Det är mer än skånsk friidrott som har rekryteringsproblem – och då speciellt på pojksidan.

Det framgick med tydlighet när Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar avgjordes förra helgen. I många grenar var startfälten oroande tunna – också detta i synnerhet bland pojkarna.

Skåne kom tvåa i tävlingen mellan distrikten, inte så lång efter Göteborg, 301 poäng mot 282,5, men långt före Blekinge och Västergötland, båda med strax under 140 poäng.

Bra eller dåligt? Tja, det beror på vilket humör man är på och i vilket perspektiv man ser på det.

Givetvis var de skånska ungdomarna glada – jag har en familjär ingång – över att de kunde ge favoritdistriktet en fight. GM stärker gemenskapen mellan de aktiva i de olika föreningarna. Nog så viktigt för att bygga upp en starkare och inte minst bredare skånsk friidrott.

Men man skall också ha klart för sig att Skåne med sina nära 1,3 miljoner invånare är det befolkningsmässigt största distriktet. Göteborg, Småland och Västergötland är ungefär hälften så stora.

I min värld är det inte okej att visa grenar inte ha ”fullt lag” och till och med vara utan en enda deltagare, inte i ett Skåne med ambition att vara ledande i landet.

Skånes silverplats beror till stor del på att standarden är lika ihålig hos konkurrenterna. Och det är självfallet oroande för den svenska friidrottens framtid.

Tyvärr ger en titt i ungdoms-DM utanför Skåne i stort sett samma negativa resultat, små startfält från få klubbar.

Friidrott är inte attraktivt för de svenska ungdomarna i de yngre tonåren. Jag behöver väl inte tillägga, i synnerhet inte för grabbar.

På initiativ från Heleneholms IF samlades några av de större skånska föreningarna för en tid sedan för försöka göra de skånska ungdomstävlingarna attraktivare och spridda över en längre tidsperiod. Uppföljning kommer att ske.

Det är nödvändigt för att vända trenden.

Det var inte så länge sedan Skåne hade en sådan bredd och topp att det fanns förslag om att Malmö skulle ha ett lag, övriga Skåne ett vid GM. De perioden är förbi. Tillbakagången är speciellt påtaglig i Malmö.

Guldryck!

Guldfrossa!

Det är bara att välja. En av dessa rubriker få du se efter det spännande allsvenska fotbollsderbyt på söndag mellan Malmö FF och Helsingborgs IF.

Guldryck har MFF gjort många under denna framgångssäsong – allt enligt speciellt kvällstidningarna. Frossa har MFF haft vid färre tillfällen.

På söndag kan rycket komma. Vinner MFF över HIF är det klart. I alla fall enligt tränaren Åge Hareides uttalanden i Malmös morgontidningar.

Ok, jag tror det blir så OM AIK hemma tappar poäng mot Halmstads BK.

I annat fall, med sex omgångar kvar, tror jag att (det eventuella) rycket får vänta.

Tabellen efter VM-uppehållet – en lång formtabell över elva omgångar – visar att det finns många lag med kapacitet att mäta sig med de stora. MFF har exempelvis bara tagit två poäng mer än Örebro och Halmstad och tre mer än Gefle.

Självfallet är jag medveten om spelprogrammet kan ge en viss missvisning. Men nedanstående ”Efter VM-tabell” säger något om att överraskningarnas tid inte är förbi.

22 poäng: AIK

20 poäng: Malmö FF

19 poäng; IFK Göteborg, Elfsborg

18 poäng: Halmstad, Örebro

17 poäng: Gefle

16 poäng: Häcken

15 poäng: Helsingborg, Djurgården

14 poäng: Åtvidaberg

11 poäng: Kalmar, Mjällby, Falkenberg,

8 poäng: Norrköping

4 poäng: Brommapojkarna

Kanske värt att notera i alla negativa HIF-rubriker: På de tio senaste matcherna har HIF endast en förlust, hemma mot Halmstad.

Ibland tar tankarna lite underliga vägar.

Ser Juventus mot Malmö FF i Champions League och funderar över Gefle IF, denna underdog i den allsvenska fotbollen, som i Gävle lever i skuggan av ett av Idrottssveriges främsta varumärken, ishockeyklubben Brynäs.

Något överdrivet är Gefles rankning i svensk fotboll densamma som MFF:s i den europeiska fotbollsvärlden. För att klara sig kvar på den här nivån behöver Gefle agera disciplinerat över hela plan. Det har laget lyckats med under nio säsonger.

Inte så lite föraktfullt -- inte minst från Malmöhåll -- har kritikerna använt det löjliga uttrycket “parkera bussen”.

