Är det slumpen som avgör en förbundskaptens kapacitet?

Man kan lätt tro det, när man i kvällstidningarna läser diskussionerna om Pär Mårts vara eller inte vara som ledare för Tre Kronor. Före kvartsfinalen mot Kanada var han ifrågasatt, efter densamma var det ingen som krävde hans avgång.

Vad hade han då gjort för att föräras denna förvandling?

Inget!

Sverige hade haft turen att Vancouver föll bort i slutspelet i NHL och Mårts fick tillgång till två världsklasspelare i bröderna Sedin.

Och så det där med marginalerna, slumpen.

En vän menar: Det lag som skapar flest ”slumpar” framför målet vinner oftast en ishockeymatch.

Kanske något överdrivet men …

Och visst var det en slump, en enda sekvens som räddade Sverige. Och Pär Mårts?

Jag tänker på situationen vid 1—0 till Kanada. En puck hade passerat Jhonas Enroth (målvakten, som Mårts även får tacka för en utebliven diskussion om hans fortsättning som förbundskapten) men satt klockrent i stolpen. En marginal på några centimeter räddade Sverige från 0—2. När så kanadensaren Giroux i samma sekvens blev utvisad fick Sverige en chans att komma tillbaka i matchen och tog den.

0—2 och spel 5 mot 5 och jag tror inte att Sverige lyckats vända och vi fått se denna härliga dramatik.

Så små är marginalerna och har naturligtvis inget med Pär Mårts kapacitet att göra.

Jag hoppas att diskussionerna inte kommer upp igen om Finland vinner semifinalen i eftermiddag.

En förbundskaptens skicklighet hänger inte på någon centimeter hit eller dit, inte på slumpen.

Lite nyanser i åsikterna skulle inte skada.

Läste att BW90, division 2-klubben, siktar på Superettan i fotboll.

BW90 är Skånes mest ryktesomgärdade förening på den här nivån. Många undrar varför duktiga spelare från i stort hela distriktet söker sig just till den lilla föreningen i Färs.

Jag har naturligtvis ingen aning om sanningshalten i ryktena.

Men när BW90 basunerar ut att målsättningen är att spela i Superettan i Bjärsjölagård är jag tveksam, av många, många anledningar. Även om klubben får ekonomisk stöttning av IT-företaget Caperio. Det talas om ett sexsiffrigt belopp under fyra år. Ordet sexsiffrigt har förstås ett brett spann, allt från 100 000 kronor till något över 900 000.

Att driva ett lag i Superettan kostar ganska många miljoner.  Fråga Bois, Ängelholm och TFF! Och dessa är föreningar med tradition, bred verksamhet och stöttade av något större näringsliv än vad BW kan uppbringa. BW är inte i närheten, har bara ett A- och ett B-lag.

Att ta steget upp till ettan kan kanske gå. Men sen är det stopp.

Och spel i Superettan i Bjärsjölagård – eller Sjöbo – är en omöjlighet. Svenska Fotbollförbundet och SEF (elitföreningarnas organisation) kommer med de nya skärpta arenakraven aldrig att godkänna småorternas idrottsplatser.

Sjöbo kommun lär heller aldrig bygga en elitarena.

Så glöm målsättningen om elitfotboll i sydöstra Skåne.

Höga målsättningar är bra, men de måste vara realistiska.

Tiden är förbi när de mindre orternas lag i fotboll kan ta sig ända fram eliten. Är Mjällby det sista hoppet för oss nostalgiker?

Här kommer andra och sista avsnittet om säsongen 2012/2013 för skånk handboll. Det handlar om de internationella insatserna och om den starka ungdomshandbollen.

Hösten 2012, och våren 2013 för H 65:s del, deltog skånska klubbar i de internationella cuperna.

I EFF-cupen för herrar avancerade såväl IFK Kristianstad som Ystads IF till omgång 2. Kristianstad slog ut HC Sporta Hlohovec från Slovakien för att sen försvinna mot Guif.

YIF eliminerad Sporting, Lissabon men åkte ut mot Barcau från Rumänien.

I Cupvinnarcupen förlorade Lugis herrar direkt mot Meskov från Vitryssland.

Klubbens damer var chanslösa i EHF-cupen mot danska Tvis, Holsterbro. I samma cup blev det också bara två matcher för H 43/Lundagård.

