer Sydsvenskan i dag med ett nytt rejält bottennapp. I Handbollsligan spelades toppmötet mellan Sävehof och Hammarby, 33—34. Resultat och tabell fanns. Det tackar jag för. Men jag sakande målgörarna. Det gör man titt som tätt i min tidning.

Jag vet hur det ibland kan vara svårt att få plats med viktiga resultat på ett begränsat utrymme. Men så ser jag 14 centimeter resultat med målgörare, tid för mål och tabell för damernas högsta hockeyliga. Elak som jag är kollade jag de officiella publiksiffrorna för de fem matcherna: 65, 320, 69, 135 och 66. Är inte intresset större i berörda orter långt från Malmö, hur kan då denna undermåliga prioritering ske i en Malmötidning?

Det finns fler underligheter i dagens resultatbörs. Trovärdigheten blir mindre och mindre.

Det blev mycket handboll i går.

Vill ju ha valuta för de 3 999 kronor jag spenderat för att följa handbollsligorna för damer och herrar. Leverantören Infront har initialt fått kritik för undermåliga sändningar med många avbrott. Jag har hittills sett fem hela matcher plus tre halva och inte haft ett enda avbrott. Grafiken har klickat någon gång, men när den fungerar har man fått en extra information om vem som svarade för assisten till målet. Det kan nog bli riktigt bra till slut.

Min torsdagskonsumtion:

En halvlek, damer Önnered—Lugi, till slut 37—22. Hur skall Lugi reda ut detta?

Hela mötet, herrar IFK Skövde—HK Malmö 29—29 med HK:s kvittering tre sekunder före slut. Dramatik som ger den lilla extra kryddan till en fascinerande idrott.

Andra halvlek, herrar Önnered—Sävehof 23—36. Vem skall stoppa detta unga, spelskickliga lag från Partille. Det finns dubbel kvalité på alla positioner.

***

Åter till Skövde—Malmö! Det dramatiska mötet kommenterades av en herre som var den tjatigaste jag stött på. Jag vågar påstå någonsin. Det han – jag har medvetet inte forskat i vad han heter – läst på upprepade han gång på gång. Vi fick minst sex, sju gånger veta att det spelades ytterligare fyra matcher den här torsdagen.

Men det kanske viktigaste och kanske avgörande, det såg han inte. Plötsligt några minuter före slut noterade han att Skövdes unge Adam Ljungqvist nästan spelade non-stop och att lagets normalt första val som spelmotor, Malmöbekantingen Daniel Ekman inte fanns på plan.  Den ”okände” kommentatorn hade inte upptäckt att Ekman skadad försvann redan efter cirka tio minuter.

Vill Infront och Svensk Elithandboll, som köpt tjänsten, behålla sin trovärdighet och sina tittare måste man se till att matcherna inte kommenteras så undermåligt.

***

På facebook finns i dag en berättigad irritation över hur Sydsvenskan bevakade de tre matcherna med lokalanknytning (även Lugis herrar spelade). Men jag avundas verkligen inte den reporter som hade till uppgift att skriva om matcherna och hade tilldelats ett minimalt utrymme. Uppgiften var omöjlig.

Så kommer kanske den inhemska elithandbollen att behandlas i framtiden.

Och som jag skrev för en tid sedan: Hur är förbund och föreningar redo att skapa bättre information om sin fina verksamhet i den nya mediavärlden?

Jag sökte i dag info om bland annat om publik och målskyttar på Svenska Handbollförbundets hemsida. Om de fanns var de inte alltid aktuella eller korrekta.

***

I min enkla värld lever handbollen pr-mässigt farligt. Herrligans publiksiffror hittills och generellt borde oroa alla parter.

Var hittar tv-bolagen alla sina kvinnliga fotbollsexperter?

