Malmö FF:s av ekonomiska skäl nödvändiga försäljningen av Tokelo Rantie visar på svensk fotbolls problem att hävda sig på den internationella klubbscenen.

Och på MFF:s svårigheter att ekonomiskt få plus i sin stora kostym.

När en engelsk ”småklubb”, förvisso med mycket rubel i kassan, kan betala så mycket för en spektakulär, men ineffektiv, spelare förstår man att det inte är lätt att konkurrera på denna marknad.

MFF är en stor organisation. Att den är kostsam har inte minst vd:n Per Nilsson påpekat ett flertal gånger. Han har väl också skurit en del i den.

Det är svårt att via de allsvenska föreningarnas hemsidor få en klar bild hur många personer som är anställda på kanslierna och kring lagen. Klubbarnas organisation skiljer sig mycket. MFF har dock förmodligen flest personer på sina avlöningslista.

Att äga och sköta Swedbank stadion kostar också en del.

Det är lätt att förstå att försäljningen av Rantie var en nödvändighet.

Den gav en viss ekonomisk trygghet. För en kort tid i alla fall.

***

Sportsligt inverkar givetvis Ranties flykt mycket. Han kräver en noggrann bevakning. Jag har svårt att se en fullvärdig ersättare.

Men lika lite som att med säkerhet mena att Ranégies och Durmaz sommarflytt 2012 betydde att MFF sålde guldet då, lika lite vill jag påstå att förlusten av Rantie betyder ett adjö till ett guld 2013.

Möjligheten till en allsvensk seger är självfallet fortfarande stor.

Och givetvis var det inget ”guldryck” MFF gjorde senast efter 3—1 mot IFK Göteborg. Trots att de flesta tidningarna i braskande rubriker fastslog detta.

Om nu inte alla vet, så återstår nio omgångar, 27 poäng att spela om.

***

I kväll hoppas jag att alla fotbollsvänner håller på Elfsborg mot Nordsjälland. Ett avancemang till Europa League kan ge bättre rankning för Sverige i kommande turneringar. Till gagn även för Malmö FF.

Så dags att för en kväll lägga bort all trångsynt klubbfanatism.

 DN-galan i friidrott i förra veckan blev ingen succé, varken publik- eller stämningsmässigt.

Det var alla överens om. För att vara säker på att informationen i en sydsvensk tidning var korrekt (det är inte alltid så, när det gäller bevakningen av svenska galor, arrangerade eller planerade) kollade jag även i några andra tidningar. Det var ingen bra tävling.

Men det var väl väntat. En gala bara några dagar efter ett stort internationellt mästerskap blir oftast avslagen. Även en minde Diamond league, som den i Stockholm.

Det är i huvudstaden det stora, genuina intresset för friidrott finns. DN-galan har år efter år skapat ett konstant intresse. Det är en institution. Men för att fylla Stockholms stadion behövs åskådare även från övriga landet.

Under de år jag följde DN-galan i olika funktioner frapperades jag över hur många jag kände i publiken. Det var förstås på den tiden tävlingen arrangerades under semestertider. Friidrottssverige planerade sin semester så att man kunde lägga en och annan dag i Stockholm i samband med DN-galan.

Då var det fullt i Olympiaborgen.

***

Detta är några tankar som dykt upp efter DN-galan och inför den eventuella Bolt-galan i Malmö i augusti 2014.

Den skall avgöras två dagar efter EM-avslutningen med allt vad detta innebär. I EM deltager förstås inte övriga världens storstjärnor, som förmodligen då laddar om för en nystart på de avslutande stora DI-tävlingarna.

Hur är formen? Men ok, har man tron att Bolt ensam skall fylla ett renoverat Malmö stadion så är det bara att gratulera.

Jag tvivlar på att över 20 000 personer vill lägga några 100 kronor på att få se Bolt uppvisningsspringa i tio eller nitton sekunder.

Det behövs en större inramning.

***

Om – jag skriver om – det blir nya Stadionbanor menar jag, som skattebetalare, att Malmös friidrottsklubbar måste garantera att man varje år arrangerar upp mot fem arenatävlingar av varierande dignitet.

Jag tvivlar på att man klarar det. En glesnande ålderstigen funktionärsstab skall dessutom arrangera minst tre tävlingar i Atleticum och ett tiotal långlopp.