Taktik är en väsentlig krydda i en angenäm fotbollsanrättning. Det visade inte minst MFF:s Åge Hareide i matchen mot Salzburg, då han “´parkerade bussen” framför Robin Olsen i målet för att förhindra baklängesmål och förlita sig på den anfallskraft som finns i laget. Med lyckad utdelning.

Samma buss tog han med sig till Turin för att minska risken för ett förmodligen större nederlag än 0--2.

Jag har inte sett att någon kritiserat Hareide för sina defensiva taktiska dispositioner -- och någon kritik skall han naturligtvis inte ha. Fotboll på den här nivån är krass, inte minst ekonomiskt.

I dessa termer resonerar givetvis också de ansvariga i Gefle IF. Och jag tror inte de tar kritiken alltför hårt när den kommer från personer/journalister som sett sitt eget lag förlora poäng mot ett lag som de alla anser vara underlägset sitt eget.

***

MFF gjorde i går en hedervärd insats. Hade den första verkligt heta målchansen -- och alla vet vad en ledning vanligtvis betyder. Men sett över hela matchen var 2--0 i underkant.

Erik Niva, Viasat och Aftonbladet och landets bäste fotbollsjournalist, nyanserad och utan kvällstidningarnas många överord, menande, att lovorden över MFF:s insats mycket grundade sig på att differensen inte blev större än två mål.

***

Markus Rosenbergs skada hindrade MFF från en bättre offensiv. Efter 1--0 kunde MFF inte förändra sitt spel. I en serie, förvisso en kort sådan, betyder ett baklängesmål mer eller mindre inte så mycket. Däremot en poäng.

Detta är naturligtvis en svaghet i en i grunden defensiv uppställning och en inte alltför stark forwardsbesättning i nuläget med tanke på skador.

Friidrottsklubbarna i Höör (Höörs IF) och Sjöbo (FK Athlet) önskar/begär/kräver (det är bara att välja i dessa valtider) allvädersbanor på sina idrottsplatser.

Kommunerna tvekar. Jag förstår dem, samtidigt som jag har förståelse för att föreningarna vill ha bättre förhållanden.

Allvädersbanor kostar några miljoner. De skall användas mycket.

I min värld förknippar jag allvädersbanor med tävlingar och seriös träning för ungdomar i tonåren och över. För barn duger ”gamla hederliga stybbanor”.

För kommunen är det självfallet att en investering utnyttjas till fullo, inte enbart av några få barn.

Gert Möller, den före detta landslagslöparen, är ledare i Höör och har i en intervju sagt att klubben har 100 aktiva ungdomar. En fantastisk siffra! Med de tävlar inte.

Hur många tränande Athlet har vet jag inte, men skaran som tävlar är inte stor av de resultatlistor jag studera från säsongens tävlingar.

Vid de skånska mästerskapen för 14 dagar sedan i åldersklasserna 12, 13 och 14 hade Höör tre deltagare, Athlet en.

Är det en vettig kommunal investering för så få?

Det sägs att får man bara moderna banor så ökas intresset, ungdomarna söker sig till den fria idrotten. Så är det tyvärr inte,

De ansvariga i Sjöbo och Höör kan bara fråga sina kolleger runt om i Skåne och lär då få veta att anläggandet och utnyttjandet av de moderna friidrottsanläggningarna är liten och inte på sikt gett ökade aktiviteter.

Så ser den krassa verkligheten ut.

I Malmö är det få aktiviteter på Heleneholm under en vecka. De tränande inne på Stadion är inte många under en kväll. Friidrottslinjerna på gymnasiet och grundskolan föredrar träning inne i Atleticum även i bra väderlek.

2014 har det inte arrangerats en enda arenatävling i Malmö.

Jag har förståelse för att Skånes kommuner är tveksamma till dyra friidrottsinvesteringar.

Skånsk friidrott måste flytta fram sina positioner, inte minst för att få fler att tävla och träna.

I DM för 13-åriga pojkar deltog totalt sex grabbar. Ja, du läste rätt – SEX.

Kan en kris beskrivas tydligare?

I kväll startar Elitserien för herrar i handboll.

När nu alla matcher i serien -- liksom de i fotbollens Allsvenska -- kommer att visas i tv känns det extra skönt att ha tillgång till en egen tv i ett eget rum. Det lär bli än fler timmar i tv-fåtöljen nu.

Mycket om förhandsskriverierna inför premiären har för H43 Lunds del handlat om hur man skall klara sig utan sin store stjärna under det senaste decenniet, Zoran Roganovic. Det lär efter tipsen att döma inte gå speciellt bra. Men det har det ju förstås inte heller gjort de senaste säsongerna, om man nu bortser från defileringen i Allsvenskan säsongen 2012/2013.