I Challange cup avancerade H 65 till semifinalen via Escerito från Rom, Amsterdamlaget Succes Schoonmaak, det franska topplaget Nimes för att sen förlora mot Fantasyland från kroatiska Samobor.

De svenska ungdomslandslagen hade under andra halvåret 2012 stora mästerskapsframgångar med skånska inslag:

I U 20 VM blev det guld med följande skånskor: Clara Monti Danielsson, Maria Adler (med i All star team), Lina Larsson, Linn Larssson, Anna Lagerquist. Lugi samt Vanessa Tellenmark och Emma Friberg, H 43.

I U 18 VM ledde Birthe Hansson Sverige till en sjätteplats med Emma Berntsson, H 43, Rebeccka Heijde, Team Eslöv och Jessica Ryde. Lugi i laget. 

Johan Zanotti, Lugis tränare, ledde det U 18-lag som tog silver i EM. I laget fanns hans klubbkamrater Felix Kasch och Jonathan Wilthorn samt turneringens främste målvakt från IFK Ystad, Niklas Krafth.

HK Malmös tränare Jan ”Proppen” Karlsson förde Sveriges U 20-lag till en fjärdeplats i VM med skånskt inslag i form av Henrik Nordlander, Emil Karlsson och Anton Lindskog, IFK Kristianstad, Hampus Andersson, IFK Ystad, Jim Gottfridsson, YIF samt Jonatan Leijonberg, Lugi.

I OS i London deltog Johanna Wiberg, Team Eslöv i det lag som kom elva.

Förvisso representerade Kim Andersson, Mattias Andersson, Dalibor Doder, Niclas Ekberg, Kim Ekdahl Du Rietz, Andreas Nilsson och Fredrik Petersen inte någon skånsk förening, när Sverige tog OS-silver men alla sju är handbollsuppfostrade i duktiga skånska föreningar.

***

Ungdomshandbollen hade också en utmärkt säsong.

I J- och USM hade de skånska föreningarna elva lag i bland de åtta i slutspelet.  Det blev guld till YIF för pojkarna i 16-årsklassen och för H 43:s 14-årspojkar. H 43 mötte IFK Kristianstad i finalen så det blev alltså silver till Kristianstads idrottsstolthet. Lugis damjuniorer och YIF:s 14-årsgrabbar spelade hem bronsmedaljerna. Alla tre medaljerna i PB hamnade alltså i Skåne.

Ett bevis på den strålande skånska bredden är att 18 (!) föreningar hade 34 lag med i steg 4.

I Juniorelitcupen kom Skånes grabbar tvåa efter Göteborg, medan damerna hade en mindre lyckad helg.

En tredjeplats för flickorna (födda 1997) var det bästa i Sverigecupen. Grabbarna blev utslagna i kvartsfinalen. Skånemästerskapens finalspel i Skurup, avslutningen på ungdomssidan, visade på vitaliteten i skånsk handboll. 115 deltagande lag, ett 30-tal fler än 2012, deltog. Generellt sett visade elitklubbarna att de förenar elit med ett seriöst ungdomsarbete. Men ”småklubbarna” sticker allt som oftast upp i dessa sammanhang, nu Dalhem, Åhus och Ankaret för att nämna några.

Jag har sparat mina anteckningar för det som eventuellt skulle bli en ny upplaga av "Skånes idrotter" om år 2013. Nu blir det ingen sådan bok i fortsättningen, varför jag väljer att publicera avsnittet om handbol i två delar. Här har du första hälften.

Det blev ingen gyllene avslutning på den skånska handbollssäsongen, två finalförluster i Scandinavium i SM-slutspelet för seniorer.

Men väl en gyllene säsong för skånsk handboll, den bästa hittills från seniorer ner till de djupa ungdomsleden.

För andra året i följd var det skånskt i båda seniorfinalerna i SM och liksom 2012 var det Lugis damer och IFK Kristianstads herrar som avancerat till slutmatcherna. Till skillnad från 2012 blev det stor dramatik. Lugi pressade suveräna mästarna Sävehof till förlängning. Kristianstad föll med ett mål mot Drott, ett mål som kom en sekund före slutsignalen.

Damhandbollen i distriktet har under 2000-talet gjort remarkabla framsteg. 2012/2013 fortsatte den positiva utvecklingen. Fyra klubbar deltog i Elitserien, alla kvalificerade sig slutspel, Lugi som trea, H 65 som fyra, Team Eslöv som sjua och H 43/Lundagård som åtta.