Åren utan tävlingar har satt -- och sätter -- sina djupa spår.

Det är inte ekonomiskt försvarbart att rusta upp Stadion för miljontals kronor för att få en internationell anläggning för ett enda tillfälle.

Malmö är inte längre någon större friidrottsstad, inte på någon front.

Kan Bolt väcka liv i Malmö?

 Betyg fascinerar.

Inte minst de som sätts efter en allsvensk fotbollsmatch. Det vet naturligtvis tidningsredaktörerna, eftersom i synnerhet kvällstidningarna ger så pass mycket utrymme åt betygssättningen.

Men vem skall man lita på?

Vi granskar MFF—IFK Göteborg, 3—1.

I Expressen/KvP/GT fick MFF på sina 13 spelare totalt 41 getingar, Blåvitt 27.

Det innebär att varje Malmöspelare i princip var en geting bättre än sin motståndare. Så var det naturligtvis inte.

Stockholmskollegan AB hade lite mer sansade 36—29 i motsvarande bedömning.

De Malmötidningarna som sätter betyg på MFF-arnas insatser var än mer lyriska än ”Getingen”. Morgontidningen noterade 44 poäng, gratistidningen 42.

***

Jag har en vän med AIK-sympatier som hörde av sig efter Halmstad—AIK (1--0), där Expressen hade 41—26 i hemmafavör. Det fanns inte en siffra i matchstatistiken som kan motivera denna skillnad.

AB hade åter en mera nyanserad bedömning, 31—25.

Så svaret på frågan Vem skall man lita på är tydligen: Aftonbladet.

***

Min vän är av samma uppfattning som jag angående betygssättningen, intressant men inget värdemätare på den faktiska prestationen.

Och en överrasande seger/poäng med rätt/fel marginaler (de som faktiskt oftast avgör en match) skall inte ge ett sådant utslag i betygen. Som nu i HBK—AIK.

***

Det bästa sättet att skaffa sig en åsikt är att se matchen på plats. I tv påverkas man i alltför hög grad av referenter och expertkommentatorer. Om man nu uppfattar vad de säger (Martin Åslund).

***

Statistik i all ära. Den mest ointressanta och oviktiga är den över bollinnehavet. Vad säger 60—40 egentligen? De viktiga är givetvis vad lagen offensivt åstadkommer när man har bollen. En minuts passande mellan två innerbackar ger bra utslag bollinnehavsmässigt men säger absolut inget om matchens karaktär.

Det händer alltför ofta att skribenter åberopar sådana siffror i sin bedömning, rättvist eller ej.

Helt ointressant.

Det pågår en handbollsturnering i Malmö – förvisso en träningsturnering, men ändå.

I går spelades en match mellan landets två hetaste lag, de två tippade SM-finallagen Lugi och IFK Kristianstad.

Den stora Malmötidningen hade en notis, där man bara nämnde resultatet, 28—27. Ingen hade ens i ett facit bemödat sig att skaffa fram målskyttarna. Jag känner till tidningens personella och ekonomiska problem och förstår också att en intensivare bevakning av handbollen inte vänder en negativ trend av läsare och prenumeranter. Men att så negligera en i regionen stor sport gör inte läsarna mer positiva till tidningens sportbevakning.

Knappast en dag utan en ishockeyblogg, en MFF-blogg eller ett inlägg om golf och rid/hästsport. Inget ont om detta, men under sommaren har det inte funnits en blogg om handboll och söker man under vinjetten bloggar är handbollens borttagen.

Nu finns det tack och lov hemsidor och konkurrenter varifrån man kan få information. De båda övriga Malmötidningarna hade utförliga referat liksom givetvis Kristianstadsbladet.

Vem har gjort rätt bedömning?

Mitt svar är givet.

***

Det återstår nu några timmar till det allsvenska toppmötet i fotboll, Malmö FF mot IFK Göteborg.

Spännande!

Tidningarna försöker på olika sätt, mer eller mindre underliga, räkna ut vem som vinner Lennart Johanssons pokal. Detta med tio omgångar kvar.

Det mest krystade hade en av gratistidningarna. Redaktören hade räknar ut hur många poäng de fyra topplagen tagit de fem senaste åren på de tio sista omgångarna. Nåt mer löjligt som underlag har jag aldrig läst. Han har räknat ut att MFF har haft snittet 1,90 med AIK på andra plats med 1,88.