Zoran har betytt oerhört mycket för H43. Det kan ingen ta ifrån honom. Men jag tror att både han och H43 mår bra av den frivilliga skilsmässan.

Trots att Zoran åter vann skytteligan var den förra säsongen hans sämsta på den här nivån. De flesta som nu skriver ner Lundalagets möjligheter hänger upp sig på hans målskörd, 175 spelmål och 72 straffar senaste säsongen. Spelmålen skall ersättas (straffmålen fixar någon annan, det finns många alternativ). Men det är ju också så som H43-tränaren Robert “Knirr” Andersson påpekar:

-- Naturligtvis blir det svårt att ersätta hans många mål framåt men i gengäld behöver vi kanske nu inte göra så många för att kompensera Zorans lite sämre defensiv och hans ibland lite för stora vilja att själv avgöra.

Jag tror också att fler kommer att träda fram och ta ett större ansvar.

En del av skriverierna om Zorans betydelse för H43 den senaste säsongen baseras nog mera på antalet mål än på iakttagelser på plats.

***

Den här minidebatt om Zoran och H43 påminner kanske lite om den skeva debatt som finns i samband med Zlatan och det svenska landslaget. Jag tror inte att Sverige blir ett bättre lag om man tar bort honom. Men nog är det så att några spelare av olika anledningar inte fått ut sin fulla kapacitet i landslagsomgivningen tillsammans med Zlatan.

Så är det nog i H43 också.

***

Det kommer att gå bra för H43 Lund. (Jag vill dock påpeka att jag är lite partisk då jag är involverad i H43 på dess hemsida).

***

De övriga Skånelagen då?

Med sina överlägsna resurser är naturligtvis IFK Kristianstad given favorit till SM-guldet.

Lugi får svårare att upprepa sin topplacering. Frånvaron av en av seriens under många år bäste spelare Anders Hallberg är nog mer kännbar än många tror.

Ystads IF blir mycket bättre den här säsongen. Alingsåsförvärvet Alexander Borgstedt borgar för det. Lukas Nilssons utveckling är ett andra skäl.

Har sett HK Malmös nytillskott för lite för att ha en klar uppfattning. Tre av nyckelspelarna har kommit upp i åren, Carl-Johan Andersson, Stian Tönnesen i och Mirsad Pecikoza. Kan de hålla samma höga klass år efter år?

***

Guif blir svenska mästare!

Zlatan är en av världens främsta spelare.

Och ett massmedialt fenomen.

I dag spelar han sin 100:e landskamp. Förhoppningsvis gör han sitt 51:a mål och ökar sin ledning i Alla tiders landslagsskytteliga.

När Zlatan passerade Sven Rydell i denna lista blev uppmärksamheten – som alltid när det gäller Zlatan – stor. När nu Zlatan hyllas tycker jag dock att journalisterna förbisett något viktigt.

Gunnar Nordahl spelade under åren 1942—1948 43 landskamper och slog in 33 mål. Sedan blev han proffs och den tidens ålderdomliga regler förbjöd professionella spelare att medverka i det svenska landslaget. Under åren i Italien vann Gunnar Nordahl skytteligan i Serie A fem gånger. Jag är övertygad om att han kommit en bra bit över både 50 och 60 landslagsmål om han fått chansen.

Vägen till denna merit på Zlatans cv är gynnad av förlegade ideal.

För mig är Gunnar Nordahl den moraliska ledaren av landslagets skytteliga.

***

Följde upp lördagens besök på seriefinalen i division 2 mellan Rosengård och Höllviken med ett besök på Vångavallen och bottenmötet i division 1 mellan Trelleborgs FF och Qviding.

Det var alltså två matcher mellan lag som i några fall kommer att mötas nästa säsong.

Av dessa två besök att döma är skillnaden mellan serierna på denna nivå enorm.

Trelleborg och Qviding hade kvaliteter som Rosengård och Höllviken inte var i närheten av.

Cyklade i går ut för att se FC Rosengård ta ett stort steg mot division 1 i fotboll och seriemässigt täppa till gapet på två nivåer i Malmöfotbollen efter suveräna Malmö FF.

Men se det gick inte. Höllviken vann seriefinalen med 4—0 och tog ett visst grepp om den åtråvärda förstaplatsen.

Jag blev besviken på spelkvaliteten. Tekniken var på alltför många fötter dålig, liksom speluppfattningen. Det var ju ända en toppmatch på en hög nivå.

För att inte låta alltför gnällig konfronterade jag min uppfattning med några personer/före detta elitspelare involverade i utvecklingen av Malmöfotbollen. De höll med mig i sak men påpekade också att anspänningen i finalen gjorde sitt till.

Men rent generellt är standarden på division 2 tveksam. Tyckte de.