I kvartsfinalen slog Lugi ut Eslöv med 3—2 i matcher, H 65 Skövde (3—1), medan Sävehof eliminerade H43/Lundagård (3—0) . Lugi hade en tuff matchserie mot Skuru i semifinalerna, 3—2, Sävehof en lättare mot H 65, 3—0.

Seriesystemet på damsidan skall spetsas till. Det skall bli färre division 1-grupper. Det innebar bland annat att OV/Helsingborg trots att laget blev nia i Allsvenskan fick kvala för att behålla sin plats. Det fixade OV genom att vinna över Lidköping, samma Lidköping som i en tidigare kvalomgång haft en möjlighet men då också förlorade mot ett annat Skånelag, serieettan i division 1 Kristianstad HK, som efter ett par tre år varit ett topplag i ettan nu tog steget upp i Allsvenskan.

OV och Kristianstad får kommande säsong sällskap i Allsvenskan av H 43, som frivilligt avstod sin plats i Elitserien.

Trelleborgs HBK (2), Eslövstjejerna (3) och Vinslövs HK (4) behöll sina platser i division 1 liksom H43/Lundagård U, som dock behövde ett kval för att behålla sin. Det blir Lundagård som tar den platsen efter en skilsmässa mellan H 43 och Lundagård. Farmen missade däremot i sitt kval.

Dalhem vann överlägset division 2 men missade i ett kval. Malmöklubben visade vid succéarrangemanget Skånemästerskapen för ungdomar i Skurup att återväxten är bra med ett guld och två silver och att klubben snart kan vara moget att åter närma sig elithandbollen.

Inför kommande säsong upphör samarbete i Ystad mellan YIF och Pandora, 2012/2013 fyra i division 2.

***

Orange var även det här spelåret den dominerande färgen i svensk handboll. IFK Kristianstads anhängare stöttade sitt lag, klädda i föreningens färger. I hemmaarenan drog laget totalt i  grundserien över 65 000 åskådare, mer än dubbelt så många som publiktvåan Ystads IF, 30 000.

Kristianstadssnittet i serien blev 4 085, i slutspelet 4 751. Lugi noterades där för 2 172.

Mest hemmapublik i damernas Elitserie drog Lugi, i grundserien  615, som i slutspelet ökades till 1 210, inte mins tack vare derbyna mot Eslöv.

För första gången under sina 46 säsonger i högsta serien vann Lugis herrar det nu som kallas Elitserien och visade stabilitet genom i stort alla omgångarna. Kristianstad blandade och gav och kom trea. YIF visade lite av samma tendens och hamnade på sjunde plats.

HK Malmö fick aldrig till det, delvis på grund av långvariga skador. Malmö kom elva men vann sen  en jämn kvalserie och behöll därmed sin plats i Elitserien. Som trea i Allsvenskan deltog också OV i kvalserien men var ett nummer för lite, blev sist.

Drott blev ett slutspelsspöke för Skånelagen. I kvartsfinalen eliminerade Halmstadslaget YIF (3—2) och semifinalen Lugi (också 3—2) och sen som sagt Kristianstad i finalen i ett fullsatt orangefärgat Scandinavium.

I kvartsfinalerna slog Lugi ut Hammarby (3—0) och Kristianstad Alingsås (3—2). I semifinalserien  fick Kristianstad revansch på Sävehof för SM-finalförlusten från Malmö arena 2012, 3—2 i matcher.

Kommande säsong får Skåne återigen fem lag i Elitserien. H 43:s vistelse i Allsvenskan blev ettårig. Lundalaget var obesegrat tills man säkrat avancemanget. OV blev som sagt trea, IFK Ystad sexa.

H 65 var nära att ta steget upp i Allsvenskan. Som trea i division 1 fick Höörlaget kvala, förlorade med sammanlagt 55—54 över två matcher mot Tyresö.

Nu blir det fortsatt spel i division 1 med Vinslöv (4), Farmen (5), YIF U (6) och Trelleborg BKK (8) och IF Kristianstad (9), som kvalade sig kvar, samt Åhus som överlägset segrade i division 2-

Eslövs HF (10) missade sitt återkval till ettan.

KFUM Lundagård vann division 3 och spelar till hösten i tvåan.