På detta underlag baserar han en rubrik på över en och en halv sida:

Därför tar Malmö FF hem SM-guldet.

Nog borde man ägna sin tid åt vettigare uppgifter?

 Släntrade in i Baltiska hallen i går kväll.

HK Malmö arrangerar en träningsturnering i handboll med ytterligare tre av Skånes elitserielag (YIF deltager i en tävling i Alingsås).

Träningsmatch är träningsmatch, kanske speciellt i en sport som handboll, där viljan i de avgörande momenten oftast har en avgörande betydelse. Men visst finns det prestige i dessa Skånederbyn. Inte minst mellan tränarna. De har tillsammans 822 landskamper, de flesta tillsammans. Till denna faktiskt fantastiska siffra bidrar inte Thomas Axnér (Lugi) med en enda. Landskampsrutinen står Ola Lindgren (Kristianstad), Magnus Andersson (Malmö) och Robert Andersson (H 43) för.

***

Tidigare, det är inte så länge sedan, spelade seriekonkurrenter inga träningsmatcher mot varandra. Ingen ville avslöja några taktiska finesser. I videotider finns inget att hålla hemligt. Alla vet allt om alla. Det är därför en sådan här turnering kan spelas. Och tidigare i höst har några av Skånelagen mötts i en match tidigare.

I Elitserien kommer man sen att mötas ytterligare tre gånger och i ett eventuellt slutspel kan det tillkomma fem matcher.

Då lär lagen känna till varandra riktigt ordentligt.

***

Vad blev då de första intrycken?

Lugi har en strålande bredd. Axnér vilade många av de bästa men de unga spelare som fick chansen i segermatchen mot H 43 (25—24) visade med eftertryck att de har kapacitet för att spela i ett svenskt topplag.

Lugi lär vara på jakt efter ett komplement till Espen Christensen i målet. De unga Oscar Norman och Johans Larsson var förvisso duktiga men vid en eventuell längre frånvaro av Espen räcker talangerna inte till.

***

H 43 har inte på långt när denna bredd. I går saknade laget Zoran Roganovic (spelar någon vecka i en klubblagsturnering i Qatar precis som Kristianstads målvakt Dan Beutler mot en schejklik belöning) och Joakim Bååk men visade att truppen lär hålla bättre än när laget 2012 föll ur Elitserien.

***

HK Malmö har till stora delar ett nytt lag. Magnus Andersson har redan satt sin prägel på det. Nye Stian Tönnesen närmar sig de 40, men vilken lirare. Han har gett HK en ny dimension:

Målvakterna?

***

IFK Kristianstad slog HK med 28—20 och lär inte undvika att utses till storfavorit till förstaplatsen i Elitserien, inte minst stöttat av sin fanatiska publik. Redan nu har man sålt 3 000 säsongskort. Det ger ekonomiska muskler som inge konkurrent är i närheten av. Det är ett komplett lag.

***

Jag tippar redan nu en helskånsk final i en fullsatt Malmö Arena, Kristianstad mot Lugi.

***

Lite gnäll tillhör en blogg. Träningsturnering eller ej. En speaker hade inte varit fel, i synnerhet som laguppställningarna på det svårfunna informationsbladet inte var korrekta.

De 100 handbollsintresserade, som trots dålig förhandsinformation, var på plats var värda detta.

***

Handbollen i Malmö är massmedialt trängt. Den stora morgontidningen hade i dag en intetsägande notis om matcherna, den lilla två artiklar.

För den som vill följa skånsk handboll utanför ett snävt Malmö/Lund-perspektiv finns bara ett alternativ, den lilla tidningen.

 Var på cupfotboll i går, division 2-laget Kvarnby mot allsvenska Syrianska, 0—1.

Hur många vi var ute på Bäckagården vet jag inte, den officiella siffran var 467, en lokal morgontidning spädde på till 576, till och med betalande.

Nu är förstås mitt förtroende för reportern inte speciellt stort, så det lutar år att det är 467 som är publikrekord för den bara några år gamla idrottsplatsen.

Antalet betalande borde varit cirka 100 mer. Till Bäckagårdens ip är det fri insyn från tre håll. Det utnyttjade ett 100-tal personer (jag räknade). Jag blir lite lätt irriterad. På snikenheten!