***

Jag ser fem, sex matcher per säsong i division 2. Det som frapperar mig är, att jag känner igen så många spelare men nästan aldrig i samma klubbfärg mer än en eller två säsonger i följd, ibland blir det två klubbar per säsong. Klubbytena på denna nivå är åtskilliga. Många spelare har representerat två, tre (och till och med fler) av Rosengård, LB 07, Prespa Birlik och IFK Malmö och grannklubbarna Lunds BK, Höllviken och Trelleborgsklubbarna.

Jag tror inte att dessa ideliga föreningsbyten gynnar fotbollen i regionen. Tabellerna är ett synligt bevis.

Kontinuiteten saknas. Den är nödvändig för bestående framgångar.

***

Om nu inte Rosengård åter passerar Höllviken lär det bli fyra Malmöklubbar division 2 även kommande säsong.

Kvarnby fixade troligen sitt kontrakt i och med derbyvinsten över Prespa Birik medan LB 07 får svårt att hålla sig kvar. LB 07 gjorde ett lovvärt försök att hålla nere lönerna men har man varit inne i karusellen är det svårt att bryta sig ur utan spelarflykt. Jag tror att LB 07 med sin gedigna ungdomsavdelning mår bra av att ta steget ner för att snabbt komma tillbaka.

Kvarnby IK har visat att det med små löner, och en bra ungdomssektion, går att ha ett stabilt lag i division 2. Låt vara att det inte lär bli spel på en högre nivå. Men att med sina små resurser oroa de satsande Malmölagen kan väl vara gott nog.

***

IFK Malmö lär ersätta LB 07 i tvåan. En klubb som också saknar kontinuitet i spelartruppen. Lite hårdraget har det varit tre olika spelartrupper de tre senaste säsongerna. Hur ser det ut 2015?

Det lär bli en intressant IFK-höst.

***

En iakttagelse. Rosengård—Höllviken såg av lika många (cirka 1 350) personer som den allsvenska toppmatchen för damer mellan Rosengård och Linköping i veckan. Nu var det förstås fri entré i lördags men det var väldigt många som kom till Rosengård Södra utan vetskap om att över 25 sponsorer bjöd på underhållningen (nåja!).

Jag tror att det kommit över 1 000 åskådare även om de fått betala.

Av två orsaker satte jag mig i går i tv-fåtoljen för att se FC Rosengård mot Linköping i damernas fotbollsallsvenska.

Dels ville jag se det lag jag som skattebetalare i Malmö ofrivilligt sponsrar för tredje året i följd.

Dels ville jag se vad det är i damfotbollen som gör herrarna i UEFA rädda.

Det senare apropå att en ny stjärna inom sportjournalistiken/damfotbollen, Alva Nilsson, i Expressen framförde synpunkten att orsaken till de ojämna bidragen till lagen i Champions League beror på rädslan att damfotbollen skall bli för stor med större ekonomiska muskler. .

Jag vet att man inte skall bedöma att lag efter en match – jag har sett fler den här säsongen både live och via tv – men det här var bedrövligt ur Malmösynpunkt. Befriande var Ramona Bachmanns sågning av det egna lagets insats.

Jag förstår mer och mer förbundskapten Pia Sundhages oro för svensk damfotbolls framtid – accentuerat av 0—4 mot England – när Rosengård måste förlita sig på utländsk arbetskraft av så tveksam klass som många av gårdagens aktörer visade.

Finns det inte unga svenska/skånska spelare med samma kapacitet ser framtiden mörk ut.

Allsvenskan lär vara en av de bättre i världen. Jag har ingen referensram. Men är det så, lär det inte finnas någon anledning till någon rädsla för att damfotbollen skall bli en allvarlig konkurrent till herrarna.

Det krävs mycket mer än en miljon mer eller mindre för deltagande i Champions League för att höja standarden. Ur Malmösynpunkt hade pengarna på sikt gjort större nytta för att bredda och förbättra en tunn flickfotboll.

***

Bara drygt 1 300 personer – förvisso var Martas frånvaro känd – fanns på plats i det härliga sensommarvädret. Större är alltså i intresset för en toppmatch i Damallsvenskan för en klubb som lever över sina tillgångar och som år efter år behöver extra kommunala bidrag för att överleva.

Jag har en känsla av, efter att ha pratat med många Malmöbor, att det uteblivna stödet är en tyst protest mot FC Rosengårds oansvariga ekonomiska handlande. Och också mot kommunstyrelsens stora givmildhet.

***

Jag vill poängtera att jag sett några bra inhemska damfotbollsmatcher. Och ingen fotbollsälskare kan väl undgå att fascineras av Japans sätt att spela fotboll.