Handbollssäsongen tog ett dramatiskt skånskt slut i Scandinavium. Det blev två tunga förluster för Lugi och IFK Kristianstad.

Dessa nederlag till trots, handbollen i Skåne har aldrig haft ett bättre spelår, sett från eliten ner till de djupa ungdomsleden. Finns anledning att återkomma, i alla fall på Skånes Handbollförbunds hemsida.

Det har förekommit personer som menat att de gärna bytt ut den strålande toppbredden mot ett SM-guld. Själv ser jag hellre att det finns elithandboll i alla hörn av Skåne än att ett lag blir svenska mästare. Men jag tackar förstås för den skull inte nej till både ett och två guld. De kommer, det borgar bredden för.

Och glöm inte att de skånska föreningarna är väldigt duktiga på att fostra elitspelare. Se bara på det Skånedominerade OS-silverlaget!

***

Det aggressiva försvarsspelet i Lugis damlag har av många prisats i alla dess tonarter. Spelare och ledare har gång på gång upprepat mantrat: Vi skall spela på gränsen.

Jag menar att man överskridit den. Dessa ideliga frikast mot laget visar det. Utvisningarna har i förhållande till antalet frikast varit för få. Jag saknar progressiviteten i domarbedömningen.

Vill vi se en så destruktiv handboll? Nej, kreativitet skall belönas!

***

När en handbollsmatch avgörs med ett enda mål, kan man peka på åtskilliga mer eller mindre avgörande moment.

Den avgörande faktorn i finalen mellan Drott och Kristianstad var att Kristianstad slutade att spela kollektivt. Allt ansvar las på Lars Möller-Madsen. Ingen av de andra duktiga spelarna tog ett initiativ på sluttampen. Det kollektiva spelet försvann helt. Därför vann inte IFK Kristianstad.

***

Hur skall det gå för HK Malmö?

I en avskedsintervju påpekade tränaren Jan ”Proppen” Karlsson att de många skadorna med åtföljande brist på kontinuitet var orsaken till den misslyckade säsongen.

Nu står nye tränaren Magnus Andersson inför uppgiften att skapa kontinuitet av en i stora stycken ny trupp.

Frågetecknen är många.

När är de långtidsskadade spelarna klara för elitspel?

Hur klarar Hampus Svännel och Linus Persson, två spelare som fått förvånansvärt lite speltid de senaste säsongerna, att få ett större ansvar?

Är de juniorer, som fick lukta på elitspel under våren, mogna för längre inhopp?

Hur bra är de klara nyförvärven? Målvakten från H 43 Nebosja Simic är duktig, speciellt på närskotten. Det har jag sett.

Blir det fler förstärkningar?

HK Malmö blir intressant att följa fram till Elitseriestarten i september.

Magnus Andersson har en svår. men intressant, uppgift framför sig.

Jag kan för lite för att ha en klar uppfattning om alla turerna kring H 43/Lundagårds avhopp från damernas elitserie i handboll.

De obesvarade frågorna är många. Några exempel.

Hur många av de kontrakterade spelarna hade kapacitet för spel på högsta nivån?

Varför skrev några av de etablerade spelarna inte på ett nytt kontrakt? Väntade de på bättre förslag från någon annan klubb eller från H 43?

H 43 hade ju faktiskt visat att man ville satsa på sitt damlag genom att anställa en etablerad elittränare som Birthe Hansson, som dock nu tackat nej.

Och att H 43 fortfarande satsar på att förbli ett damelitlag står ju klart, när man till hösten startar om i Allsvenskan, en serie som resemässigt är betydligt kostsammare än Elitserien och inte genererar alls de inkomster som ett deltagande en nivå högre upp ger.

Men det som jag är så innerligt trött på är, att krönikörer, bloggare och andra förståsigpåare lägger ett genusperspektiv på H 43:s agerande.

När H 43 förra året hade tankar på att frivilligt dra sitt herrlag ur Elitserien och låta damlaget spela kvar, såg jag ingen som kommenterade beslutet i ett genusperspektiv.

Idrottssamhället är inte jämlikt. Men vill kvinnorna ändra detta måste de engagera sig på alla områden, inte bara ”gnälla”.

MFF:s matcher ses av 15 000 personer, till övervägande del män. LdB:s har i bästa fall 1 000 åskådare på sina matcher, merparten män. De flesta ledande posterna i LdB innehas av män. Och LdB är en förening med enbart verksamhet för damer/flickor. Här borde finnas plats för en annan fördelning.