Kvarnby IK (liksom Husie IF) gör ett fantastiskt ungdomsarbete i Malmös östra delar med en stor bra verksamhet och båda klubbarna är värda allt stöd. Men några av stadsdelens innevånare ställer inte upp, inte ens vid besök av ett allsvenskt fotbollslag, och vill betala 80 kronor för något de bevisligen är intresserade av.

Tänk vad dessa kanske 8 000 kronor hade kunnat förbättra en redan bra verksamhet i Kvarnby IK!

***

Matchen då?

Kommentarerna var eniga:

– Det är verkligen inte underligt att Syrianska ligger sist i Allsvenskan.

Södertäljeklubben kom med sin nästan bästa trupp, även om alla inte spelade 90 minuter, men det var ingen högre klass på det laget presterade. De unga hemmaspelarna stod upp utomordentligt och kunde i många fall mäta sig med sina motståndare både i teknik, snabbhet och hårdhet.

Ok, över 90 minuter var Syrianska det bättre laget men Kvarnby var nära att ge extra nerv åt tillställningen. Vid 0—0 rullade en boll längst Syrianska mållinjen. I anfallet efter kom 0—1 efter ett något osäkert agerande av Martin Nilsson, en av division 2:s bästa målvakter.

En viss press hade förvisso Syrianska men utan att skapa de stora chanserna. Kvarnby hade några inte alls ofarliga anfall, så visst var en liten knall inte så långt borta.

Nu är det åter till vardagen för Kvarnby i den jämna serien. Det är inte långt mellan topp och botten.

***

Såg PSV mot Milan, 1—1. När man ser en sådan match, förstår man hur lång vägen är för de unga svenska spelarna att nå de större klubbarna i de större ligorna.

PSV leder förvisso holländska ligan men den räknas väl inte i dag som en av de stora, sjua i Europa? Och i detta PSV platsar inte de två svenska landslagsmännnen Oscar Hiljemark (kortkort inhopp) och Ola Toivonen, när det är skärpt läge i en europeisk cup.

Några allsvenska toppspelare drömmer om de stora ligorna men dit är steget långt, speciellt om prislappen är hög.

***

Jag gillar stämningen på Swedbank, när klacken håller inne med ”hora”, ”hata” osv …

Men jag reagerar när en skribent på en MFF-anknuten site (och som jag ofta sett på pressläktaren) i en av gratistidningarna skriver ”bönderna i norr” om HIF.

Är det inte sådana ord som skapar hets och oroligheter och sänker debattnivån?

Även en gratistidning kan väl sätta gränser!

 Några tankar när hösten närmar sig.

Givetvis vet jag inget om vad som diskuteras om MFF-tränaren Rikard Norlings framtid i klubbens styrelserum.

Som alltid när en tidning lanserar en nyhet, tvivlar konkurrenterna på sanningshalten. Bara för att en av dessa något senare kommer med en annan spekulation, som lika kategoriskt misstros av de övriga.

I tv i söndags intervjuades sportchefen Per Ågren om Norlingffären. Per påstod att man först efter säsongen ämnade utvärdera Norlings arbete och då ta ställning till framtiden.

Men (om jag nu förstått det hela) det skulle innebära att om MFF vill bryta kontraktet har Norling rätt till lön ett helt år framåt om han inte får – eller vill ha – ett annat tränarjobb.

Visst är det något skumt i den här historien?

En ekonomisk trängd förening kan väl inte handskas så illa med sina begränsade medel?

***

I samma tv-program introducerades Björn Ranelid som den ende Augustpristagare som spelat allsvensk fotboll. Han har aldrig spelat i Allsvenskan.

Den ordrike Malmöförfattaren har verkligen mytomaniskt spritt uppgifter om sin förträfflighet både som fotbollsspelare och sprinter.

Faktakontroll är för många journalister ett okänt begrepp.

***

”Ska vi våga hoppas att MFF åker hem med tre poäng ….i kväll från Kalmar?”

Vad är detta!

Jo, en inledning på en MFF-blogg, där författaren anlägger en familjär ton till sina läsare i MFF-familjen och använder ordet ”vi”.

Det är samma person som är huvudansvarig för en morgontidnings MFF-bevakning.

Är det någon som litar på hans objektivitet?

Nej, jag visste väl det.