Jag vet att jag är ute på minerat vatten. Men är det inte lite för mycket nu, till förfång för kvalité och trovärdighet? På Discovery dök häromdagen upp en ny röst, Adelisa Grabus, arg och snabbpratande och med negativism som huvudinriktning. Hon hade synpunkter på hur  Olof Mellberg skulle formera sitt lag. Han som ändå möter sitt lag alla dagar i veckan i BP, skulle han inte veta bättre än Adelisa Grabus?

För vem är då denna Adelisa Grabus? Jo, en 27-årig tjej, som spelat i KIF Örebro, Växjö och AIK. Är detta tillräckliga meriter för att kallas expert? För det är så hon marknadsförs av Discovery.

Och måste man som sådan ha åsikter om allt och för det mesta i en negativ ton?

Hon är inte ensam. Emelie Ölander Zaar arbetar i samma härad, snabbpratande, oartikulerat, ofta negativ och snabb på att -- med tv-repriser som hjälp – odugligförklara funktionärerna. När hon jobbar tillsammans med Alexander Axén ser man tydligt på hans kroppsspråk vad han anser.

Mammalediga Irma Helin Zibanejad har jag viss kunskapsmässig respekt för. Men gamla öron har ofta svårt att urskilja vad hon vill framföra.

Så har vi då Petra Svensson, inte expert bara referent, pratglad, men hon har nu ransonerat sina många ord och det tackar jag för. Petra skall ha en stor eloge. Hon är den som – oavsett kön – artikulerar tydligast av alla – oavsett kanal. Och är påläst.

Sen kan man ju undra varför bolagen inte lägger mer resurser på talpedagoger för sina frilansmedarbetare.

Men varför denna könskvotering? Vem har tittarna mest förtroende för Adelisa Grabus eller Anders Andersson, Alexander Axén, Pär Hansson, Nordin Gerzic (pratar lite otydligt, dock) eller Johan Arneng?

Jag menar Discovery+ tappar i kvalitet med sin könskvotering.

Samtidigt har kanalen en klart lysande stjärna i studioankaret Karin Frick, proffsig in i minsta detalj.

Jag har hållit mig till Discovery, det är nämligen den kanal jag besöker flitigast i mitt fotbollstittande, allsvensk nörd som jag är.

***

Andra kanaler har ypperliga kvinnliga experter. Och också ständigt arga som Bojan Djordjic och andra med en aldrig sinande svada som Daniel Kristiansson.

Men det tar vi en annan gång.

Skåne hade en bra helg när 18-åringarna inledde sitt SM-spel i handboll.

Sju av 14 flicklag tog sig direkt till steg 3 som etta eller tvåa. På pojksidan var siffrorna åtta av 12.

Det var inga större sensationer ur skånsk synvinkel. Många grupper i inledningsomgången ojämna, andra väldigt tuffa. På pojksidan hade HK Malmö, OV Helsingborg och Lugi inga större bekymmer att vinna sina grupper. Ystads IF blev också gruppetta men fick nöja sig med kryss mot Skånekollegan Lödde. Det var en svår pool. Trea var i dessa sammanhang alltid duktiga IFK Skövde.

IFK Ystad har på sistone haft svårigheter med sin rekrytering. Det var en del år sedan man  hade ett juniorlag. På hemmaplan vann IFK nu sin grupp före Hallby och Redbergslid.

IFK Kristianstad avancerade som två.

Även H 43, Lund kom två i en jämn grupp. Sävehof, H 43 och RP från Linköping hade alla fyra poäng. De två förstnämnda lagen tog sig direkt till steg. H 43 vann med 30—28 över Sävehof, som alltid har ett av landets främsta juniorlag. Stark av Lundalaget!

Nya tag i Steg 2 för Farmen (Lugis farmarlag), Vinslöv, IFK Malmö och Kävlinge.

***

Jag beundra Lödde HK. År efter år har man många lag långt framme i USM. Pojkarna får nu sällskap till plattform 3 av flickorna som segrade i sin grupp före Eslövs IK. Det inbördes mötet slutade oavgjort.