Jag tror inte att de mansdominerade styrelserna tar sina beslut ur en könssynpunkt. Och jag är övertygad om att fler kvinnor hade velat ta del av arbetet i en förening hade de välkomnats – och då inte bara som kaffekokare.

Intresserade, kunniga ledare är en bristvara. Kvinnan kan ändra detta.

Så att man får slut på det oftast ogrundade tjafset om viktiga beslut i ett genusperspektiv.

En härlig vårkväll. Nej, faktiskt försommarkväll. Heleneholms idylliska idrottsplats, Malmös särklassigt trivsammaste friidrottsarena.

10 heat. 84 löpare. DM för Skåne på 800 meter.

Förlåt alla fantastiskt duktiga veteranlöpare (och några, också duktiga, motionärer)! Jag hade så gärna sett att det var ett skånskt mästerskap för seniorer. Men sådana genomförs inte längre. Jo, kanske i någon enstaka gren med några enstaka deltagare.

Det är veteranerna, som håller det skånska DM-programmet i friidrott vid liv. Just tävlingen med 800 meter som enda gren och med Heleneholms IF:s livaktiga långlöparsektion som ansvarig har år efter år blivit en trivsam succé – alla deltagare får exempelvis gratis fika i det förnäma klubbhuset.  Cirka 80 löpare är en i dag imponerande siffra, när man i en seniortävling aldrig kan samla ett fullt heat. Definitivt inte med enbart skånska löpare.

Som lite äldre går tankarna gärna bakåt i tiden. Som till Gimospelen.

Just 800 meter var huvuddistansen vid dessa tävlingar, arrangerade 1914—1977, med glansperioden under 1950- och 1960-talen, då den legendariske riksinstruktören  Gösse Holmér var tävlingsledare. 800 meter avgjordes på lördagen med upp mot  15 heat, cirka 150 deltagare. Den svenska eliten var ofta på plats och hade nästan alltid bra internationellt motstånd.

Mitt tisdagsbesök på Heleneholm, med de många heaten, fick mig att minnas just sommarhelgerna  i nordöstra Uppland, en av säsongens trivsammaste tävlingar. Som inte blev mindre angenäma med tanke på den efterföljande dansen på en lövad utedansbana i den ljusa svenska sommarnatten. Roslagen dansanta unga damer sökte sig gärna till Gimo tävlingshelgen.

Friidrott är fint. 1960-talet i Gimo och den 7 maj 2013 på Heleneholm.

Tänk om man kunde få både ock! Bred seniorfriidrott och bred veteranfriidrott.

***

Ett strålande resultat skall definitivt nämnas: Malmö AI:s 16-åriga Patricia Striner deltog i ett av heaten och noterade 2.12,7

Kommentaren hamnade under fel rubrik, därför lägger jag in den här som ett inlägg.

Med kommentarer

Först tack!

"Berka" hette Bror Andersson och dog förra sommaren.

Det fanns faktiskt en fjärde bra målvakt i samma generation, Jan-Inge Larsson (född 1938), stod i det skånska "skollandslaget" som mötte Köpenhamn.

MM

Tjena Masse , Troligtvis din äldsta kompis, som fortfarande läser dina alster. Jag minns fortfarande matchen i Trelleborg, men även många andra härliga episoder under vår ungdomstid i Skurup. Tyvärr slutade min lovande  " målvaktskarriär " på grund av att det fanns två stycken ännu bättre målvakter i Skurup nämligen Olle Jönsson och " Berka " som jag har glömt namnet på ( tänk att det fanns tre stycken eminenta bollfångare i Skurups AIF på den gamla goda tiden ) Nostalgisk som jag blivit, kommer jag ihåg när vi for iväg till Malmö och utkämpade våra " fri-idrottstävlingar på olika anläggningar i Malmö och skördade stora framgångar ( jag deltog i höjdhopp och diskus-kastning ) och du var suverän medeldistansare. Jag minns när du skrev dina recensioner i Ystads Allehanda och att inte alltid din kritik uppskattades av " stjärnorna " inom fotbollen. Tack Masse för att du höll i trådarna och gav oss en meningsfull " ungdomstid " i Skurup innan vi skildes åt för studier och arbete på andra orter.

Hilsen / Jan " Piller " Nilsson / Ulfshög