***

Tio omgångar återstår i årets allsvenska. Med andra ord, det finns 30 poäng att spela om.

Jag är övertygad om att det kommer att bli många överraskande poängförluster för topplagen och att det är alltför tidigt att avföra vissa lag från chansen att vinna guld.

Många är snabba på att ta ut framgångarna, både supporters och viss massmedia.

Domarnas ojämna varningsbedömningar är dock en fara. Det visade sig i senaste omgången. Avstängningarna faller inte alltid rättvist.

***

Det är festival i Malmö. Och återigen har genusperspektivet blivit en huvudfråga, antalet kvinnliga artister skall vara lika många som de manliga.

Man tar sig för huvudet.

Är inte det viktiga att programmen vänder sig i lika hög grad till de båda könen?

Men så enkelt får det tydligen inte vara.

VM i friidrott är över.

Jag erkänner att jag inte följt tävlingarna lika intensivt som tidigare. Det känns underligt när ”hela” landslag, som Turkiets, inte deltager på grund av dopning och många av stornationerna av samma skäl kommer utan några av sina storstjärnor.

När dessutom tidigare avstängda atleter vinner ett guld eller fixar en topplacering blir det än mer olustigt.

Till och med en nörd som jag har valt bort ett finalpass för att på tv i stället se en

medioker allsvensk fotbollsmatch.

Valt bort att med en egen utsänd medarbetare bevaka VM har också Skånes största tidning gjort. Det har aldrig hänt tidigare.

Skälet till detta har jag ingen aning om. Det kan finnas många orsaker. En kan vara att det inte fanns mer än en skåning att bevaka, MAI:s Philip Nossmy. Så tunt har det ur skånsk synvinkel aldrig tidigare varit i ett VM.

Det ger en bra bild av hälsotillståndet i den skånska friidrotten.

Man bör kanske dock nämna att släggkastaren Tracy Andersson, nu i Ullevi, är från Trelleborg.

Någon större skånsk representation de närmaste mästerskapen ser det inte heller ut att bli.

Visst finns det talanger men steget från lovande till att bli en mästerskapsdeltagare är mycket tufft att ta.

***

J- och USM i friidrott har avgjorts utan någon större massmedial uppmärksamhet. Lokaltidningarna har förstås noterar sina framgångar.

MAI har marknadsfört sina och det har gett notiser. Övriga klubbar från Malmöregionen har inte orkat berätta om sina medaljörer.

MAI skötte sig bra, 27 medaljer, 14 guld, sex silver och sju brons, är självfallet ett bra facit. Övriga Skånes 29 medaljer, 10—12—7, är givetvis också en godkänt utdelning.

Bakgrundssiffror är alltid bra i statistiska sammanhang: I J- och USM tävlar man i upp mot 150 grenar och om närmare 450 medaljer.

MAI var den klubb i Sverige som tog flest guld, alltså 14, men Hässelby hade totalt 33 medaljer. Vem som var bäst får de diskutera inbördes. Skånskan gick på MAI:s linje. Utan att kolla?

De övriga Skåneklubbarnas medaljskörd fördelades på sex föreningar. Det är en klar minskning jämfört med de två senaste åren.

Jag ser detta som en farlig utveckling. Det måste finnas konkurrens mellan föreningarna. Lokal ”stjärnor” – även på ungdomssidan – inspirerar rekryteringen, den för skånsk friidrott så oerhört viktiga.

Friidrotten är trängd från många håll.

***

Åter till VM! Till nästa mästerskap hoppas jag att Stefan Holm hunnit besöka en talpedagog, så att man helt kan höra hans kommentarer. Han var svår att höra, minst sagt.

Stefan kan gärna ta med sig fotbollskommentatorn Martin Åslund.

***

Lite fotboll på slutet.

Jag ogillar att kommentera en domares insats efter att ha sett repris på repris i tv på några omdiskuterade situationer. Men inte en rad i de Malmöbaserade tidningarna om de förseelser som kunde – borde! – ge utvisningar i matchen Kalmar—MFF.

Tänk om det varit Michael Lerjéus, ”hatobjekt” för en Malmöjournalist och diverse bloggare, som gjort dessa bedömningar MOT MFF. Det hade inte varit nådigt att heta Lerjéus då.

***

Handen är bättre, så jag hoppas kunna vara flitigare på bloggen den närmaste tiden.