Även IFK Kristianstad, Lugi och Ystads IF (dessa spelade i samma pool med Lugi som etta) fick båda lagen direktkvalificerade. H 65 Höör och Ankaret, båda tvåor, kan också koncentrera sig på Steg 3.

OV, HK Kristianstad, HK Malmö, H 43, Lågan, Farmen och Stavsten får en ny chans 11—12 november.

***

Handbollförbundet sköter informationen om USM förträffligt. Man kan följa matcherna on line och matchprotollen finns snabbt på hemsidan med aktuell tabell.

Det sköter man klart bättre än Handbollsligorna.

Solidsport tv-sänder också alla matcher.

Jag är intresserad av trender och utveckling inom idrotten.

Idrottshistoria är inte bara det som skedde då, för ett visst antal år sedan. Det som händer i dag är idrottshistoria. Handbollens alltmer undanskymda roll i massmedia har diskuterats på sistone. Hur inverkar detta på den framtida rekryteringen av ungdomar? Och hur locka fler ungdomar till arenorna? I Malmö, för att ta ett exempel och där jag har en viss erfarenhet, är det en ganska ålderstigen stampublik.

Det här är tankar som fladdrat förbi de senaste dagarna.

Så är det där mer trender och utveckling. Sedan 2017 har jag studerat det skånska deltagandet i USM i handboll, det gäller åldersgrupperna, 18, 16 och 14. De sportsliga resultaten har jag bortsett från. Det intressanta har varit antalet deltagande klubbar och antal lag. Många föreningar och många lag är i min värld grunden för en bra framtid.

Det har sett stabilt ut. Skånsk handboll har bra topp och bra ungdomsverksamhet.

Sen 2017 har antalet klubbar som deltagit i USM varierat mellan 28 och 24. Det tyder på bra bredd. Det finns ju dessutom föreningar med ungdomslag som nöjer sig med att spela enbart inom distriktet.

Men när jag räknade antal lag blev jag fundersam. 2017/18 deltog 105 lag, det ökade successivt till 117 2021/22. Året därefter sjönk det 105 och nu, 2023/24, är det nere på 98.

Vad har hänt? Räcker inte klubbarnas resurser till i en trängd ekonomisk situation? Eller är det familjerna som inte har råd med de extra utgifter som är förknippade med barnens deltagande. Det är olika i olika klubbar men egenavgifterna kan vara betungande för många familjer. Den ekonomiska segregationen är ett stort problem i svensk ungdomsidrott.

Ytterligare en förklaring till minskningen kan ju vara – gud give att det inte är så – att ungdomarnas handbollsintresse minskat.

Samtidigt är ju två års tillbakagång ingen säker trend. Men kanske något att fundera över.

***

USM inleddes i helgen.

Lugi är överlägset störst i Skåne med 14 deltagande lag, Ystads IF är numera en komplett förening, åtta lag, jämnt fördelade på könen. Vem såg detta komma bara för några år sedan?

Sex lag har OV (Helsingborg), IFK Kristianstad, Lödde, Ankaret (Bjäredd) och H 43 Lund, som tappat sin position som tvåa.

Regionalt är Handbollskåne sig likt. Lund med omnejd, Mellanskåne och Kristianstad med fästen i samhällena runt om är stabila. Malmö med HK och IFK har sett över tid ökat intresset och har bra verksamhet. Utbrytarföreningen Limhamns HF har för övrigt anmält ett lag i F 14.

I Ystad har IFK efter år av en svag ungdomssektion den här säsongen anmält två lag. Juniorlaget, P 18, vann för övrigt sin pool i steg 1 i lördags.

I Helsingborg ökar IK Sund ökar både numerärt och kvalitativt och konkurrerar delvis med OV.

Men det finns städer och stora samhällen med utsökta lokaliteter utan någon livligare handbollsverksamhet.

***

Bloggen kommer att följa USM under året ur skånsk synvinkel.